Tuesday, February 12, 2019

Fermix och psyched-up rufs

Ja nå, eftersom ni är så dåliga på att läsa den här bloggen och lämna kommentarer på hur man botar rännskitun (LÄS: PASSIV AGGRO, PASSIV AGGRO!!!) så fixade jag den delen själv och tog en Lopex (rännskituhämmande) samt inhandlade en dunk Fermix från min lokala supermarket. Fermix är en mjölksyrebakteriedryck som man dricker på tom mage (google it, om intresserad) - den ska visst återställa tarmfloran och who knows what wonders itz can doez. När jag hällde upp ett glas och drack så sa jag högt "mmmm" varpå jag böjd lite åt J som luktade på det och höll på att spy rätt ner på golvet mellan soffa och soffbord.

Jag tycker det är så roligt och intressant det här, hur olika vi förhåller oss till smaker och lukter. För mig är det ganska rätt och slätt så, att om jag vet att något gör mig gott, så tycker jag också om det. Den här drycken var syrlig och ganska unken med en vag stank av fjärt, men vad gör det - det är bakterier som ska sätta min mage i ordning. Kalas!

Idag mår jag så pass bra att jag var ute med hunden på morgonpromenad. Ska snart ta den på en längre runda också, efter att jag stökat undan lite annat gråll (som att se vad det blir av alla dessa pruppar: will they lead to shitting or is it barely farts. I AM KIDDING. I AM KIDDING.)

En annan sak jag ville skriva om och som jag kom att tänka på här under morgonpromenaden, är att HUR ENFORMIGA är inte hundägare oftast? Träffade en rufsig svart hund med ägare som närmade sig Mili genom att först skälla & hotfullt attackera och sen snusa. Och ägaren mässade på som om det här var det enda som rörde sig i skallen på henne: "Joo se on siis tommonen, tervehtii tolla tavalla, aina tehnyt. Siis se ei koskaan hyökä kunnolla, se vaan tekee just noin, haukkuu ensin ja sit on kaikki ookoo blaa blaa blaa". Fastän Mili redan hade hälsat klart och gått vidare och jag gick efter och vi hade gått förbi dem, så babblade hon på, bakom oss. Och det är inte det att jag inte vill snacka med hundägare när jag möter dem, det gör jag gärna. Det är bara denna enformighet i att sätta ord på hur den där egna hunden beter sig, som jag är så in i helvete trött på. JAG KAN SE hur din hund är, du behöver liksom inte sätta ord på det som sker framför näsan på mig. Det är så fruktansvärt ointressant och jag kunde inte bry mig mindre i hur din hund har för vana att bete sig - oftast är det dessutom fucked up beteenden som liksom ska förmänskligas och förklaras, och jag tänker bara att jaa-a, tänk om du istället intresserade dig för din hund på riktigt och tog reda på varför den exempelvis känner behov att skälla och skämt-attackera andra hundar innan den hälsar på dom? Skulle vara bra mycket intressantare än att höra på ett två minuters nonsens-snack om att "den nu bara alltid har gjort så, den är på det viset".
Till råga på allt så visade det sig sen att den här hunden också bodde på vår gård, och när vi senare kom från butiken (med min Fermix, hehe) så stod de där på gården och hunden hälsade på Mili genom att aggro-rusa fram o skälla IGEN. Varpå Mili (okej, nu kommer lite sunt Mili-förhärligande) förstod och kom ihåg att okej, det där är det där psyched-up rufset som först leker arg för att sen hälsa. Att ibland ser jag på Mili som en sån där duktig och balanserad gymnasieelev som har överseende med att andra inte är lika balanserade som hon. Hihihi.

Och ÄNNU EN sak som jag vill lägga till i det här helt osammanhängade inlägget som huvudlöst hoppar från sak till sak. Ikväll spelar Manchester United mot Paris St. Germain i Champions League. Jag tänker mig att det inte är många som följer med nåt sånt som fotboll här, och inte gör jag det heller, men jag har lite passivt följt med ManUtd eftersom J gör det. Och nog är det fan intressant det här med ett lag, dynamiken och vad olika tränare kan göra med det. ManUtd var i princip kört i botten efter att deras mångåriga stjärntränade Alex Ferguson pensionerade sig. Inga tränare lyckades riktigt med att locka fram den kapacitet som lagets spelare besatt, och alldeles nyligen avsattes Mourinho pga totala bottennoteringar och ständiga förluster. Vem ersattes han med? Jo, med en i mina ögon GLAD NORRMAN som heter Ole Gunnar Solskjaer! Han bara kom in som nåt slags nödlösning & rolig gubbe och så vände allting. Och han är så glad! Man blir glad av att se karln, han har kloka, plirande ögon som far runt i huvudet på honom på presskonferenserna, han är positiv, easygoing, jordnära och snäll. Och det mirakulösa är att laget är som ombytt! De har vunnit ALLA matcher sedan Solskjaer kom på träningsposten, ALLA. Fansen löper amok, det är idel sång på läktaren och det är bara en sån glädje att följa med och se vad lite rätt inställning kan göra med fotbollsspelande människor. Så ikväll blir det stort, de ska som sagt spela mot St Germain som typ är världens rikaste lag, om jag förstod rätt. Har köpt till sig tokbra spelare och ägs av nån oljeshejk och who knows. Spännande blir det.

3 comments:

Sara said...

Känner igen det där: det slöa men samtidigt engagerade bredvid-supporterskapet, där man fattar grejen men från ett helt annat håll, nåt slags emopsykologiskt sociohumanistiskt håll. Mitt ex hade snöat in på NHL och jag odlade egna intressen:
- Pavlov Demitra (såg snäll och bortkommen ut)
- Jarome Iginla (grubbladr över hur det var att vara Iginla i en så helvit sport)
- nosade upp olika underdoglag, St Louis Blues t ex för att en låt med Bessie Smith heter så.
Haha. Känns som himla länge sen. Tack för minnesglimten.

Sara said...

omg PAVOL Demitra. Pavol. (det ÄR länge sen)

ponks said...

Pavol!:) Ja! Precis så! Man fattar grejen men istället för att lyssna på vad de egentligen snackar om kan man tänka på hur nedslagen nån verkar, eller hur han månne spenderar sin fritid. Mina favoritvideoklipp frpn youtube är "tunnel tv" från stadion, dvs då de visar korta klipp från omklädningsrum, träning, gubbar som klipper gräs, förbereder mat inför en match etc. Bäst!