Nu då jag är inne på det här med genus igen, så är det en annan sak som jag också gärna vill ta upp, nämligen det här med genusstereotyper och hundar (ni som är trötta på 1. genusdebatten och 2. hundsnack ska definitivt fortsätta läsa).
När jag är ute med Mili händer det ofta att jag träffar andra med hundar som med en viss rädsla i rösten hojtar "onks toi tyttö vai poika?" när hundarna intresserat närmar sig varandra. Då jag plikttroget svarar "tyttö" så andas den andra ut, säger "no sit ei oo mitään" och så får hundarna hälsa på varandra. Ägaren har härmed gett ett typiskt exempel på hur man stereotypt missuppfattar att hanar upplever andra hanar som ett hot och bara beter sig vänligt mot tikar. "Tää on vähän tämmönen" säger också folk ofta om sina hundar och man får bara lust att rätta dem: "Ei ku SÄ oot vähän tommonen".
Jag passar ibland en hanhund som enligt dess ägare också ogillar andra hanar. Med mig har den här hunden då varit snäll som en skål med plommonmos alltid då vi har träffat andra hanar; till och med mer vänligt inställd än min egen tik.
Antagligen bidrar ägarnas egen inställning till sina hundar också hur hundarna lär sig att bete sig; antar ägaren att hanen beter sig aggressivt mot andra hanar och alltid spänner sig och drar i kopplet då en annan hane närmar sig, ja då är det ju inte så konstigt om hunden också lär sig att de där andra pojkarna är det bäst att akta sig för, de är suspekta.
Jag har på hundforum ibland läst sinnessvaga kommentarer om hur folks tikar föredrar tjejiga prylar och så vidare, fånar som missförstår allting kommer det alltid att finnas. Men jag har egentligen aldrig tänkt på hur vårt stereotypa tänkande kring kön också präglar hur vi uppfostrar våra hundar. Inte för att det nu egentligen spelar så stor roll, det är bara synd. Folk som begriper sig ens det minsta på hundar vet ju att det inte alls är självklart att hanar alltid vill bråka med varandra. Hunden är ett fredligt flockdjur och kunde vara ett exempel för genusdebatten annars också; i en flock med friska, självsäkra hundar finns det då banne mig inga större beteendeskillnader mellan tikar och hanar.
3 comments:
Helt säkert sant. Men berör mig inte det minsta. När det gäller djur alltså. Men när folk är likadana med sina barn. Då får jag nippor. Hörde just om en flicka som skulle gå på pojkkalas och flickans mamma hade ringt hundramiljoner gånger och kolla att allt är si och så och flickan är så känslig och what not. När kalaset väl kom, var hon inte alls nån försiktig mes utan snarare gruppens ledare som sa till på skarpen åt pojkarna. (Inte dock en ragata utan helt kiva tjej) Hon är nu lite sån...
Jo, att folk fuckar upp sina barn på det här sättet är helt sant och mycket värre, så klart. Men att folk också behandlar sina husdjur efter genusstereotyper och mer eller mindre som sina egna barn, det hade jag bara inte tänkt på förut. Bara ytterligare ett strå till stacken om hur sjukt det är samhället är, egentligen ännu sjukare att behandla djur efter genusstereotyper eftersom husdjuren är en annan art än vi.
Ha ha härliga insikter för mig som inte vet nåt om hundar och hundägare. Mycket belysande!
Post a Comment