Så därför - bloggen

Long time no see, och nu alltså VERKLIGEN long time no see. Jag har avinstallerat instagram (min huvudsakliga some-app) på grund av många saker och ska nu göra ett allvarligt försök att blåsa liv i den här adressen igen - bära eller brista.

Jag är väl knappast den enda som funnit instagram så oändligt enformigt, repetitivt och tröttsamt under de senaste åren. Det värsta på sistone, är känslan av hur algoritmerna riktigt arbetar hårt för att hålla en fast, hålla en där som ett dumhuvud tittande ner i skärmen - och att det funkar - att de verkligen lyckas hitta snuttar och videoklipp som är som skräddarsydda för mig. Någon som går i naturen och förbannar hela världen. Någon som kritiserar kapitalismen. Men när jag sett de där klippen så drabbas jag mest bara av en oerhörd tomhet. Varför? Vem är det meningen att jag sa vara av samma åsikt som? Varför vill de kategorisera mig som en sån eller sån människa, varför måste jag sitta just här med huvudet nerböjt mot skärmen? När hela världen och människorna och allt som man borde intressera sig för finns där utanför?

Jag har blivit allt mer förbannad på riktade reklamer, upprepande innehåll och känslan av enformighet, att jag inte till sist fann nåt nöje i att ens själv knåpa ihop stories, vilket jag annars alltid har funnit ett nöje i att göra. Jag vill liksom inte bidra till flödet av nonsens och improduktivitet, jag har dessutom för mycket jag vill säga - så mycket mer än vad som ryms på en sån där töntig skärm.

Men alltså mest - känslan av att vara just produkten - den som är offret, fasttjättrad i allt det där. Den som borde vara någon annanstans.

Så därför - bloggen.

Vi ska se vart det bär av.