Monday, April 20, 2015

Jaha, riksdagsvalet.

Det gick så klart åt helvete... eller ja, för att inte låta så cynisk: det gick –tyvärr– åt helvete. En abortmotståndare och pälsfarmsbejakande miljonär vann. De rasistiska, elaka och totalblåsta blev Finlands andra största parti. Och vänstern gick neråt. De gröna gick upp och det får man väl vara glad över, liksom man också kan glädjas åt Lis framgång. M skriver förresten en fin text om valvakan.

Idag morse ville jag spontant designa en ny logo åt Vänsterförbundet. Samtidigt hade jag ett inlägg i vilket jag ville förklara varför man egentligen borde rösta vänster om man vill rösta grönt i tankarna, eftersom De gröna ofta dansar efter borgarnas tillväxtnippriga pipa. Men ja, sen blev jag bara fruktansvärt uppgiven. Folk är helt enkelt inte intresserade av att veta, det är det enda jag kan komma att tänka på som förklaring till hur det nu gick såhär i det här valet. Folk är inte intresserade. Ja men skit i det då.

Sunday, April 19, 2015

Dagens Finland

Idag, såhär på riksdagsvalsmorgonen vill jag bara konstatera en sak. Medan människor kämpar för att överhuvudtaget kunna existera och sover på madrasser gjorda av ihopknycklade kläder, lyfter vissa riksdagsvalskandidater mellan 50 000 och 60 000-tals euro i kampanjbidrag. I KAMPANJBIDRAG! Detta handlar alltså inte om pengar som ens gör nåt konkret, detta handlar om fucking reklampengar. Och så säger man att "det inte finns resurser" att fixa ordentliga härbärgen åt romer, ordna mat och så vidare. Om man tar och dividerar 60 000 med 12 får man en 5000 euros månadslön, vilket sådär grovt delat blir ungefär 166 euro per dag. Jag hittar spontant på ganska många saker jag hade kunnat göra för hemlösa människor för 166 euro per dag under ett års tid. Det hade blivit ganska många kikärtsgrytor kokade, en hel del madrasser och sovsäckar inköpta. Hade man satt en del av pengarna på att hyra nåt uppvärmt så hade det fortfarande blivit pengar över. Det här är det Finland vi dagligen lever i. Just telling.

Friday, April 17, 2015

Sånt där sånt där

Sitter sådär lagom bekvämt och förkroppsligar lugnet efter stormen. Det har varit ett himla hållilå under de senaste dagarna i och med musikaldokumentärinspelningen, och jag får igen erfara hur sabla van jag blivit vid min bekväma noll-tillvaro i vilken inget händer och klockan får gå som den behagar. Tenderar att bli lite bitsk och mothuggig efter ett par timmars idogt funderande och arbetande, det känns som att propparna håller på att brännas och jag skulle måsta ha en timeout i nåt bakrum. Nå väl, men jag har jobbat med fina och förstående mänskor som det känns som att man kan berätta hur det står till inför, även gå lite sönder inför så det är bara frid och fröjd. Kan inte vänta på att få bli gammal och klaga på onda fotsulor, ta paus stup i kvarten, kräva bakverk - nånej nånej, skoja bara. Idag tyckte jag att vi fick en himla bra intervju till stånd; jag var lite på bristningsgränsen redan då så det var liksom inte tal om att vara tillknäppt eller nervös eller nåt sånt, det var bara tanke på hur jag ska få allt som jag vill ha sagt ut mest välformulerat och snabbast möjligt utan att det blir håsigt. Antagligen blir allt hur fånigt som helst. Det blir vad det blir. Jag är nöjd (hittills:). Jag går minst sagt på övervarv (och säger väldigt mycket "jag").

Nu känns det som att en öl skulle smaka alldeles sådär utomjordiskt gott och att gott sällskap hade gjort sig alldeles utmärkt därtill, men samtidigt är dilemmat att man nog säkert borde ta igen sig lite.
I morgon ska jag vakta grannarnas hundar o få styr på en låt som kallas "Ostädat". Senare nåt annat program. Det känns som att man borde passa på att gå ut och slå runt nu när egen hund är i Borgå. Sånt där sånt där.

Wednesday, April 15, 2015

Jag dammsugar internet på härligheter igen (förlåt)

Här nån som äter middag med sin mor. Det är bara underbart!

Valmaskiner

Jag kan ibland tycka att det här med valmaskiner och att "hitta den kandidat som tycker mest lika som en själv" är ganska bisarrt. För det första; vad om man inte vet vad man tycker? För det andra; vad om man tycker helt fel saker? Borde inte valmaskinerna istället gå ut på att på nåt sätt berätta åt folk vad frågorna i politiken egentligen handlar om, så att man först kan formulera sig en åsikt i nån fråga och SEN rösta?
Jag har ingen blekaste aning om var jag står i många frågor – kalla mig gärna obildad för det är jag. Men trots min brist på kunnighet i sakfrågor har jag istället full tillit till min kandidat och hens parti; därför röstar jag vänster och Li Andersson.

Nä, jag är inte orolig

Ja, tiden är väl inne för att meddela att jag nog knappast blev med nytt jobb, då jag fortfarande inte har hört av den där synskadade som saknade assistent. Och vet ni LIKA BRA är det. Jag hade nog ändå angstat lite över hela den här situationen med hunden som mitt i allt ska vara ensam i flera timmar och I don't know what. Och jag har hittat ett sånt flyt i min vardag nu ändå så jag inte kan föreställa mig att det skulle ta slut sådär tvärt. Nu blir det sommar och vi har en massa spelningar på kommande och vi har intressanta möten vad gäller illustration och dylikt på kommande och musikprojekten rullar in på löpande band och nä, jag är inte orolig. Inte ännu.

Sunday, April 12, 2015

Vem behöver skriva när det går bra?

Vi har spelat in en skiva med Väinö under helgen. För första gången tycker jag att det här verkar bli en riktigt jävla bra skiva som jag kan vara riktigt stolt över att få vara med på, sen när den nu nån gång uppenbarar sig i konkret form (okej, jag har väl tyckt bra om de andra skivorna också, men inte såhär att håren reser sig, hehe). Håller jag på att förvandlas till nån självgod stropp, funderar jag ibland? Eller är jag bara allmänt uppåt? Det känns bara så jävla bra just nu, alltihopa. Därför skriver jag välan inte blogg så mycket mer heller, för vem behöver skriva när det går bra? Haha. Allt känns fantastiskt spännande, hoppfullt och möjligt. Igår när vi satt med M vid inspelningsgrunkorna och lyssnade på J som sjöng i andra rummet, så kände jag bara en sån där helt överväldigande känsla av tacksamhet för hur jävla fantastiskt mitt liv är just nu. Samma när jag spelade in dragspel och satt och såg på J och M som "dirigerade" och visade när det händer olika grejer i låten (som jag ju så klart inte har koll på exakt när dom kommer). Man märker att det går att göra saker av sin tid, jag har lust med annat än att ligga i soffan och spela bingo. Jag planerar omslaget; det ska bli en glänsande, liksom utomjordisk häst på en grå vakio-landsväg eller nåt i den stilen. Man vet ju nog allt detta - att det bara just krävs nåt litet wake-up-call nånstans ifrån och sen är man plötsligt i farten. O lika snabbt är man tillbaka i nån självdestruktiv deppcykel igen och tycker att allt är från röven och orkar int med någonting. Om man bara kunde hitta nån slags passlig medelväg.

Monday, March 30, 2015

Nånting oväntat om snön

Jamen nu passar det att klaga på snön jovars. När den ändå ska bort inom en månad. Klaga då den kommer i november istället, då man vet att man har månader av ändlöst skit framför sig. Perspektiv.

Sunday, March 29, 2015

Hej nostalgi!

Vet ni vad jag är trött på? Jo nostalgiserandet. Detta ständiga tillbakablickande, när man egentligen borde blicka framåt. Planeten mår skit, allt går åt pepparn, men vad gör vi? Jo, är upptagna med att tumma på gamla bilder, skratta åt hur man klippte sig på nittiotalet och himla sig över c-kassetter. Det är väl okej om mommo sitter och gör det, men VI. Vi e för fan inte ens fyrtio år fyllda och ändå ska det bara tillbakaböjas. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag fick syn på appen Timehop här för några minuter sen. Timehop tar dig tillbaka i tiden, drar upp vad du postade för statusuppdateringar eller bilder för ett år sen. För det är ju superintressant. Och viktigt. Och relevant. Jätterelevant. Carpe fucking int alls.

Söndag i bunkern (deja vu)

På programmet en sån här söndag: sitta i bunkern vid kassan, lyssna på Sibelius, senare lyssna på pensionärskör som gör sitt bästa. Jojo, nerverna håller. Attvadehäran? Har med mig ett par karelska piroger i väskan. Det är mysko när ris och deg typ har samma konsistens och smak. Så är det nog säkert inte meningen att det ska vara men hördu vi diskuterar karelsk pirog här.

Såg igår en alldeles fantastisk liten dokumentär om ett matematiskt geni med aspergers. Blev så till mig av glädje och entusiasm, speciellt när han träffade en vän som också hade aspergers och de satt i ett fönster och pratade för första gången (i videon vid 25:09) - jag bara hulkade av skratt i soffan. Var också ganska hjärtskärande att se pojkens frustration när han inte kunde förklara hur han kom fram till ett visst svar på nån matematisk uppgift," det bara är så". Säkert ett problem som folk med speciella begåvningar ofta har; de kan inte förklara hur de kommer fram till vissa saker eftersom svaren ter sig så självklara för dem.

Annars är jag nog ganska stressad, det är många små trådar, mycket huvudbry och mycket-mycket just nu att tänka på. Många idéer som överlappar varandra och ingen klarhet i något. Tidsram som spänner. Om nätterna ligger jag och iscensätter olika kommande diskussioner som ska äga rum. Men samtidigt känner jag mig vuxnare och modigare än förut så det är ju trevligt. Har börjat våga säga ifrån och det är förvånansvärt enkelt. Och idag blev det sommartid. Nog blir det till nånting, allting, något. Är tacksam för allt roligt som händer mig.