Monday, April 23, 2012

Arbete igen

Så ska jag jobba igen jag, och maten smakar inte, sömnen är sprucken, i huvudet spelas filmen "Lotta går till jobbet" opponer opponer, repeat och rewind. Och så till råga på allt så gick hunden och spydde på mig, sängen och mina nybytta lakan igår natt vid halvettiden. Jag tänkte bara att värst vad här luktar fjärt mittiallt och så kände jag efter och hittade en våt jävla massa som ramlade ner mellan mej och lakanen. Hunden hade ätit skit igen nånstans. Huj helvete, det här livet ibland. Inget glamouröst solskenspromenerande precis alltid.
Men till saken. Hur fan kan man ha burnoutsymptom utan att ens ha jobbat? Det är alltid värst innan, men inte blir det så mycket bättre av att komma in i lunken. Kommer det upp krav i någon form blåser sig magen upp som en ballong och jag hamnar ligga på vessagolvet och trycka ut luft innan jag tar itu med sakerna. Jag försöker hålla mig lugn, ge ett lugnt intryck och göra saker i vettig takt, men inombords är det krig och uppror. En kamp mot klockan; må den nu satan fan snart bli halvfyra så jag kan ge mig iväg.
Inte har jag ens något som egentligen händer efter att jag slutar jobba, bara en känsla av att vara fri från blickar och osynliga bojor, avtal och elände. Jag kan aldrig bli van vid såna här chef-anställd-förhållanden, att man ska skratta och ta kaffepauser och prata om familj och skräp tillsammans med en som bestämmer över en, tjänar mera pengar än en och kan hitta på vad som helst åt en att göra. Jag antar att jag bara aldrig har varit på en arbetsplats där jag på riktigt skulle trivas och känna mig meningsfull. Som jag längtar tills jag får gå hem och vara herre över mitt eget liv.

7 comments:

Caj said...

Oj, jag förstår dig så otroligt väl.

M. Lindman said...

från min minimala arbetserfarenhet (och halvarbeteserfarenhet): hoppas det blir bra (eller att de åtminstone har en bra bekvämlighetsinrättning där som tillåter fisande i fred och ro).

Vihreä Lotta said...

Tack för sympatierna! Allt med jobbet var helt bra förutom att jag måste vara där hela tiden.

hanna said...

Jag vet sååå hur du känner. Redan på fredagen när jag kommer hem från jobbet får jag ångest för att jag måste tillbaka igen på måndag. Och det där med chefen, haha, idag hade jag en konversation med min. Han: "Hur länge får du jobba här (han har typ ingen aning om vem som jobbar där)?" Jag: "Vet inte, kommer och går lite. Har sökt till en skola i Sverige så hoppeligen slipper jag in till den." Han: "Jaamen vi vill så gärna att du stannar här." Som om jag var någon jävla tillgång, jag skalar potatis för i helvete!!! Hade lust att skrika JAG HOPPAS JAG SLIPPER IN TILL SKOLAN SÅ ATT JAG INTE BEHÖVER KOMMA TILL DET HÄR JÄVLA KONCENTRATIONSLÄGRET VARJE DAG!! Men jag log bara och sa "Jaa vi får se :)))))".
Har jobbat i tre dagar nu efter ca 2 veckors uppehåll och lobotomi känns redan som ett bra alternativ. Vi får kämpa vidare bara, bättre tider och jobb kommer väl!

Pia said...

Joo, kännes igen. Men hos mig har det hänt någon sväng, där jag accepterat att om jag vill ha lön måste jag jobba och knipa ihop. Det betyder ju inte att man ska orka med vad som helst och om man otrivs rejält så är det ju inte bra. Men det där att acceptera att så här är det, för att få det att gå ihop måste man jobba, det har jag ännu svårt med. Och guuud sådan ångest jag haft nu när jag varit ny....det är inte lätt om man är en känslig själ. Men just att snacka om familj etc har jag på någt vis kunnat acceptera, vi är väl alla människor som gör vårt bästa för att klara av vardagen men tungt är det. LYCKA TILL, u can so do it :D

Vihreä Lotta said...

Jo, nog är det ju lite spoiled brat-varning att klaga på och angsta över ett jobb, när man i dessa tider egentligen bara borde vara nöjd över att ha ett. Men jag börjar bara komma i den åldern att jag vill slippa sommarjobbskänslan, den att man nu tar vad man får, vantrivs och så är det över. Alla mina jobb har i princip varit såna att man bara räknat dagarna tills de slutat. Samtidigt som det inte verkar finnas nåt mellanting mellan att vara arbetslös eller helt jobba röven av sig. Jag skulle villa jobba sådär än 3 dagar per vecka.

Pia said...

Joo, det där är jobbigt :(. Jag jobbar 4 och en dag i veckan mindre skulle vara helt perfekt :). Kram <3