Efter att jag höll på att braka samman av ångest över jobblösheten så, fick jag lön från ett annat jobb och, insåg att ett tredje jobb är på kommande och ja, postade en bild av min kompis tavla på ett nätforum varpå nån amerikansk nisse direkt ville handla den. Går allt rätt nu så blir min vän ett par hundra euro rikare och jag får lite provision! Så att, hoppet återvänder liksom. Mitt i allt tror man att det faktiskt fungerar det här med att sälja saker med en extra nolla på. Fast vår israeliska granne alltid artigt undviker att kommentera när jag berättar om mina sporadiska konst- och musikjobb. Det är ju fantamej inga riktiga jobb det där, ska man ju begripa. Idag erbjöd han mig också en massa mat som hans familj inte kommer att hinna äta upp eftersom de snart ska åka till Israel för en månad.
I förrgår ringde vår andra dörrgranne på och gav en sån där matkasse som han hade hämtat enkom åt oss från Elämän Sanas matutdelning (så otroligt bedårande btw, han brukar själv gå dit för att hämta mat på onsdagkvällar och så hade han hämtat åt oss också. Mitt hjärta höll på att rinna ut i en pöl på golvet). Dom tror nog säkert att det går hemskt dåligt för oss, grannarna, å andra sidan inte undra på, eftersom de alltid ser mig i mina värsta gå-ut-med-hunden-utstyrslar som består av unkna halsdukar och fafas håliga sportjackor från 60-talet.
Jag är också helt bortkollrad av tanken på allt man skulle kunna fermentera. Hohoho. Ja, jag ska snart börja fermentera eftersom det typ inte finns något bättre än fermenterade grönsaker. Fermentering är bäst, så är det. Fermentering sker anaerobt, utan luft, det bubblar bara om det. Allt som sker utanför vår andningsvärld är magiskt och säkert heligt. Så fort jag har några timmar över, ska jag fermentera. Vad ska jag fermentera? *Spänningen stiger*. Jag ska fermentera kirskål. Fungerar det, tänker jag fermentera ALLT. Till sist slår jag ett slag om mig själv och stiger in i fermenteringsprocessen jag också. Där sitter jag sen, nöjd bland lagerblad och senapskorn. Bubblar godtyckligt emellanåt.
No comments:
Post a Comment