Monday, October 24, 2016

Mälikkälä/Reso

Vi har varit på en osedvanligt lång promenad med Mili. Den blev lång för att jag tappade bort mig i väderstrecken och gick åt fel håll, hamnade vid Raisios Ikea och sen envisades med att gå hela vägen hem för att bussbiljetten hade gått ut.



...och här har vi de mest stämningsfulla bilderna, men vi slänger in åtta till, because I can.






Det börjar nalkas jul, vettni, jag hittade ett tomtehuvud.



Nu har jag sån där "wtf just happened"-känsla och sitter med sjuka fotbotten i soffan. Men det är något så mänskligt med att gå långa sträckor, man känner sig så kung av fot, eller någo. Att man kan gå är för mig beviset på att man ännu fungerar - att man kan förflytta sig utan fortskaffningsmedel dvs, ifall det skulle bli fara på färdet.

2 comments:

M. Lindman said...

KUNG AV FOT! Långa promenader är bäst. Borde jag göra oftare. Känns som att rensa systemet, en blir bara fot, fot, fot. Det är bra. KUNG AV FOT!
Fina bilder har du dessutom!

ponks said...

Kung av fot, ja! Gångförmågan är något man ska var tacksam över.