Tahdon 2

Tahdon! Tai siis emmä nyt ihan oikeesti tahdo. Emmä ny mikää homo oo.

Dagens tema: heteron som hånglar i frihetens namn. Jag är SÅ TRÖTT på det. Översexualisering, fejk-kyssar och effektsökande. Jaja, hångla på bara. Super-innovativt, super-nytt. You say you're gay? Fram med fitton. Jag lovar att Kuusistos & Lindgrens snoppar skulle krympa ihop till russinstorlek vid åsynen av en naken karl med vaselinburk i hand. WHY FAKE IT? Hahahaha.

Sori for the explicit language.

Effektivitet

I dag morse vaknade jag med en förträfflig svensk-översättning av nån Shakira-låt i huvudet; tänkte att Shakira på svenska och dragspel kanske inte hade varit helt fel det? Eventuellt är jag helt desillusionerad, möjligtvis har jag tappat omdömet. Idag har jag läst en bok; 209 sidor om folk som pratar om sina förhållanden. Det gick snabbt och smärtfritt. I morgon på morgonen ska jag tala om boken. Vill ni se på effektivitet, se på mig.

Eurovisionen, nittiotalets hippievåg, fake-lebbkyssar och mer könsfascism

Jag insåg det just; nu är nittiotalets hippievåg med barfotingar, indianinspirerade shalonger, osminkade ansikten och stripigt långt hår på riktigt här igen! Andra året i rad som hippina regerar i eurovisionen. Detta passar ju bra för mig som ändå inte egentligen har uppdaterat mig sen nån gång nittisju. Först vann Loreen och nu i år danska Shakira, orkar varken bry mig om vad hon egentligen heter eller hur låten gick, för den var skit.
Jag ska inte göra nån grundlig eurovisionsanalys nu, kan bara konstatera att det är synd om Finland som ingen bryr sig om; inga röster från grannländerna, futtiga tre poäng från Danmark och sen några slängpoäng från Tyskland, Frankrike, Israel och vem det nu var. Finland själv däremot röstade nog på grannländerna och Ungern, vilket är så jäkla gulligt på nåt sätt; detta Finlands letande efter ursprunget, sammanhanget (det är nånstans! Det är nån-fucking-stans! Ungern!! Våra blodsbröder!). Och sen hur kommentatorerna var så förvånade över att Sverige överhuvudtaget inte har brytt sig om Ding Dong. Jag var nog också förvånad, måste jag säga. Men sen när jag tänker efter, så har ju Sverige typ fyra Kristan i varje stad med mer än 25 000 invånare. Så klart är det finsk media (och speciellt finlandssvensk) som har byggt upp förväntningarna på Krista och poängterat hur "fräsch, spontan och humoristisk hon är" (det är ju så unikt när man är finländsk, att man kan prata, ju). Och den där kyssen a la Madonna & Britney 2003. Vem bryr sig? Nå ingen. Kontroversiellt? Nä, snarare nolot effektsökeri, speciellt som Krista innan har blajat så mycket om det här med att hon väntar på att hennes pojkväään ska friaaa.
Nåja, nu ska jag inte vara elak med Krista. Eller vänta lite, var det inte Krista som jag såg figurera utan byxor på nån bild? Okej, jag tänker vara hur elak jag vill med henne. Jag lärde mig i alla fall att gilla låten och tyckte faktiskt hon var rätt bra, även om hon under finalen inte var lika strålande som på semifinalen. Jag tror att låten fick så pass skit poäng för att den helt enkelt bleknade inför alla andra bombastiska och fabulösa bidrag som årets eurovision bjöd på. Att Krista uppträdde efter Moldovas högklassiga klänningsspektakel, gjorde också att Ding Dong snarare tedde sig som nån slags Pepsodent-reklam än som ett seriöst bidrag.

De som jag har råd att vara lite elak mot, var de finlandssvenska eurovisionskommentarorerna som med jämna mellanrum genom idiotiska skämt skulle framhäva hur hetero dom var. Till exempel sa han Johan att han hela tiden hade ögonen fast medan dom lättklädda karlarna dansade, "för sånt ser han inte på". Ja, varför då undrar man? För att riktiga karlar inte ser på sånt? För att kuchin direkt står i byxorna om han i misstag skulle få syn på en lättklädd dansör?
Suuuck. Är det något som retar absolut gallfeber på mig så är det såna där tillrättavisande, ofta skämtsamma könsfascistiska kommentarer. Ett utmärkt exempel på könsfascism skrev M om här, tycker man kan läsa det inlägget om och om igen.

Sen en sån här rolig tanke, som jag inte riktigt kan formulera men som jag ändå vill pröva mig på att formulera: Alla kan ju vara överens om att eurovisionen är riktigt über-gay, vet inte hur jag ska säga det där utan att låta super-generaliserande, men ibland måste man bara: Fakta: Eurovisionen is gay. Men det är ingenting man ska snacka om eller göra nån affär av. Man ska alltså inte som artist gå och kyssa nån av samma kön på eurovisionen, det viftas tydligen bort som plumpt effektsökeri. Däremot kan man med halvöppna ögon glida in i en glittrig, figursydd klänning eller dra på sig spandex och ålma sig kring en glasboll, now that's gay.

Framåt!

Idag ska vi spela i Helsingfors, och det kan hända att det blir en riktigt bra fest om bara Finrexinet håller vad det lovar. MILDE TID - jag har haft bra dagar med nya bekantskaper, riktigt givande diskussioner och en känsla av uppvaknande och en positivitet som är sällsynt för mig. Har också blivit sjuk, men bara druckit vin istället. Förutom en fruktansvärd mardröm i natt och att jag ännu inte har hittat hundvakt för i kväll, så är allt alltså ganska jävla väl ställt!
Mer orkar jag inte tragga idag. Skulle egentligen bara uppmuntra Hesabor att komma till Ravintola Piano i kväll och se på mina snabba dragspelsfingrar.

Tårarna & Eurovisionen

Har nyss sett på andra semifinalen till Eurovisionen och måste säga att jag är så jäkla imponerad av Krista - sjukt talangfull och duktig liten tjej allstå. Hon har lyckats vända (eller skita i) mediaupproret kring det antifeministiska budskapet i låten och gjort den till en gayvänlig trall istället - fucking PR smartness. Märkte att tårarna rann hela tiden medan jag såg det där bidraget för att 1. låten är så jäkla bra och catchy (ja faktiskt, jag har väl nog blivit lite sjuk i huvu med min musiksmak) och för att 2. jag alltid gråter nuförtiden när jag ser unga, talangfulla mänskor som det går bra för, det är en underlig gråtmildhet det där. Känns inte ledset, bara som att jag är så överväldigad av något jag inte kan precisera; tårarna bara väller fram.

Olyckokex

PMS och magen har knutit ihop sig till ett kinesiskt olyckokex fast utan meddelande; bara luft som inte vill röra på sig i nån riktning. Idag ska jag prestera en musikanalys, rita, laga ett omslag, spela xaphoon och som vanligt; försöka att inte tappa fattningen. Jag sov skitdåligt och skulle sen ut och fota till omslaget, men märkte efter att jag hade tagit än 6-7 bilder, att skärmen blinkade "no card", för minneskortet var fortfarande fast i datorn. Sånt blir man ju jäkligt glad av.

Oj vad lätt det är att somna om

Idag har jag en sån där "fatta hur fina folk omkring mig e"-dag. Vi hade inflyttningsfest på lördan och kvällen förde oss ut till ett dansgolv på Monk där jag tappade fattningen och började dansa töntigt och överdrivet, minns faktiskt inte ens vad jag gjorde men att hela stämningen fick mig att villa göra nåt fult och absurt bara, eftersom jag blir så störd på dansandet ibland - jag älskar att dansa, men ibland känns sån där gemensam krogdans som att man är där för att visa upp sig bara, en slags superbarnslig, sexuell "här e jag, titta på mig och how my body moves"-uppvisning. Och så när jag gick amok så såg jag i ögonvrån hur folk från vårt gäng antingen slutade dansa eller bara gick åt sidan. Det är här jag tycker folk är så jäkla fina bara; att de utan att ställa till med nån scen bara accepterar (tydligen) att nån flippar emellanåt. Själv skulle jag antagligen bara bli helt jävla störd på nån sån där "attention seeker" som inte kan dansa normalt utan som alltid måste göra nåt uselt spektakel av det. Men jag lovar och svär; det där infallet kom alldeles av sig själv.
Festen var annars också lyckad även om jag inte riktigt fann mig i min roll som nån slags "värdinna" - istället för att göra nånting gick jag bara runt och såg ut som att jag var jätte-busy hela tiden, stressnivån var hög och jag hade inte riktigt ro att på riktigt sätta mig ner och prata med nån. Som vanligt var det J som höll i trådarna och styrde folk åt rätt håll, fixade all mat och städade på morgonen. Jag försöker inte låta det minsta stolt över att jag är en sån useless biatch, tvärtom önskar jag nog ändra på de här mönstrena.
Igår var det grym krapula, Pizzaline och intensivt Lotro-spelande ända tills klockan var över halva natten. Idag ska jag rita och fota omslag, spela dragspel lite senare och försöka att inte få nåt slags sammanbrott.

I hate my gubbhårs!

Efter en riktigt pissig vapphelg då jag 1. var oerhört stressad inför mina föräldrars ankomst 2. aldrig kom över den stressigheten, 3. surade så intensivt att det nästan blev slut mellan mej och J 4. som hade allergianfall och 5. var sjuk och 6. jag som var hopplöst utan sympatier,
så kan jag nu berätta att jag har återhämtat mig och allt ser mycket bättre ut! Hurra för uselhetens förtvinande och alltings hopp! Idag har jag bakat bröd, lagat mat, sprungit runt Halis, fått till en uppsatsbörjan, lånat bok och nu vaxar jag ben, ja för fan - det är lite så feministen i mig skäms för att jag är så fåfäng för jag vet ju att det finns dom som fnyser åt sånt där som benrakning och -vaxning. Men jag måste nu säga att I hate my gubbhårs! Dom har blivit långa och grova och jag ser hellre till att dom är borta när sommaren kommer än att jag går omkring och skäms för 1. mina gubbhår och 2. mina tilltagande åderbråck - jag är i alla fall så pass bekväm med mig själv att jag går med håriga ben hela vinterhalvåret, som ju är f****gt långt, vilket alla vet.