Handlar om ett sånt där hippiemöte i Sverige; en gathering dit det kommer en massa mänskor med tron på ALLTING; det som tycks vara så vanligt i dagens Europa, sökandet efter sammanhang och en religiös tro, så man tar lite av allt och gör det till nånting man tror är nytt. I den här dokumentären följer man med olika mänskor som av olika anledningar har hamnat på det där mötet. Och det händer olika saker med dom. Vissa förändras inte alls, för att dom är så i grunden fucked up. Jag fäste mig speciellt vid en otroligt skrämmande medelålders karl som såg sig som nån slags alfahane i det där gänget. Mätte sig med alla andra karlar, var passivt aggressiv, elak, småsint och osäker samt kallade sig själv Siddharta och var sådär fejk-helig så han kunde vara precis hur pissig som helst och ändå skylla ifrån sig att allt är gudomligt och alla upplevelser helt olika för alla, ungefär - vad som helst, man kan säga vafan som helst!
Störde mig på genusstrukturerna på ett sånt där ställe; så otroligt efterblivet; kvinnorna som unga, sexuella älvor eller äldre, olyckliga offer. Mannen som nån slags krigare, karlakarl; eller som ofarligt, androgynt skogsrå som ändå kan dejta än 3-4 kvinnor på en gång. Den här jäkla heteronormativiteten som präglar ett sånt där gäng och deras aktiviteter.
Och så fanns där en skeptisk australiensare, det bästa inslaget i hela dokumentären. Först väldigt negativt inställd, ligger i buskarna och hånar dessa hippiefåntrattar till en början, sen händer grejer, han börjar ställa frågor och intressera sig för mänskor där. Hans sätt att bara vara rätt ut sig själv skär sig så himla snyggt mot alla de här som sitter där och försöker vara muka-gudomliga. Speciellt den där Siddharta kan inte tåla australiensaren och konfrontationerna, minspelet och alltihopa är oslagbart. Se den här!
No comments:
Post a Comment