Illegal invandring som underhållning

Dan Lolax på ÅU bloggar bra om YLE:s påtänkta program Gå i mina skor som planeras för 2015 och poängterar att flyktingskap från början inte är någon självvald situation. Själv blir jag ganska paff över att man på YLE allt mer tycks börja sätta nåt slags sensationsvärde framför andra etiska frågor som vad det är man egentligen gör, eller vilka frågor man egentligen har att göras med. Tankarna på ett sådant här TV-program tar upp frågor som har att göra med vad underhållning och reality-teve egentligen är och bör vara. Enligt mig är tanken på ett sånt här program ett totalt knäfall för ett kapitalistiskt produktionssätt och pekar på en underhållningsbransch som blint riktar sig till vita, välbärgade människors liv och känslor, och det är här det blir ganska intressant.

Man skiter totalt i flyktingproblematiken och fokuserar istället på OSS, konsumenterna, teve-tittarna, vi som har det bra och som har tid att formulera frågor som har att göra med t.ex. huruvida vi är rasister eller inte. Man motiverar programmets poäng genom att säga att en finländare som på ett konstruerat sätt upplever samma resa som en illegal invandrare tvingas uppleva irl, kanske lär sig något av det och förstår invandrares situation bättre efter det. YLE skriver själv: Vi vill öka förståelsen för de känslor, livsöden och förhållanden som finns bakom de konstaterande rubrikerna ”300 flyktingar drunknade i medelhavet. Nå, problemet här är nu bara att det enligt mig inte är så jätteviktigt om nån finländare lär sig något av att "vara i nåns skor" eller inte, i jämförelse med flyktingproblematikens omfattning. Problemet här är liksom inte huruvida ens granne är rasist eller inte, och jag säger inte att det INTE är ett problem, det är det naturligtvis, bara inte i samma omfattning som det faktum att det finns människor på flykt i världen. Och när jag tycker att man borde ha respekt för att det finns sådana som tvingas på flykt, PÅ RIKTIGT.

Alltså: flyktingars situation borde ALLTID prioriteras framför vad vi kan lära oss av att "vara i nåns skor". Vad som dock inte är självklart är att underhållningsbranschen alltid också är av den meningen – det är ju klart att YLE likt det företag det faktiskt är vill ha teve-tittare och bra program, de skiter väl fullständigt i flyktingar. Det roliga blir bara när YLE:s mer eller mindre hjärntvättade redaktörer (inte hjärntvättade på ett direkt negativt sätt, bara kapitalistiskt hjärntvättade, och sånt kan man (oftast) inte rå för) omedvetet konstruerar motiveringar till dylika program – det är då som gullandet med värderingar och försöken att marknadsföra programmet som nåt slags "vi vill motarbeta rasism"-paket dyker upp. Det är ju så klart bonus om man kan göra program som både är etiskt hållbara OCH håvar in pengar och tittarsiffror, men herregud - det är ju skitsvårt att vara både pk och duktig på samma gång.

Nå, eftersom teve-produktion allt mer tycks handla om ett bugande för emotionella upplevelser och äventyr & lärdomar riktade till den vita, välbärgade publiken som aldrig nånsin behöver oroa sig för att råka ut för krig eller elände, så är det ju inte konstigt att program som dessa allt mer börjar dyka opp (i Australien har visst ett liknande program redan sänts).