Möt världen med hat

Den här bilden hängde idag morse på brorsans husdörr. Att du som stjäl cyklar här, dra åt helvete och dö, samt förresten, du röstade säkert också på perussuomalaiset, fascistjävel.
Inte tyckte jag att lapparna såg ut såhär för bara några år sedan. Arga och med haista vittu har dom ju alltid varit, men det här med att blanda in politik och anfall mot ett visst parti, det är något jag inte har sett förut. Cykeltjuv, stick och brinn->du röstade säkert på perussuomalaiset->jävla fascist->ditt liv är skit, allt under samma kam. Vad tyder det här på, jo att det bubblar under ytan, att folk när dom blir arga och upprörda på till exempel som i det här fallet, en cykeltjuv, också antar att fienden antagligen också hör till (enligt dem) fel grupp och fel parti. Och vad leder det här till? Jo, ett jävla bråk eller revolution. Bara att vänta.

Vissa dagar är bara svårare än andra. Dom kan börja med att det till exempel är otroligt svårt att komma ur sängen, som idag och svårigheten med uppstigandet leder till att man börjar ifrågasätta allt man gör i fortsättningen, som huruvida balansen mellan piimä och cornflakes är rätt eller inte, och såndäna tankar som sen leder till att man tar dåligt hand om sig själv den dagen, att man bara tar två illfariga bananer med som lunch.

Väl på jobbet läser man papperslapparna som är uppsatta lite här och var på ett mer kritiskt sätt än annars. Det finns ett skåp som man öppnar med en nyckel som ska hämtas från en låda som ser likadan ut som 30 andra likadana lådor i samma hylla, och så när man väl öppnar skåpet möts man av texten; "Dessa papper är ENDAST till för användning av kopieringsmaskinen".

Och man tar av skorna, för att det är hett och hela rummet fylls av fotdoft. Och man stiger upp på en vinglig kontorsstol med hjul och konstaterar att det inte går att öppna de satans fönstrena i det här rummet.

Och sen ska man hitta på saker att göra åt en annan som också jobbar här, och man visar på kopieringsmaskinen och en bunt papper, att här kan du kopiera. Man säger "Kopieringsmaskin, jee!" och rullar med ögonen. Liksom hurra, alla förstår. Det här med kopieringsmaskiner är ju skithäftigt och tål att skämtas om varje morgon, minst.

Och sen går man på lunch till lunch-huset, för att man vid den tidspunkten på dan har förstått att man inte kommer att klara sig så värst bra på enbart dom illfariga bananerna, speciellt då inte eftersom frukosten också blev dålig i balansen mellan cornflakes och piimä. Och där ska man så klart stöta på en halvbekant som man nån gång jobbat med, och man hoppas att ens påflugna "hej" inte ska leda till den artiga följdfrågan om man vill "sitta med dom" och så hör man den artiga följdfrågan om man vill "sitta med dom" just medan man tar salladssås, så man hamnar då att artigt sitta med dom och ytterligare ställa artiga följdfrågor.
Att en sån dag.

Och senare på dagen värmer man kaffe i mikrougnen och kaffet lämnar bruna spår efter sig mot kaffemuggsväggen, och man frågar sig om man själv har likadana bruna spår i munnen.

Och man följer med ukkostutkan, blint, tålmodigt. Man ser att åskan närmar sig stan, fast den aldrig vill nå ända fram.

Väskjävel

Jag har sytt en väska! Jag måste ju fantamej visa den också, när jag nu har åstadkommit något med mina bara händer. Inte är den speciellt snygg och den har lite udda utbuktningar och sådär, men visst fan blev det väska! Jag är nog så förvånad.

Turistbloggar

Svenska resenärer, svenska resebloggar, man kan int få nog av dom eller hur? Glassfeta svenskar som tycker att "Thailand är fint men så otroligt smutsigt", som anser sig ha rätt att resa omkring och tycka saker om andra kulturer, dvs jämföra kulturer med hur det är på riktigt, dvs hur det är hemma.
Jag har lagt märke till att dom som skriver resebloggar kanske är av det värsta slaget, eftersom dom anser sig vara "lite annorlunda", lite mer utöver det vanliga turistschacket. Ofta har dom redan varit på många olika ställen och kan jämföra och ha åsikter om allt man kan prova på. Dom letar efter de lite undangömda platserna dit de vanliga turisterna inte ännu har hittat, och dom njuter som allra mest då dom hittar nån ensam tant som steker nudlar åt dom för bara 20 cent tallriken.
Jag tänkte ta en svensk resebloggsföljetong här nu. Helt enkelt för att dom får alldeles för lite uppmärksamhet.

__________________________________

"Mitt emot banken finns en resebyrå. När vi varit på banken går vi in där. Vi pekar på ett hus som vi tycker ser bra ut. ”Something like that with toilett and shower”, säger vi och pekar. Det är lite dyrare informerar han, men det är ok säger vi. Vi vet ju nu att vi inte är några riktiga budgetresenärer. Det ska bara vara billigt ändå. Salang Beach Resort ska vi bo på."

Så skriver Janne, Oscar och Susanne i Täby. Dom är inte är några riktiga budgetresenärer, men det ska va billigt ändå.
__________________________________

"Notan kom in… 170 BHT, faktiskt ganska dyr frukost… men nu beställde jag ju i och för sig in en extra omgång av bröd och kaffe"


(Bilden hör inte ihop med inlägget, men jag tyckte dom passade så bra ihop. Muahahhaha. Originalinlägget kommer härifrån.)

__________________________________

Samsen Road
"På Samsen road över kanalen från Khao San finns många bra billiga kineshotell. Här är tempot lugnare och området har en skön lokal känsla."

Att kineshotell. Så skriver man på http://www.bangkokinfo.se.

__________________________________



"Vi rökte vattenpipa med våran bartender gurkan (som säkert egentligen hette gurkhhhhhaaan eller något)"

__________________________________

"Det är fint här på Langkawi men tyvärr som på så många andra ställen i Malaysia och Thailand så är det otroligt skräpigt. Plastpåsar, plastflaskor, kartonger, matförpackningar och annat skräp ligger i diken och på stranden. Problemet är inte att turisterna skräpar ned utan det är lokalbefolkningen som skiter i det, så turisterna gör dessvärre ofta detsamma. Man kanske ska bli miljökonsult här nere ändå…"

Ja visst är det illa när lokalbefolkningen är så obrydd om sin egen omgivning, så att till och med turisterna smittas av deras dåliga kultur? Usch ja, skräp, vem gillar skräp liksom? Det är ju OESTETISKT. Borde kanske Emma, Mattias och Moa läxa upp dom där i Langkawi litet? Lära dom lite rim och reson liksom.

Sverigeutflykt (David o Marias bild)

Det här med att tända ljus

"Tenn et lys for de døde og skadde etter tragedien i Oslo og Utøya."
Jag förstår det. Kollektivt medlidande skapar en form av trygghetskänsla, är ett uttryck av samhörighet mänskor emellan, ett konstaterande om att det nog finns godhet ibland oss, att vi alla tillsammans nu gemensamt kan tända ett symboliskt tröstljus på fönsterbrädet. "Jag deltar."
Jag tände själv ett ljus igår i fönstret, men kom sen på att det var mest på grund av estetiska orsaker - det var snyggt med ett rött ljus i mitt öppna fönster, bland alla mina välmående krukväxter, ljuslågornas skuggor mot mina vita väggar, jag tänkte inte direkt på det då, men det är ganska vidrigt egentligen när jag nu tänker på det.
När vi går med i sånhäna grupper som tänder ljus för olika offer som för oss känns betydelsefulla, kan vi också tänka på alla de gånger då vi INTE tänder ljus för andra hemskheter i världen, helt enkelt för att dom inte anses betydelsefulla nog. Norge är nära Finland, och jag förstår att nordbor blir mer tagna och berörda av sånt som händer så nära oss, men KOM IHÅG; Varje dag pågår en brottslighet och grymhet som är betydligt värre, betydligt mer organiserad, trots det totalt accepterad och mer ondskefull än vi nånsin kan föreställa oss, och det är hela den vita lyxvärldens bubbla som ligger bakom den brottsligheten, om jag nu ska uttrycka mig riktigt subtilt. Det handlar om dom som får betala priset för att VI lever som vi gör, dom som arbetar rövarna av sig för att vi ska få köpa apbilliga kläder, resa vida kring och uttrycka oss plumpt om andra kulturer och ha vår slit-o-släng-mentalitet orörd och oifrågasatt. Dessutom skjuts folk varje dag ihjäl av vapen som vi antagligen har varit med och finansiera, men det är det ingen som bryr sig om. Folk vaknar först för tragedier när de på något sätt berör dom själva.


"Bara känslan av att stiga upp på morgonen, göra sig i ordning och gå till matsalen och ta för sig av buffébordets läckerheter, gör att man längtar till nästa gång man ska ut och resa."

"På rena kineshotell serveras dock inte västerländsk frukost. Den gången vi bodde på ett sådant hotell var det Starbucks som gällde för frukosten, eftersom kineserna varken äter bröd eller mjölkprodukter" skriver Ingrid, typisk västerlänning, i sin blogg.

Ett normalt blogginlägg

Jag sitter och kollar in ukkostutkan och har en sån där dag då jag inte har något som helst planerat. Och inte ska det hända något heller. Dom lovar 30 grader i skuggan och jag har genomdrag i lägenheten och en riktigt fånig film på kommande, Midnight in Paris.
Det här blir ju nästan som ett riktigt, normalt blogginlägg. Dessutom har jag bröd i ugnen. Nu låter jag så finlandssvensk att jag äcklas av mig själv. Jag lovar att jag ska skärpa mig senare.

Dagens fiilis:

Skulle gärna sporta, men när det alltid ska vara en sån jävla kultur kring allt sportande.
Skulle gärna spela, men när det alltid ska vara en sån jävla kultur kring allt spelande.

Jag orkar inte med allt detta kulturbildande, gruppbildande, höra-hitodit-bildande visa-vem-du-är-whatnot-uttrycks-bildande.
Alltså: fortsätter jag sitta. Och ibland spela, och ibland springa ensam över åkrarna.

BEFÄNGDA SAKER JAG SKULLE VILLA GÖRA PÅ JOBBET

Såhär när man sitter och gör tyst pappersarbete kommer jag alltid att tänka på saker jag skulle villa göra men som man av olika anledningar sen ändå sällan gör. Därmed en ny lista:

BEFÄNGDA SAKER JAG SKULLE VILLA GÖRA PÅ JOBBET
1. Klippa håret i olika längder med kontorssaxen och sen bara gå omkring som om ingenting hade hänt
2. Säga "Wait a minute, just ready" medan jag spelar Bejeweled i kassan och sen vänligt bemöta kunden och säga "Nope, not a new high score today either. One ticket for you?"
3. Laga en riktigt komplicerad lunch - en marinad som ska stå med köttet i från och med morgonen, sen ska köttet vändas varje halvtimme innan lunch och sen ska en potatisgratäng gräddas kl. 11.15 för att bli klar till 12.00, samt köttet ska kokas på låg värme i gjutjärnspanna.
4. Gå inför att från och med nu köps här bara fair trade-kaffe och ekologisk mjölk. Inget befängt med den saken alls, förresten. Det där ska jag nån gång göra, sen när jag får mitt "riktiga" jobb, hehe.
5. Införa fredagsöl, dvs sista timmen på jobbet får alla en öl. (Det här är vardag i Danmark.)
6. Bjuda på spacecakes till morgonkaffet (ödesdigert, men SÅ värt det)
7. Spela porrfilmsmusik på riktigt låg volym i högtalarna
8. Ge ett presentkort till Vapaa Valinta åt chefen.
9. Svara i telefon med orden "idag tar vi tyvärr inte emot några telefonsamtal".
10. Gömma mig under disken vid kassan och sen stiga upp därifrån som om inget hade hänt när nån kund dyker upp
11. När någon frågar om vad nånting kostar, låtsas fråga en osynlig kollega bredvid "minns du Laura vad det kostade" och sen vända sig mot kunden, "ajo just det, tre euro var det"
12. Rulla ut en röd matta inför nån random kund som kommer in
13. Ringa upp alla i hela personalen och säga "Ja hej, jag vet att jag har gjort fel. Jag skulle bara ringa och berätta om det för alla idag, att jag medger! Nu kan ni sluta prata om mig, jag VET att ni alla pratar om mig. Och ja, ni har rätt! (snyft) Jag är en IDIOT! (skrika, låtsashulka) Fast vad kan jag göra?! (hysteriskt) Jag kan bara såhär mycket, förstår ni det?! Jag kan bara såhär mycket!"

Panic birthday present

Flight suits for cockatiels. I say no more.

Att vänta på åska

Det här med att vänta på åskan som aldrig kommer är en aktivitet som skuffar undan alla andra aktiviteter. När man väntar på att det ska börja åska kan man inte göra något annat. Att vänta på åskan är en aktivitet i sig.

Gemenskap

Jag blev just lite paff, och sen lite fundersam. Pratade med min yngre studiekamrat om studerandet i allmänhet och hur det nu är, vad man väljer att välja och sånt där. Vi pratade om biblioteket och att det blir trångt där om det kommer många nya studerande, och då sa jag lite bryskt att jag inte fattar vad man ska sitta där för, man kan väl sitta hemma och studera, att där i biblioteket spelar man ju bara onlinespel och får inget gjort. "Jo, men det är gemenskapen" sa han. Han sa det som en självklarhet. Gemenskapen. Jag sa "jo, förstås." Sen skämdes jag nästan. Sen kom jag på, att sånt där med gemenskap aldrig har varit en prioritet för mig, och att jag nog sällan har varit någonstans "för gemenskapens skull". Jag gillar om man av en slump nån gång hamnar på nåt öldrickarställe med mänskor man känner, men annars ryggar jag lite tillbaka för sånhäna ord som just gemenskap. Varför? För att jag inte trivs? För att det alltid blir såna skit-diskussioner som man inte orkar lyssna på? Kanske inte så viktigt.
Det slog mig bara, att kanske jag hade varit en helt annan mänska, om jag också hade prioriterat sånt där som gemenskap.