Värsta eftermiddagsfyllan här. Ni vet kanske, en sån där civiliserad fylla som sker bland gott folk, man kommer hem och solen har inte gått ner och halva dagen är kvar och man har inte ätit och ingenting. Man bara går omkring ensam och är i fyllan och önskar att man hade sällskap, typ. Har äntligen varit på den där ölen med mina två arbetskamrater, på sådana ställen som jag annars sällan skulle frekventera: lite såna där finare ställen, ni vet. För såna där normaaala mänskor. Jaja, jag älskar min kursiv. Min poäng här var ändå att jag gillar ombytlighet, olika slags människor, och jag vill nu säga bara det (obs, fyllesvammel) att det är så sunt att gå ut och få lite mänsklig kontakt....
[lång tystnad]
Menar bara, att hade jag själv fått välja, hade jag tamejtusan valt att bli här ensam och spela bingo och words of wonder och you tell me. Det var av ren pliktkänsla som jag gick ner till stan och träffade folk.
Och så kommer jag fanimej tillbaka glad i hågen, upplyft och inspirerad.
Ska försöka komma ihåg det här som en läxa.
Gör inte vad du vill. Gör sånt som tar emot, släpa dig dit, gör det, för det är värt det, i slutändan. Ta inte den enklaste utvägen. Sådana saker.
No comments:
Post a Comment