Det är nog inte så fiffigt att 1. ha PMS och 2. se på Det mest förbjudna och sen försöka ha en helt normal arbetsvecka samtidigt (med tanke på att Thorvall inspirerar en redan lätt urflippsbenägen människa att flippa ännu mer ur). Idag fick jag sån dåndimp att jag hamnade sätta mig i chefens rum medan jag angstade över att jag inte orkar nåt mer och hon kramade min hand och sa sånt där fint som att "imorgon är det en ny dag" och "kräv inte så mycket av dig själv". Jag kände mig super-amatörish men glad att jag ändå hade modet att gå sådär och låta det lossna bara. Har nu bara en sån där känsla av att jag inte orkar låtsas mer, fast äh - vem försöker jag lura? Jag har attan stått och lipat inför chefer på mer än 90% av alla mina arbetsplatser så det var egentligen inget nytt. Bara nytt för den här arbetsplatsen. Snart är det ändå total-fejd och benen på ryggen för min del om vi ska följa mitt vanliga arbetsmönster så det är lugnt.
Hela veckan har jag dessutom tänkt: "imorgon är det fredag." Ja nästan i varje fall. Först ska bara måndagen och tisdagen skyfflas undan och ja... sen är vi nästan där. Bara att hafsa undan onsdag och torsdag då och sen får vi tänka "imorgon är det fredag." Alltså kan man nästan redan säga: "imorgon är det fredag".
Visst är det otroligt inspirerande att umgås med mig?
No comments:
Post a Comment