Wednesday, October 22, 2014

Grymheten, djuren, grymheten

Jag blir ibland så tagen av människans grymhet att jag nästan helt slutar fungera för några minuter. Det är klart att man sen börjar fungera igen, för man har ju grejer att göra och så vidare, men en stund stannar blodet i ådrorna upp, man blir stum och iskall. Man bara begriper inte. Jag har tänkt på detta, att det oftast är djurplågeri som berör mig mest. Det är naturligtvis också hemskt när människor sitter fängslade för ingen orsak, jobbar som slavar eller är prostituerade eller vad som helst, men det är något med detta djurens totala oskyldighet som spelar roll, kanske. Att det är mänskan som borde se till att de har de bra, eftersom det är vi som ofta har domesticerat dom så till den grad att dom inte längre klarar sig utan oss. Och så slog det mig: djuren lever i nuet. Det finns väl inte mycket forskning kring hur mycket djur kan föreställa sig saker, tänka och drömma, men jag har en känsla av att det kan vara ganska begränsat. Därför är det nästan ännu hemskare när man t.ex. gör vetenskapliga experiment på djur eller upprätthåller denna fruktansvärda köttindustri som jag inte hittar ord för att beskriva. Hur i hela fridens namn har man hjärta och mage att hålla skapelser som LEVER I NUET fängslade, fastbundna och tvingade att existera under grymma omständigheter? Hur i helvete resonerar man där? Om en människa hade tvingats sitta som en slaktgris på 1 x 1 meter, hade hen i varje fall kunnat tänka, drömma och – om den är riktigt skicklig – till och med kunnat försätta sig i nåt slags meditationstillstånd så att pinan inte är så outhärdlig. Men grisen. Va fan kan den annat än att sitta där? Eller hundarna som sitter fastspända med masker som tvingar dem att andas in nikotin, för nikotin behöver vi ju testa eller hur? Hur det funkar. Ett GIFT för MÄNNISKAN. Det är ju fucking logiskt att testa sånt på oskyldiga hundar. Eller kosmetika på kaniner. Jag hittar som sagt inte ord för denna bisarra grymhet. Vem fan behöver skräckfilmer i den här världen? Skräcken finns fan två klick härifrån, på Care2 till exempel. På vilken petitionssida som helst. Jag drunknar snart i den här hopplösa sorgen över vart världen är på väg och hur lite man tycks kunna göra åt det. Ibland har jag bara lust att springa ut på Helsingforsgatan, stoppa trafiken och hojta att vafan GÖR ni, kör omkring här bara fast DET FINNS DJUR SOM LIDER! Jag hoppas ibland innerligt att det kommer nån enorm komet eller nån överdimensionerad solstorm snart och gör slut på den här skiten. Eller att folk ska komma till sans, lite som när folk mittiallt hoka att det inte var så coolt att vara nazi. Eller att syssla med slavhandel, att folk ska märka att åhå, djurindustrin och djurförsöksindustrin som de ser ut nu är varken speciellt hälsosamma ELLER etiskt motiverade. "Ja men vi måste testa på djur för att kunna utveckla livsviktiga mediciner för människan." FÖR MÄNNISKAN. Och sen när blev människan så jävla viktig att vi har rätt att använda andra oskyldiga raser för att försäkra vårt fortsatta välbefinnande?
Innan nånting händer, skriv under till exempel här eller bekanta dig med det här. Och som plåster på eventuella sår som jag har skrapat upp eller åstadkommit här nu kan ni kolla på den här ljuvliga videon när försökshundar släpps fria för första gången.

Sophögen & sovpeeling

Den svarta klumpen bredvid datorn är en perfekt Mili-boll
Sedan vi hade gäster i helgen har gästmadrassen blivit liggande i vardagsrummet, hundarna har gjort den till sin och jag har börjat kalla den för "sophögen". Jag har också stupat ner på sophögen emellanåt med dator och pappershögar, och till och med sovit där några nätter fast det drar lite från fönstren och det är lite sandigt just på grund av att hundarna hänger där jämt. Det är bara att låtsas att sanden är nån slags dyr sov-peeling, lol. Att sova och hänga lite kring på olika nya ställen i hemmet kan vara inspirerande, upplyftande och ja – framför allt omväxlande, så det rekommenderar jag. Ta en madrass bara, lite tecken och dynor och MYS--fucking--PYS.

Monday, October 20, 2014

-Men då får du inga jobb!

J funderar på en halstatuering och jag ba
–Men då får du inga jobb!
Han ba
–Men jag e ju KOCK ju
och jag ba
–AJJOO!

(Och då menar jag heller inte att jag på riktigt skulle tro att han inte skulle få jobb med en halstatuering. Jag bara har nån slags konstig roll som konservativt ifrågasättande i det här förhållandet ibland, och jag gillar det. Att ibland komma med hutlöst inkorrekta och gammalmodiga kommentarer. Lite som att farmor ännu fanns med bland oss.)

Grejer jag tänker på medan kaffet kokar och bröden rostas

Behöver dumma människor mer sömn än smarta? Hahaha. Kom att tänka på detta då jag såg på hundarna som gladeligen sover flera timmar direkt efter sin morgonpromenad. De har alltså först sovit en hel natt, sen gått ut ett varv och sen behöver de sova igen. (Fast iofs kanske de inte behöver sova, de har bara inte riktigt något annat val – hundar är ju välsignade med den förträffliga egenskapen att de kan anpassa sitt sovmönster efter när det händer grejer och när det inte händer grejer.) Katter sover ju också väldigt mycket. Funderar på om det här har att göra med att deras inte-så-välutvecklade hjärnor behöver mer återhämtning för att fungera väl och om den här teorin går att applicera även på mänskor? Vet med mig själv att jag under mina "dumma perioder" då jag är oproduktiv och eländig kan sova hela dagarna, medan jag om jag har nåt projekt på gång ibland knappt behöver sova alls. Det har nu säkert med någo "inspirationshormoner" att göra, men tänkte nu ändå ställa den här frågan rätt ut i luften.

Skrivkramp

Jag måste bara skriva av mig lite för det känns som att mitt huvud håller på att explodera (och röven också för den delen. Rev upp ett stort hål i mina leggings för att inte röven ryms i dem längre). Jag borde ABSOLUT inte öppna den här fliken och skriva nånting här, för det slog mig just hur jävla mycket jag faktiskt har kvar med den där inpiskade sjuhelvetes gradun. Textmängdsmässigt är det lugnt – men det är det som är desto jävligare. Jag har kvar sånt där som att fundera på hur man ska låta mer objektiv, hur man inte ska vara övertydlig och sånt där som kräver HJÄRNVERKSAMHET, vilket jag märker att jag inte längre har när det gäller den här gradun. Jag KAN INTE fundera på det här nåt mer. Det är något med det där formatet och det där styltiga sättet att vara intressant på. Man ska liksom vara intressant, men man får inte vara intressant på riktigt, med ordvändningar och retoriska frågor och spekulationer, utan man måste hålla sig inom de akademiska ramarna. Inget nytt för den som är van vid sånt här, naturligtvis, men ÄNDÅ. Jag är inte känd för att vara en mänska som har speciellt lätt för regler och restriktioner. Överlag brukar jag skita i att läsa bruksanvisningar och bara köra hårt, hoppas att det blir till något ändå. Det FUNKAR INTE i akademiska sammanhang. Allt man häver ur sig måste vara noga eftertänkt, noga vägt mot andra som har tänkt på liknande saker, rätt hänvisat till sådana, och så vidare, och så vidare. Fy fan, kan det inte bli fredag? Kan inte den där jäveln skriva sig själv nu? Snälla, SNÄLLA. Jag orkar inte mera.

Sunday, October 19, 2014

Söndagslista

Hittade en gammal söndagslista från andra Lottan, och är så tom i bollen så listor just nu kan vara det enda som funkar.


Glädje: fredags. var härligt befriande att vara ute en sväng, träffa mänskor och vara lite mer än salongsberusad men ändå så man inte blev aggressiv och odräglig. (Faktiskt). Jag lämnade sen plånboken i Dynamo (that's a first!) men fick till all tur tillbaka den på lördan. Stunder då man är glad över att det här är Finland...

Förväntan: att skicka gradun åt dom andra för opposition den 28.10. Stort. Stort.

Outfit: Långkalsonger, shorts och svart skjorta.

Jobb: Har faktiskt gjort en ny och slutlig "att göra"-lista för det återstående med gradun. Känner mig finlandssvensk och ordentlig.

Hopp: Att vintern blir en lång och skön tid utan stress och press.

Träning: hundar, hundar, hundar, hundar

Humör: var bitsk och arg här för ett tag sen men sen fick jag majonäs och blev glad.

Borde: gå och sova tidigt idag, äta mindre choklad, äta lite mindre annars också – det nalkas ingen svält eller så, misstänker jag.

Dåliga samvete: konstant

Framsteg: den där "att göra"-listan. Är nog fan stolt.

Vilja: Är ett ord. Den här listan är tråkig och ospecifik.

Miss: Eritrea.

Ord: Miss

Låt: Kalle Teodor har snurrat runt i huvudet sen i fredags

Saknad: Virginija

Beslut: att jag fan ska vara effektiv från och med i morgon för det är min enda chans att bli klar till jul.

Wednesday, October 15, 2014

Städningsinställning

Kom över det här inlägget - om en som är trött på att mannen inte ser eller bryr sig om smutstvätten, diskbergen och stöket. Måste bara torrt konstatera att detta absolut inte har något med kön att göra; nån slags inbyggd kvinnlig biologisk faktor som säger till när boet bör städas. Alltid då det blir tal om hur rent ett hem ska vara brukar jag fiska fram exemplet att "det finns sådana som lever med jordgolv". Det säger ungefär allt som behövs sägas om mitt förhållande till renhetsnivå i ett hem. Jag ser inte skiten förrän nån bokstavligen har stjälpt in en last med mull och använda skithuspapper i köket. När min sambo däremot börjar visa tecken på att gå omkring och stirra stint framför sig/ uttala kortstaviga läten/ försöka ge sig själv på käften/ fara runt längs med väggarna och samla ihop hundhår i nävarna – då ska man börja visa initiativ till att villa städa lite.

Sunday, October 12, 2014

Silmämato

Hej! Vet inte varför det känns så trögt med det här bloggandet just nu. Det som tidigare har löpt sådär... effortless. Vad det ens heter på svenska. Kanske det är brist på svenska som gör det svårt att skriva. I alla fall; idag har jag badat bastu och ätit som en bottenlös. Var så trött efter bastun att jag somnade i en stol med magen utspänd som en luftballong. Förutom det har jag diskat ett lass och varit i hundparken med hundarna. Rensat lite bladselleri. Men alltså, ROSA och SVART, den grejen hänger ännu med. Sen jag skrev det där inlägget om svarta o rosa kläder har det närmast verkat som att en besvärjelse har trätt i kraft eller nåt, eller som att nån spelar ett spratt med en. Det är helt sjukt så många som går i rosa och svart! Bara kolla omkring er, på skoj, i stan en eftermiddag. Det är på riktigt som att få en korvamato fast i ögonen, alltså en silmämato. Idag började vi sjunga en sång till melodin av La Cucaracha varje gång nån klädd i rosa och svart kom emot. Det blev en hel massa sjunget.

Friday, October 10, 2014

Ögonen djupa som Baikalsjön

Gradun är ivägskickad för kommentarer, vilket betyder att jag spenderar ett par dagar ensam hemma på eget bevåg, med alldeles för mycket tid. Idag har jag spelat Lotro och ridit omkring i Moria, blivit allierad med the miners och tagit en båt över till Mirkwood där jag slogs med lite goblins och satte eld på lite tavara. Spelade så länge och intensivt att rönnbären slutade vara rönnbär – såg upp från skärmen och ut mot trädet och där hängde de – klasarna med röda, små namnlösa bollar. Världen tedde sig plötsligt så konstgjord, så sval och poänglös. Funderade vad det är som gör att jag så gärna ger mitt allt till ingenting, medan mitt övriga liv och allt kring det får falla samman. Ibland tycker jag att det är så himla svårt att ta hand om sig själv, en 34-årig, bångstyrig hedonist som älskar choklad och inte tycker om att dricka vatten. Man vill ju mest vara snäll med sig själv för att man tycker lite synd om sig på ett sätt, såhär utlämnad och utan framtidsplaner. Så man låter sig sova, man låter sig lata sig. Medan det man egentligen skulle behöva antagligen är nån form av strikt läger med hård disciplin. Ibland tror jag att det skulle vara sunt för mig att få eller adoptera ett barn, eftersom man är tvungen att ta hand om sig själv för att kunna ta hand om nån annan. Eller så går det mer av bara farten när man tar hand om en annan – att man tar hand om sig själv också, menar jag. Man går i säng i tid och sånt där för att man överhuvudtaget ska orka vara morsa nästa dag. Jag undrar om inte om en stor del av livet för många egentligen går ut på att man tar hand om andra, och ofta då ens barn eftersom dom behöver ens hjälp så länge och eftersom dom naturligt är de som står en närmast? Dom som inte har barn hamnar där emellan livets små motorvägar och har ingenting att ha hand om, gapar slött mot badrumsspegeln och ser de oborstade tandraderna, ögonen djupa som Baikalsjön.

Wednesday, October 08, 2014

ROSA och SVART

Idag är den en sån där underbar gummistövelsdag då dagsljuset aldrig riktigt tycks hitta in, lönnlöv blir till plastig sörja i rännstenen, hundarna vantrivs och får fånig vattenkammad frisyr och jag vantrivs i min rosa-svarta hittejacka. Har tänkt på det på sista tiden: ROSA och SVART, allting som är designat åt tjejer, ungdomar och vuxna damer är rosa och svart nuförtiden. Det är som att man vill få in lite "bad girl" i allt det ljusröda, därav det svarta. Som att det är godkänt att vara en stereotyp genuskliché-upprepande fåntratt om man bara blandar in lite svart i det hela. Jag HATAR min jacka men det är den regntätaste jacka jag äger så den får duga.

Rosasvarta lenkkare? Visst är det underbart. Vilken fantasirikedom och frihetskänsla att vara likadan som alla andra, att dessutom klä sig i den absolut fulaste, billigaste och miljöförstörande rosa färg som existerar – det vill vi göra, det längtar vi efter.













Här har man riktigt specificerat vilka färger det är som gäller just nu om någon skulle ha missat det: ROSA och SVART DÅ, för det är det som gäller. Bäst att ha rosa solglasögon också så att nu ingen missar vilken färgskala det är man ska gå efter för att vara den tråkigaste och fulaste, ever, nånsin.


Här är det ÄNNU roligare, för här ska man riktigt kontrastera sig mot sin lika genushjärntvättade heteronormativa sambo, man eller vad det nu är – han bär BLÅTT och GRÅTT för att det är så man ska göra om man är karl just nu.