Maunos sista resa genom kontrollsamhället

Igår begravdes den där Mauno. Jag har sett äldre människor lovorda hur högtidlig och fin den begravningen var på FB, medan jag själv bara satt på ett alldeles tomt jobb (ingen människa på museet igår, alltså ingen! På hela dan) och stirrade och tyckte att hela spektaklet mest tedde sig som något ur en Roy Andersson-film. Fem män går styvt fram med kransar som är större än deras bröstkorg. Sex män håller omsorgsfullt på att vika en flagga, i direktsändning, i flera minuter. En hel armé gör nåt slags koreografiska rörelser med gevär. Man bara vah?! I vilken värld lever vi i? 1957? Och så enfaldigt gubbigt också, så det förslår.

Armén står och vaktar folkmassorna medan begravningståget kör genom stan. Varför?

Det som jag mest började fundera på, var den här tendensen att skärma in folkmassorna bakom bandstängsel medan neonvästade militärgubbar "vaktar". Alltså, sen när har det blivit såhär att man inte ens litar på att det finska folket med vett och sans kan följa med ett begravningståg utan att armén ska stå och vakta på dem? Det är ju helt vansinnigt när man tänker på det. Jo, jag kan väl förstå att man tar det säkra före det osäkra och inte riskerar att nån huligan ska gå fram och pissa på likbilen. Men ändå, jag tror inte att detta vaktande bidrar till att sådana tendenser blir mindre populära, tvärtom. Ju mer tydligt förbjudet nånting blir, desto mer eggande är tanken på att trotsa det.
Så länge som en stat inte litar på sitt folk, så kommer den på lång sikt inte heller att få nån respekt tillbaka. Mauno lär själv ha uttryckt ett par bevingade ord i stil med:
”Ellemme varmuudella tiedä, kuinka tulee käymään, olettakaamme, että kaikki käy hyvin. (Om vi inte med säkerhet vet hur det kommer att gå, låt oss anta att allt går bra). Nå, här har man inte antagit någonting.
(För övrigt: vad är det för en ärkefåntrattig grej att säga, överhuvudtaget? Om man inte vet hur nånting ska gå, är det väl, excuse me, ens främsta uppgift att försöka SE TILL att det går bra, inte gå och "anta"?! Var han överhuvudtaget bekant med sånt som att kämpa eller dylikt? Fast ord som "kämpa" är väl alldeles för vänsterradikala i en sådan där socialdemokrats värld.)

EDIT: Usch, jag har dåligt samvete över att jag skrev ett såhär respektlöst inlägg om någons begravning. Förlåt!