På cafét inte en menischa. Det känns underligt det här, att ha jobbat hårt och varje dag i ett streck sedan midsommaren, att det sedan ska löpa ut i ett sånt här stillestånd. Allt ter sig som nån föråldrad teaterpjäs som man rutinmässigt spelar upp: man sätter fram kakor, laddar kaffekokaren, J gräddar pajer och moppar golv och radion står påknäppt men ingenting händer. Man känner sig litet som en åldring som på ålderdomshemmet spelar upp sin sorgliga människoföreställning, radar upp wc-papper i prydliga rader, frågar samma saker opp o ner, vandrar virrigt omkring och går och tvättar händerna fast man inte behöver det. Det måste vara såhär det känns att ha ett misslyckat företag. Till all tur har vi redan haft vår lycka.
I natt var det storm och gården såg ut därefter. Ett bord hade blåst omkull och parasollerna låg oppslagna lite här och där. Det såg festligt ut, till all tur hade ingenting gått sönder. Imorgon nalkas blomkålssoppa och lite program, men idag. Den här dagen är ett skämt.
No comments:
Post a Comment