Monstermarianne-katastrofen 2

Här var det egentligen meningen att jag skulle posta en bild av den perfekt målade (Monster)Marianne så att ni kunde komma med kommentarer om hur fantastisk och talangfull jag är och jag kunde svara med ett "nämen äsch". Men Monstermarianne blev aldrig speciellt lyckad, jag fick nöja mig med att leverera en medioker tavla, något jag verkligen HATAR att göra, något mediokert, haha. Jag var så inpå benen besviken när inga hurrarop kom och jag istället fick trycka undan mina ursäkter och bara försöka svälja det att jag helt enkelt inte lyckades. Blä.
Men sen, efter att ha pekat ut alla svagheter i porträttet av mamma, så tyckte pappa ändå att det passade sig att önska sig ett eget porträtt till sin annalkande 60-årsdag, så jag fotade honom med hunden i famnen. Det är av någon anledning så svårt att få pappa att se någorlunda naturlig ut på foto, så den enda bilden som lyckades ens lite var den här då han använder alla armkrafter till att vrida hundens huvud mot kameran samtidigt som han försöker le avslappnat. (Den här hunden är nämligen särdeles vettig på många olika och märkvärdiga sätt, t.ex. ser den alltid artigt bort vid konstiga och onaturliga situationer.)


För övrigt har det varit bara snöfall och rusk men idag skiner solen så helilettans hjärtans varmt och nära så man känner vårdepressionen ta ett riktigt stryptag om nacken. Om halsen menar jag. Man stryper med hals.