Om jag kunde skriva

Att iaktta. Vara närvarande i sin omgivning. Att gå uppför backen. Försöker få mig att reagera. Titta omkring mig. Trötta ögon. De tankar jag tänker är fragmenterade. Halva meningar, ekon någonstans ifrån. Billyktorna, strålkastarna, vattenpölarna. En tyngre lastbil rusar förbi, jag tänker: Vägen ser ut som chokladsorbet.

Vad vill jag med att säga sådär?

Är det bara ledsen jag är?

Om jag vänder mig utåt och frågar efter någonting, vad får jag? Vem vill jag vara? Vad är jag så rädd för? Vad gör bror? Måste jag ha bror med mig i hela mitt liv?

För min bror är galen.

Hade det bara stannat där, att han hade varit bara galen. Men han är elak och galen.

Jag kunde skriva om när han var liten, men jag vill inte tänka på honom. Jag vill inte ge honom den äran, att berätta att han var ett ofokuserat och skrikigt litet barn.

Han var otydlig och hade dålig handstil. Han var enkelspårig, lättlurad.

Hurdan var han?

Beskriv ett barndomsminne.

Sluta skriva, du är full.