Så frågar Tiimaris biträde när jag är där och köper skolhäften. Hon visar surt på nån vitgrön lapp vid kassan och jag ser på lappen, läser ingenting för i mitt huvud finns bara ett enda sudd. För mycket information! Här ska jag ta ställning till om jag vill skänka pengar till vem vet vad, och det vore väl oerhört elakt om jag, som har råd att köpa skolhäften och allt, inte kan dela med mig en euro till de behövande.
"No joo, kyl mä voisin antaa" säger jag och först sen kan jag läsa tydligt vad det står på lappen. Pengarna går till vården av ungdomars psykiska hälsa.
Jag blir med ens arg. Inte är det väl jag som ska betala för att ungdomar i Finland behöver bättre vård? Inte ska väl jag behöva ta ställning till sånt när jag handlar på Tiimari?
Nå, men det blir mer och mer såhär. Först tar staten av oss en massa pengar genom skatt, räntor och avgifter, sen super dom bort dom och sen är det meningen att vi ska betala sånt som staten inte kan betala. Rätta mig om jag har fel? Nice co-operation.
2 comments:
Håller med, uppfyll behovet av mentalvård genom skatteintäkter i stället för frivilliga bidrag.
Jag gav en tia till Röda kors-gubben som stod framför Alko. Pengarna skulle till Pakistan. Där har de det svårt.
Det är ett bra ställe att stå, framför Alko.
Jo, det är just det här att man mer och mer får en känsla av att myndigheterna försöker utnyttja vårt kollektiva dåliga samvete ("jag vet att mina kläder från HM sys av indier på svältlön") för att få oss att betala en del av sånt som dom egentligen borde betala.
Allt blir bara mer och mer enligt amerikansk modell och vi ska bara låtsas vara okej med det.
Jepp, sen får man hoppas att pengarna går till Pakistan också och inte till RK:s chefs swimmingpoolsprojekt. Jag ska faktiskt själv vara rödakorsgubbe på Delikatessen nästa torsdag, så då får jag se folks givmildhet på nära håll. Jippii. Framför Alko är väl inte illa att stå, nä!
Post a Comment