Jag följer med debatten om Lucia; om flickor och pojkar, om vem som ska få vara vad, att alla ska få vara vad de vill - jag förstår det. Jag sympatiserar och har inga invändningar. Det är klart att det är upprörande om någon sätter sig emot att en pojke blir Lucia och har traditionen som argument, att man inte får rubba på traditioner för "så är det och så har det alltid varit". Men ändå känns den här debatten så väldigt onödig, och låt mig säga förlegad. Fåntrattar som sätter sig emot allting har det alltid funnits, men låt mig påpeka att det är viktigare att ifrågasätta fåntrattar som sätter sig emot t.ex. homosexualitet i sig, än att ifrågasätta fåntrattar som sätter sig emot pojklucior. Ska vi börja bråka om julgubben sen, att julgubben ska minsann också få vara kvinna? Ja, det är nästa steg. Sen tar vi påskhäxorna, pojkar ska också få vara påskhäxor, banne mig! Nu ska vi bråka kring våra banala västerländska traditioner, låt oss bråka för att det inte finns nån America's Next Top Model för karlar. Låt oss bråka för att Halloween-pumporna ser för maskulina ut och för att dom flesta chokladstänger påminner om penisar. Scandinavian Hunks fick ett gensvar i form av Scandinavian Babes, var fanns könsteoretikerna då? Dom borde ju ha hurrat - ett kvinnligt svar på en manlig företeelse. Hurra, jämlikhet.
Bilden: I Nykarleby var det minsann en manlig Lucia år 1981. Inget tjafs. DESSUTOM, får jag nu höra, ordnade en påhittig och feministiskt anlagd karl (f. 1910!) på 1970-talet ett luciatåg med pojklucia med långt ljust hår åt "tanterna" på kommunkansliet i Kyrkslätt. På HVC i Kyrkslätt hade personalen också en gång en flintis-gubb-lucia och då talade tanterna om helgerån.
