Sunday, March 01, 2015

Sjukt spännande med PKN

Alltså, håller på att få lite fel i huvudet när jag tänker på hur intressant det är det att Pertti Kurikan Nimipäivät ska representera Finland i Eurovisionen. Jag skulle plötsligt igen villa vara en fluga på väggen i musikvetarnas föreläsningsrum, lyssna på vad som diskuteras just nu. PKN ställer ju i högsta grad frågor som musikvetare har att göra med: vad är musik, vem representerar musiken, vad betyder en viss slags musik i ett visst sammanhang, vad innebär det att punk nu har tagit sig in på det glittriga eurovisionsfältet och vad innebär det att musikerna i fråga är funktionshindrade?

En åsikt som tydligen har kommit upp just nu är att "vi borde stöda funktionshindrade på andra sätt" än att hylla dom, rösta på dom och "skicka dom till Wien där dom får skämmas" (källa härifrån). Det här är en märklig synpunkt, som jag tycker att grundar sig på en uppfattning som gör skillnad mellan "vi och dom" och som vill förpassa funktionshindrade till sina egna arenor. Antagligen handlar det här till stor del om att man inte har en grundförståelse för hur väl PKN representerar just punk. Och det är här det blir så intressant just att PKN spelar punk, eftersom punken som musikstil utmanar, provocerar och ifrågasätter rådande förhållanden, både politiska och musikaliska. PKN utmanar alltså Eurovisionen inte bara genom att representera folk med funktionshinder, utan också genom att introducera en musikstil som Eurovisionen för det första aldrig tidigare har sett och för det andra genom sin rättframma attityd drar mattan under alla andra som spelar upp sig och på olika sätt bjuder på en show som inte representerar det de genomgående är, utan något som de tror att folk tycker om. Vilket musikindustrin till mångt och mycket handlar om!

Kommer det här att uppfattas som ett ställningstagande, en invit till funktionshindrade att fungera och tävla på samma arenor som alla andra? Dvs kommer deras sammanhang och historia att få folk att rösta på dom, eftersom det upplevs som viktigt?
Eller kommer punkare från hela Europa att se till att det är just punken som står i första rum och att dess ärliga och okonstlade budskap slår över allt vad alla andra artister försöker vara och representera?
Eller, är Europa ännu inte där vi är i Finland, kommer man att tycka att det är märkvärdigt, mystiskt och smaklöst att skicka en sån här grupp till en musiktävling?
Bland annat därför är Eurovisionen så SJUKT spännande. Jag är så himla glad för hur Finland röstade igår! Och kan inte vänta på att det blir maj!

UMK

Om röstningsresultatet säger jag bara; det känns konstigt att vara i majoritet! Men jag hoppas ju man får börja vänja sig vid det.

Wednesday, February 25, 2015

Nätet är din vän, datorn är din teve

Det förvånar mig alltid när jag läser meddelanden av folk som undrar om nån har säsongen av ett visst teveprogram "att låna". Som om teveserier, filmer och program fortfarande var konkreta objekt som nån "äger" och som att dessa fortfarande spreds omkring på blanka silvriga skivor.
Det finns ett släkte som uppgraderat sig från DVD-skivan, vi kan kalla dom för "nerladdarna". Dom laddar helt enkelt ner vad de vill se, vilket ju kan betraktas både som bra och dåligt. Jag skulle nu betrakta det enbart som besvärligt, eftersom det innebär extra filer och program på datorn och jag vet inte vad.

Eftersom det verkar vara så många som inte har upptäckt STREAMING så ska jag tipsa om mina bästa sidor från vilka jag ser mina favoritserier och filmer (ja, helt som youtube. Shit va).

Teveserier:
http://watchseries-online.ch/
Där finns nästan allt man kan behöva. Girls (inte för att jag sett, men förstått att folk ser), Parks & Recreations, Broad City, Walking Dead och min favorit: Episodes. Och en ny PÄRLA: Catastrophe. Och ja, Bachelor. Funkar inte denna sida eller hittar du inte vad du är ute efter så kör med http://watchseries.lt/. (Ibland ligger nåndera nere, det är lite så med illegala portaler, hehhe).

Filmer:
http://vodly.to/
Fantastisk filmsida. Lite bökig i utformningen kanske och alla stream-länkar funkar inte alltid, men helt klart värt besväret. Lägg väl märke till underkategorin dokumentärer. Pärlor, PÄRLOR hittas där! OBS. Av oförklarliga anledningar är sidan ibland nere eller sökfunktionen ur lag. Ge dig till tåls.

Och är det nåt speciellt som du vill se men som du inte hittar nånstans, så googla "watch ****** online". Kräver lite surf-vana men herregud, det är 2015 nu. Nätet är din vän, datorn är din teve. Varsågod.


Tuesday, February 24, 2015

Men så kommer solen

Eftersom jag har så lite att komma med nuförtiden så refererar jag för det första hit, ett så jäkla bra inlägg av Linnea igen. Hon sätter ord på så mycket jag också tänker på ibland och är ärlig och fin och ja, allt man kan önska sig (?). För det andra så tänkte jag berätta om natten; den var svår.
J har en ny praktikplats som han inte är speciellt nöjd med. Det är intressant det här med "matfilosofi" – man kan först tycka att ordet är pretentiöst och fånigt, men när man tänker vidare på vad det innebär så har ju faktiskt olika restauranger helt olika matfilosofier; dvs tankar om vad mat är och bör vara. J gjorde först praktik på ett öhm, till synes enklare ställe där man gör mest hamburgare och snabbmat, men på ett lite sundare sätt än de vanliga burgerkedjorna. Där hade man länge utvecklat recept och följde de noga; alla portioner vad noga ihopplanerade och det var aldrig nån fråga om vilka ingredienser som ska i. Först var han lite rädd för att inte hänga med för takten var snabb, men när han lärde sig hur man skulle göra allting, påminde jobbet om nån slags dans. Nu, på det här nya stället, som definitivt hör till de mera "fina ställena i stan", så testar man mera; man får lov att göra egna sallader och liknande, men istället för att låta ingredienserna tala för sig själv så använder man rester från förra veckan och dryper ner allt i olika såser och starka smaker. J hade gjort nån slags enkel sallad med salt, peppar och lite olja, men då hade kocken tyckt att herregud, det där smakar ju ingenting och drypt ner allt i vinäger och mer olja. Tänker bara att det kan vara lite besvärligt det där, speciellt om man är en sån där som J, som gärna ser ingredienserna "tala för sig själva" och inte gillar att "dölja" olika smaker så att salladerna i princip kunde bestå av sågspån i olja och gräddfil. Get the point?

Det var nu inte alls meningen att jag skulle skriva så mycket om det här, men sådär går det ibland. Poängen var att J nu är så stressad att han sover som nån slags skördetröska, vänder sig och snarkar, grymtar eller är vaken och gör samma saker. Jag kunde heller inte sova i natt utan låg och skrev en sång. Tänkte bjuda på refrängen för att jag tycker att den blev lite festlig. Nätter är jobbiga/roliga.

Refräng:

Men så kommer solen och
skövlar hela jorden och
bränner hela skogen och
torkar hela floden och
sen så kommer månen och
överfaller solen och
allting blir på riktigt och
ingenting är viktigt.

Hahahaahaah! Jag dör.

Monday, February 23, 2015

"Jag känner att...."

Jag går här hemma och funderar på uttrycket "jag känner att....".
Stöter på det allt mer och mer, antar att det härstammar från Sverige, det att man uttrycker att man "känner" det ena och det andra istället för att man "tycker". Ärligt talat, så tycker (obs TYCKER) jag att det uttrycket är lite småjobbigt av olika orsaker, bland annat för att det tycks vara väldigt pop att hela tiden hänvisa till känslor nuförtiden. Och problemet med att hänvisa till känslor är att påståendet i fråga inte behöver grunda sig på nån form av egentlig kunskap eller fakta, däremot kan man vitt och brett uttrycka hur man "känner" inför olika mer eller mindre viktiga frågor.
Stötte på en sån här diskussion i frågan om huruvida kvinnor ska gå topless eller inte. Då var det någon som "kände" att den skulle vara sexualiserad ifall brösten var bara, och menade att säkert många skulle "känna likadant".

Följaktligen hamnar vi i en situation då känslorna helt enkelt blir viktigare än själva frågan, dvs det är viktigare att inte kränka folks känslor än att tala om hur saker faktiskt är.

Wednesday, February 18, 2015

Dagens gärning

Fatta vad jag har gjort idag? Nå den här!
Tog några leksaker, målade om några grejer, klistrade på mosaik, var ute och samlade lav, alkottar och kvistar, limmade ihop allt och tadaa. Så jävla nöjd.

Tuesday, February 17, 2015

Heja, heja a cappella!



Jodå, så att det häran. Har tänkt på det här nu en stund, om det kan vara så att somliga är mer ljudkänsliga än andra? Logiken säger ju att det naturligtvis är på det sättet, men jag menar på ett sånt plan att vissa nästan går sönder när det låter för jävligt, medan andra hanterar det bättre?
Jag hör definitivt till kategorin av dom som [/&%€##"] bokstavligen..... tappar konceptena [/&%€#€##""] när nånting låter illa. Jag vill vrida om våta handukar och bita ihop mina tänder tills dom fnasar sönder mot varandra. Idag blev jag så glad när jag upptäckte att mitt lördagskvällslidande finns sparat på Youtube, så att jag kan dela härligheten och (förhoppningsvis) få lite medlidande? Eller nåt. (Tänk att jag lyssnade på 1,5 timmar sånt här.) Förlåt alla inblandade. Ni får igen skylla er själva för att ni sätter ut grejer på nätet.