Jag min äckliga fåntratt!!!

Tavlan, tavlan, Sanna K.

Sambon ville att jag skulle uppdatera bloggen "så man vet vad du går omkring och tänker på" så here we go då, uppdatering av bloggen.

1. Vi har köpt konst. Det är helt SJUKT, det var stort och dyrt och fint men samtidigt SCARY att sätta mycket pengar på nåt som man skulle kunna säga att bara är inredning. Men det är Sanna Kananoja (google her!), det är en helt fantastisk tavla. Och ja, det känns bra att understöda en flitig och bra lokal konstnär när man nu för en gångs skull kan, osv.

2. Och varför kan man det då, frågar ni er alla? Nå, för att det gick helt bra på cafét igen i sommar. Vi har lite överloppspengar att röra oss med, vilket också ledde till att vi köpte en ny soffa och en säng som ännu inte har kommit. Och ergonomiska huvudkuddar. Jahh. Nu börjar jag på riktigt känna mig som en 40-åring. Wtf is happening?

3. Det här är typ det största just nu: Jag tecknar igen. Jag fick en strålande idé häromdan och den måste nu helt enkelt sättas på prov. Målet är att teckna 10 stycken tuschbilder och sen vet jag liksom att det händer på riktigt, sen tänker jag förklara mer vad jag har på gång och försöka få till stånd en utställning nånstans och så vidare.

Mitt nya, superduper-über-åber-megaspännande teckningsprojekt.

4. BOKAJÄVELN DÅ? Nåhh, det känns lite trögt (det ÄR trögt). Jag skrev om början som jag ju ganska fort upptäckte att var så arma usel. Hela tiden när jag läste vad jag hade skrivit innan hade jag den där obehagliga känslan av att vafan har jag tänkt? Du trodde DET DÄR skulle duga!?
Så jag skrev en ny början som jag gillar mer, men nu tycker jag inte om själva resten av boken. Tycker att temat är slitet (kvinna som är trött på sitt alldagliga liv, bryter upp, åker till Rom och sen hittar kärlek liksom. HALLÅ, du kunde inte hitta på en mer o-originell handling?!)
Men det är ju själva texten som räknas; stilen, tonen. Det är ju skit detsamma vad en bok handlar om bara man njuter av att läsa den. SÅ, jag pendlar mellan att tycka att jag skriver riktigt bra och att jag inte kan skriva överhuvudtaget. Det är nu väl så som de flesta som skriver/tecknar/musicerar har det. Självtvivel varvat med överdrivet självförtroende. MEN, självfallet tänker jag skicka in bokajäveln igen, så snart jag tycker att handlingen duger. Det får ta den tid den tar, jag har absolut inte bråttom. Boken får gärna växa med mig och utvecklas i och med mina egna insikter. Vem vet så var jag tvungen att skriva den här boken för att sen komma fram till att det egentligen var en helt annan bok jag skulle skriva - men det får tiden och lifvet självt utvisa.

Här står Mili och bligar ut över åstranden.

5. Den sista och femte punkten handlar bara om hur tillfreds jag är med livet sådär i största allmänhet just nu. Yada yada, vem orkar läsa om nåt sånt här? Ingen alls, förstår jag väl, men vafan kan jag till det, att jag mest hela tiden kommer fram till att jag är så in i helvetes nöjd? Jag är svulstig, självsäker och totalignorant. Jag är ett rövhål som drar fram genom världen, medan den faller samman och är full av misär. Det är en konstig balansgång det där, att man mitt i världens totala pina och undergång går omkring med ett förnöjt leende på läpparna. Känns fult, elakt och orättvist. Men sånt är det. Life of the white supremacy! Nu ska jag dessutom göra yoga, jag min äckliga fåntratt!!! Så jag blir än mer nöjd och balanserad.