"Heja dig!!! Vi ska vara stolta över den kropp vi har. Alla är vi olika och det är bra! Du är vacker!" och i den stilen.
Flickan konstaterar på sin blogg: "Nu: 46 000 likes. Över 1000 mail, 2000 kommentarer och nästan 400 delningar. Varför? Endast för att jag inte passar in i kropp-på-strand-idealet världen har så inbankat i huvudet. För att jag är annorlunda."
Annorlunda på vilket sätt? Hennes önskan var ju ändå från första början, att "precis som alla andra", sätta upp bilder av sig själv halvnaken på stranden. Bloggrubriken: Min kropp är vacker. Ja, det är den. Men what's the point?
Fet eller smal - alla dessa "heja, du är vacker"-kommentarer ser jag endast som ett symtom på nånting ÄNNU sjukare än det faktum att kroppsidealet är en smal fotomodell, nämligen hur stor uppmärksamhet EN KVINNOKROPP kan få. Jag trodde fan vi hade kommit längre än såhär. Den här Linda-Marie har nu fått bli nån slags förebild för de som inte har vågat sätta upp bilder på sig själva halvnakna, eftersom deras kroppar är så långt ifrån idealet. Det är klart att det är synd att idealet är så vrickat att det är bara smala typer som vill visa upp sig på bikinibilder, och det är väl bra att nån då bryter mönstret och visar upp sig själv som hon är. Men hallå, varifrån kommer detta beteende, denna voyeristiska önskan att få visa upp sin kropp och få fina kommentarer för den? Varför ska kvinnans kropp ALLTID objektifieras och godkännas ur olika synvinklar, överösas med över 60 000 likes på FB som ett tecken på att "hurra, nu kan också mulliga flickor vara vackra", innan den är okej? För det är ju skönheten som räknas, eller hur? En kvinnokropp ska alltid främst vara vacker, framför allt. Så att man kan posta de obligatoriska utvikningsbilderna av sig själv på stranden, cause that's a woman's duty. Om en fet karl skulle posta en bild av sig själv naken på stranden, skulle folk då komma med 60 000 likes och utbrista: "Ja! En vacker karlakropp! Du duger som du är!"
Svar: Nä.
Att först inte våga posta bilder av sig själv i bikini för att man anser sig vara för fet, och ändå sen göra det, är som att stå bredvid en skittunna som de illaluktande leker i, säga att "jag får inte vara med o leka i skittunnan, för jag är alldeles för ren och fin." Sen hoppar man trots allt ner i skittunnan och alla klappar och säger, "hurra, du vågade - fast du är ren och fin av naturen så vågade du hoppa ner i skittunnan!"
Och så, bara för det absurdas skull. Alla kommentarer tagna från bilden ovan som postades på FB, ändrade till maskulinum:
