Förrätt: Kallrökt lax tar-tar på skärgårdsbröd
Varmrätt: Rostbiff av lamm, mörk rosmarinsås, potatiskaka och säsongens grönsaker
Efterrätt: Tiramisu à la Kåren + Kaffe
Vegetarisk:
Förrätt: Zuccini-Mozzarellatorn med örtolja
Varmrätt: Rödbetsbiffar med kantarellstuvning och spelt
Efterrätt: Tiramisu à la Kåren + Kaffe
Kan inte låta bli att kommentera menyn lite.
1. tar-tar, DET HETER TARTAR. Laxtartar skrivs dessutom ihop, inte Lax. Tartar. (Särskrivningsallergi)
2. De serverar lamm. Vad jag vet så får man inte finskt lamm sådär bara, så antagligen äter dom utländskt lamm. Men "säsongens grönsaker" har dom ändå sett till att duka fram. Dubbelmoralister.
3. Det vegetariska alternativet erbjuder (som vanligt) ingen form av vettigt protein. Helt tydligt är det folk som absolut inte har som vana att äta vegetariskt, och som heller inte bryr sig om ekologisk hållbarhet, som har skrivit den här menyn.
DET ÄR TVÅTUSENTOLV NU. VI VILL INT HA RÖDBETSBIFFAR ELLER MOZZARELLATORN NÅT MER.
Ej heller vill vi läsa töntiga etikettsförordningar som denna. Är detta en skrift från 1795 eller vad? Dom var mer vågade i slutet av 1800-talet, innan gubbarna kom och skrev om hela historien. Kan nån förklara för mig varför färgad fluga, färgad gördel och färgad väst eller SKJORTA MED VECK ELLER KRÅS (KRÅS - när hörde du det ordet senast?) inte lämpar sig ihop med frack? Va? För att fracken sakta går upp i sömmarna vid åsynen av en färgad väst? För att en skjorta med veck löper stor risk att attackera eller bete sig aggressivt mot en frack? I think not.
Och hör på det här:
Svart väst används främst på högtidligheter under dagtid, t.ex. promotioner, eller mycket sällsynt på kvällstid i herrsällskap.Jfr: "Morkullan är en nattaktiv, revirhävdande fågel, som under dagen ligger gömd i buskar och snår. Den lever i skogs- och buskmark, både i löv- och barrskog."
Vi talar om en SVART VÄST. Herregud, chill out liksom. Bär din väst när du känner för det. Det börjar växa svarta hår i armhålorna på mig när jag läser såna här texter. Fingrarna kröker sig och vill spela hasardspel, munnen kippar efter hamburgare, vips så har man på sig lököbyxorna för att aldrig nånsin mer klä sig i något annat.
Tack och lov har jag aldrig varit på nån sån här liknande tillställning. Jag har en gång lyssnat på en filmregissör som höll ett tal och jag kunde inte sluta skratta. Det var helt hemskt, jag försökte med våld trycka undan ett hejdlöst gapflabb så att tårarna bara rann, precis som när den där flickan en gång presenterade sig som von Bonsdorff.
Och nu kommer det värsta:
Bordsdamen:
Du är kvällens blomma för din bordskavaljer (som är herren till vänster om dig). Du ler vackert, skrattar åt hans skämt och konverserar vänligt med honom. Man skall förstås också tala med andra kring bordet, men bordskavaljeren är just din bordskavaljer och därmed ditt huvudsakliga sällskap. Du är absolut inte tvungen att acceptera om han vill bjuda dig på en snaps till. Däremot kan du om du vill göra honom glad och överraskad genom att bjuda honom på en extra dricka.
Det här stycket innehåller så många alarmerande uttalanden, att jag inte ens vet i vilken svans jag ska börja dra. Jag fattade först alldeles just att den här texten tydligen är skriven "med glimten i ögat", att den lite humoristiskt vill beskriva de överdrivet konservativa könsrollerna som förekommer på sådana här fester och så, men när jag inte tycker att det här är något att skämta om. Tvärtom ska man sätta sig emot såna här föråldrade regler, precis som man ska sätta sig emot allt som förespråkar en konservativ inställning till könsroller.
