Sensöndagsrapport om bland annat visdomsord

Sitter uppe och har åstadkommit inget alls, sett på en usel film om bachelorettes, tänkt till olika usla, politiskt inkorrekta talesätt som till exempel "Det enda som hade varit lite värre än att ha blivit född som vit och västerländsk, vore att ha blivit född som vit, västerländsk och karl" eller "Jag längtar efter en riktig gay-vän, så att jag skulle få utlopp för mina supertypiska gay-intressen" (och dom är många, till exempel eurovisionen. Men alla heteron tycker bara att jag är helt smaklös och dum i huvudet och alla gays tror att jag bara är inställsam för att jag vill ha en gay-kaveri, vilket jag ju vill ha, men inte på det sätt som dom tror. Suck. Och jag lovar att jag är mer gay än den mest gayaste gay man kan tänka sig. Fast jag ju är hetero, "på pappren" liksom. Även om jag inte är det i verkligheten. För vem är nu det?)
Fast ibland tror jag på riktigt att jag är en homosexuell karl.
Ok, nu ska gå och sova.

Och idag har jag varit i Raisio och gått i Raisios egnahemshuskvarter. Hemska kvarter, smaklösa byggen, tegellådor, vedhögar och hit- och ditrullade äppel. Mili kakkade dit mitt i och jag plockade inte opp. (Rebell.)
På det sociala forumet, en typ som konstant postar visdomsord om hur man ska leva och tänka och allt det här blahi-blaha:andet om att man duger som man är och ärlighet varar längst och besvikelser, dom leder bara till något bättre och man ska ha tålamod och man ska förlåta och mest av allt ska man förlåta sig själv och man ska vända sina misslyckanden till något positivt och man ska vara stolt över vad man hittills har åstadkommit och tro på hur långt man kan gå, och man ska bry skit i alla andra och bara göra sin grej.
Hur många såndäna påståenden man kan läsa innan dom slår knut på sig själva?
How about att inte säga något alls?