Under de senaste veckorna har jag mest funderat på jätteviktiga saker (och jag är inte ironisk) som att tro på sin egen intuition och hålla fast vid sina ställningstaganden fast folk försöker få en in på andra tankar. Ens intuition är allt som oftast RÄTT, och jag tänker att den finns där för att varna en och påminna en om liknande exempel som i dåtiden har fört med sig dåliga saker.
Jag skulle väldigt gärna vara litet mer specifik och berätta vad det här nu handlar om, och kanske gör jag det också i sinom tid, men tills vidare väljer jag ändå att låta väldigt vag, eftersom jag är mitt i en process som jag inte vet hur kommer att sluta.
Jag har bara varit så otroligt arg på mig själv på sistone, så arg så man blir alldeles matt och tyst. På grund av min otroliga ryggradslöshet och oförmåga att föra fram mina egna och andras ståndpunkter, har jag med egna ögon fått se hur folk nästan systematiskt missförstår saker som betyder jättemycket för andra, alltså jättemycket, saker som betyder hela liv för folk. Också för mig, inser jag nu när jag tvingas rota i mina egna alster och liksom ställa ut dom i helt fel ljus och se hur nån som inte har en aning om vad man ens snackar om, typ förvränger allting och gör allting fel och "jätteroligt" fast man själv hellre hade sagt att det är JÄTTEALLVARLIGT.
Jag vet inte hur det nästan alltid råkar bli så, att jag på grund av min mesighet, alltid ställer till det för dom jag bryr mig mest om. Alltså det är alltid dom som allt sen brakar ner över, de som minst förtjänar det. På grund av mig!
No comments:
Post a Comment