Letar lägenhet. Det går inte så bra för jag är inte så värst konsekvent. Hursomhelst, igår tittade jag på en sån där drömlägenhet i trähus och med egen ingång, massa plats och ganska billigt, mysigt som satan, allt sånt där. Jag tänkte att tänk om jag skulle få den.. Nå, idag fick nån annan den. Först tänkte jag att det var ju synd. Men samtidigt är det något som säger mig att inte var det ändå meningen att jag skulle bo där.
Jag är inte en sån som bor på mysiga platser. Jag är en sån som bor på tråkiga betongplatser och sen gör dom till platser jag trivs på. Alltså ska jag hitta en ful och oinspirerande höghuslägenhet som jag sen ska göra till min, dvs bo där, ha mina saker i sängen, inreda torftigt och utan eftertanke. Det är nog så det ska vara.
Tuesday, June 15, 2010
Sunday, May 30, 2010
Flyttning är onaturligt
Hej dumma skitblogg. Hur mår du i din fåniga nätverksamhet? Jag mår skit här i mitt flyttlass. Jag lyssnar på Passion Pit och skulle villa injicera hårt bedövande knark, för fy fan vad det är påfrestande att flytta. Flyttning kan inte vara naturligt i djurvärlden, om man inte råkar höra till de vandrande nomaddjuren då, men dom har i alla fall inga satans tillhörigheter som ska med hela tiden så det går inte att jämföra.
En mänska borde ha en håla som den föds med, och sen skulle man få utvidga och fylla upp hålan under sin livstid, punkt. Inte samla på sig onödigt skit som sen ska packas upp och ner och köras omkring med i plåtlådor på hjul. Det här flyttandet är fan inte naturligt och inte är man utrustad med lagerutrymme på ryggen heller som sniglarna. Man är en usel jävla blodsmaskin på två ben, dessutom fryser man ihjäl om man är naken utomhus.
En mänska borde ha en håla som den föds med, och sen skulle man få utvidga och fylla upp hålan under sin livstid, punkt. Inte samla på sig onödigt skit som sen ska packas upp och ner och köras omkring med i plåtlådor på hjul. Det här flyttandet är fan inte naturligt och inte är man utrustad med lagerutrymme på ryggen heller som sniglarna. Man är en usel jävla blodsmaskin på två ben, dessutom fryser man ihjäl om man är naken utomhus.
Monday, May 17, 2010
Discovering Pine Bluff, Arkansas
This is Pine Bluff, Arkansas. The picture is a painting by Alan Wylie and according to the website I stole this picture from, the names of the old business firms and the mule drawn street cars are represented just as they were over 100 years ago.
There you go. But why?
Well, no good reason. I just watched the finale of America´s next top model and one of the finalists was from there, I checked it out for no reason at all, and somehow I got captured. I was somewhat amazed when I watched the town on Google Street view. The town looks sleepy and worn-out, it looks like a perfect ghost town, where the sun always shines and nothing happens. Yes, I go all romantic, but that´s just how I like it sometimes. It´s afternoon damn it, I have Google Street view and no deadlines.
At the website they go on;
"Today the Port of Pine Bluff located on the slackwater harbor of the Arkansas River has facilities for, barge loading and unloading, liquid & dry bulk storage, 25 & 50 ton cranes, harbor tow service, and overseas ports utilizing Lash and Seabee."
My level of English knowledge makes this very funny. A town located on the "slackwater harbor" sounds to me like the coolest and saddest thing ever. And how they go "badge loading and unloading" just make my day even better, imagining how they load and unload, load and unload.
This is downtown how it looks like today. I see empty streets (well yes, I am aware that the street view pictures are taken like at 4 am, but hey, anyway), a somewhat miss-placed sign and asphalt, asphalt, asphalt.
The TRAIN STATION in Pine Bluff. Dot.
Yep. Pine Bluff´s got that family thing going on too... but somehow everything in the US seems strange.
Eller varför ser husen i USA ut som fåniga replikationer av American Beauty-horror?
Last photo: Pine Bluff Title Co.
Thursday, May 06, 2010
Såhär gör 30-åringarna
Det värsta med den här vintern (fy satan vilken vinter) har varit den här känslan av att ingenting spelar någon roll. Att allt är pissljummet, att man inte kan känna nån genuin glädje, att glädje alltid på något sätt ska förknippas med prestation, att andra gör si och så, och därefter tanken på att man inte ska jämföra och att man ska köra sitt eget race och allt det här som man vet, men som man inte får till stånd i praktiken.
Nuförtiden går jag sällan ut och dricker jag så blir jag inte i fyllan och blir jag i fyllan nån gång så ställer jag till med nån scen som jag får ångra.
Jag har blivit så trött på den allmänna uppfattningen om hur ett liv ska te sig i vårt land. Inte vill jag jobba 5 dagar i veckan o betala röven av mej för att få bo nånstans på hyra för att nån annan äger en eller femton lägenheter för mycket.
Sen har jag också upptäckt att tio år har gått sedan jag officiellt började leva som jag gör nu och jag trampar på i samma gamla spår, okej jag har haft mitt första ordentliga jobb och verkligen fått göra saker, men vad händer? Jo, jag tappar naturligtvis intresset för även det och har ingen lust alls att vidareutbilda mig och "satsa på" speciallärandet eller vafan som helst man kan göra i "branschen". Jag ska studera nåt helt annat för att det är intressant och för att jag har några år kvar att lyfta studiestöd, och jag tänker att nog attan måste man väl få göra vafan man har lust med, även om det inte är det smartaste av beslut? Även om det inte ger bröd på bordet i längden? Jag skulle långsamt tyna bort om jag hade fortsatt jobba, om jag hade varit tvungen att tänka målmedvetet, så som man tydligen ska göra nuförtiden - allt man gör ska ha en mening, man ska veta vad man gör och varför man gör saker, vafan? Isåfall är jag fortfarande 18 år och har precis slutat gymnasiet och är nyfiken på utbildningar och livet i största allmänhet. Varför är det underförstått att man ska rota sig och hålla på med "vettiga saker som är lönsamma" när man närmar sig 30?
Jag ger fullständigt fan i sånt som "arbetsgemenskap". Jag vill inte vara med, och jag har inget intresse av att sätta största delen av mitt livs timmar till nån konstgjord samhörighet med mänskor jag inte har valt att lära känna. Tycker att det är helt fånigt att det har blivit ett helt gängse påstående att "det är viktigt att man trivs på sin arbetsplats" när jag för det första tycker att ordet "arbetsplats" låter helt tillgjort och konstigt och om man nu sen måste arbeta så varför skulle det måsta vara en trevlig upplevelse? Dom vill liksom lura en till att tro att det inte finns nån annan möjlighet för oss än att arbeta, arbeta intill pensionen. Så det är bäst för oss att det är lite roligt då, va? Nä.
Jag har ett par illsinniga papegojor som inte älskar mej det minsta, dom bara äter det jag sätter dit åt dom och biter mig hårt i fingret när jag ska ta bort en klämmare som fastnat i näbben. Att det är tacken.
Jag skulle så gärna bli av med dom på något sätt, ge dom ett annat liv, ett bättre liv, men samtidigt vet jag ju att det inte finns ett bättre liv för dom än det jag ger dom, haha. Ingen skulle låta sina fåglar flyga fritt på det här sättet i lägenheten, men själv håller jag på att förgås i en hög av fågeldamm och skit som dom sprider omkring sig. ALLT blir dammigt på nolltid, fick höra att det på två dagar samlas lika mycket damm i min lägenhet som på 1 månad i en fågelfri kämppä.
Jag känner mig som en illustrerad bild av en klen gammal man som konstant bär en 20 kilos sten på ryggen.
Nåja, här mitt i trettiårskrisens svallningar tänkte jag komma med en lista (surprise!) över vad jag tycker att är typiskt för såna som är i min ålder (och i min samhällsklass.) Helt onödigt såklart, men kanske det sätter sordin på krisbrötet.
Trettiåringar som liknar mig:
1. får sitt andra barn. Har dom sitt första barn så har dom i alla fall ett graviditetstest på vessan, "ifall". Och "ifallet" skulle inte innebära nån katastrof, det skulle bara tas med ett "hoppsan."
2. har kaffeabstinens hela tiden
3. har avslutad utbildning bakom sig
4. kan inte tänka sig att jobba för 10 euro i timmen
5. funderar på vad dom ska ärva
6. går på zumba eller vad som nu råkar vara modernt på gymet
7. äter happy pills
8. forskar och är bra på det
9. åker bekvämt
10. är väldigt beroende av sammanhang och lever in sig i idéer om hur dom vill vara, t.ex. sover bara på billiga hostell om dom är på en sån resa då dom tycker att man får bli lite skitig och vara lite äventyrlig, annars sover dom alltid på hotell.
11. åker taxi hem från krogen
12. har hittat sin stil, ofta nåt mode från typ 2002
13. har ingen kroppsuppfattning och har ofta viktproblem
14. tjänar ordentligt med pengar som dom slösar
15. har problem med allt som man kan bli beroende av
16. diskuterar högt flygande drogupplevelser men kollar på teve hela eftermiddan
17. jobbar för mycket eller för lite
18. klagar och skvallrar
19. är besatt av tankar på om "det här e det?"
20. lyssnar plötsligt på Don Huonot, Apulanta och Calling Mr. Vain igen
21. är plötsligt helt ok med all gaykultur
22. vet inte vad dom ska rösta på för parti
23. jobbar inom flygindustrin
24. går med i grupper som handlar om deras barndom på FB, typ "When I was a kid, blabla used to be called blabla."
25. postar bilder av sina barn på FB
26. postar bilder av sina barn på FB
27. postar bilder av sina barn på FB
28. postar bilder av sina barn på FB
29. postar bilder av sina barn på FB
30. postar bilder av sina barn på FB
Nuförtiden går jag sällan ut och dricker jag så blir jag inte i fyllan och blir jag i fyllan nån gång så ställer jag till med nån scen som jag får ångra.
Jag har blivit så trött på den allmänna uppfattningen om hur ett liv ska te sig i vårt land. Inte vill jag jobba 5 dagar i veckan o betala röven av mej för att få bo nånstans på hyra för att nån annan äger en eller femton lägenheter för mycket.
Sen har jag också upptäckt att tio år har gått sedan jag officiellt började leva som jag gör nu och jag trampar på i samma gamla spår, okej jag har haft mitt första ordentliga jobb och verkligen fått göra saker, men vad händer? Jo, jag tappar naturligtvis intresset för även det och har ingen lust alls att vidareutbilda mig och "satsa på" speciallärandet eller vafan som helst man kan göra i "branschen". Jag ska studera nåt helt annat för att det är intressant och för att jag har några år kvar att lyfta studiestöd, och jag tänker att nog attan måste man väl få göra vafan man har lust med, även om det inte är det smartaste av beslut? Även om det inte ger bröd på bordet i längden? Jag skulle långsamt tyna bort om jag hade fortsatt jobba, om jag hade varit tvungen att tänka målmedvetet, så som man tydligen ska göra nuförtiden - allt man gör ska ha en mening, man ska veta vad man gör och varför man gör saker, vafan? Isåfall är jag fortfarande 18 år och har precis slutat gymnasiet och är nyfiken på utbildningar och livet i största allmänhet. Varför är det underförstått att man ska rota sig och hålla på med "vettiga saker som är lönsamma" när man närmar sig 30?
Jag ger fullständigt fan i sånt som "arbetsgemenskap". Jag vill inte vara med, och jag har inget intresse av att sätta största delen av mitt livs timmar till nån konstgjord samhörighet med mänskor jag inte har valt att lära känna. Tycker att det är helt fånigt att det har blivit ett helt gängse påstående att "det är viktigt att man trivs på sin arbetsplats" när jag för det första tycker att ordet "arbetsplats" låter helt tillgjort och konstigt och om man nu sen måste arbeta så varför skulle det måsta vara en trevlig upplevelse? Dom vill liksom lura en till att tro att det inte finns nån annan möjlighet för oss än att arbeta, arbeta intill pensionen. Så det är bäst för oss att det är lite roligt då, va? Nä.
Jag har ett par illsinniga papegojor som inte älskar mej det minsta, dom bara äter det jag sätter dit åt dom och biter mig hårt i fingret när jag ska ta bort en klämmare som fastnat i näbben. Att det är tacken.
Jag skulle så gärna bli av med dom på något sätt, ge dom ett annat liv, ett bättre liv, men samtidigt vet jag ju att det inte finns ett bättre liv för dom än det jag ger dom, haha. Ingen skulle låta sina fåglar flyga fritt på det här sättet i lägenheten, men själv håller jag på att förgås i en hög av fågeldamm och skit som dom sprider omkring sig. ALLT blir dammigt på nolltid, fick höra att det på två dagar samlas lika mycket damm i min lägenhet som på 1 månad i en fågelfri kämppä.
Jag känner mig som en illustrerad bild av en klen gammal man som konstant bär en 20 kilos sten på ryggen.
Nåja, här mitt i trettiårskrisens svallningar tänkte jag komma med en lista (surprise!) över vad jag tycker att är typiskt för såna som är i min ålder (och i min samhällsklass.) Helt onödigt såklart, men kanske det sätter sordin på krisbrötet.
Trettiåringar som liknar mig:
1. får sitt andra barn. Har dom sitt första barn så har dom i alla fall ett graviditetstest på vessan, "ifall". Och "ifallet" skulle inte innebära nån katastrof, det skulle bara tas med ett "hoppsan."
2. har kaffeabstinens hela tiden
3. har avslutad utbildning bakom sig
4. kan inte tänka sig att jobba för 10 euro i timmen
5. funderar på vad dom ska ärva
6. går på zumba eller vad som nu råkar vara modernt på gymet
7. äter happy pills
8. forskar och är bra på det
9. åker bekvämt
10. är väldigt beroende av sammanhang och lever in sig i idéer om hur dom vill vara, t.ex. sover bara på billiga hostell om dom är på en sån resa då dom tycker att man får bli lite skitig och vara lite äventyrlig, annars sover dom alltid på hotell.
11. åker taxi hem från krogen
12. har hittat sin stil, ofta nåt mode från typ 2002
13. har ingen kroppsuppfattning och har ofta viktproblem
14. tjänar ordentligt med pengar som dom slösar
15. har problem med allt som man kan bli beroende av
16. diskuterar högt flygande drogupplevelser men kollar på teve hela eftermiddan
17. jobbar för mycket eller för lite
18. klagar och skvallrar
19. är besatt av tankar på om "det här e det?"
20. lyssnar plötsligt på Don Huonot, Apulanta och Calling Mr. Vain igen
21. är plötsligt helt ok med all gaykultur
22. vet inte vad dom ska rösta på för parti
23. jobbar inom flygindustrin
24. går med i grupper som handlar om deras barndom på FB, typ "When I was a kid, blabla used to be called blabla."
25. postar bilder av sina barn på FB
26. postar bilder av sina barn på FB
27. postar bilder av sina barn på FB
28. postar bilder av sina barn på FB
29. postar bilder av sina barn på FB
30. postar bilder av sina barn på FB
Wednesday, March 31, 2010
3D paradise
These two pictures have little in common. One is taken from a Swedish city-architectural website and the other is a picture of Jehovah´s witnesse´s "new world." Guess which is what? Hard cause they speak the same language.
Wednesday, March 10, 2010
Mäns rätt till det kvinnliga idealet
Eftersom artikeln inte fanns på nätet, blev jag tvungen att skriva ner den hit själv, så att andra ska ha möjlighet att ta del av Linas okunskap.
av Lina Antman, Vasabladet 8.3.2010
Kvinnorna har över ett århundrade kämpat med näbbar och olackade klor för att närma sig mannen och har också stora framsteg bakom sig, även om det givetvis finns en del kvar att önska.
Men männen då? Var är deras kamp?
Kvinnokamp i all ära - men i vår del av världen har man kanske nått så långt man kan i kvinnokampen. Det är dags att ta itu med nästa steg - manskampen. För att uppnå jämställdhet behövs nämligen männen och om de inte begriper det själva får vi kvinnor, som ju redan har rutin på könskamp, sätta igång den åt våra män. Både för vår egen och våra söners skull.
Det manliga har länge varit idealet och männens rättigheter det begärliga för bägge könen. I sin strävan mot frihet och jämlikhet har man nästan glömt bort kvinnan, för att inte tala om kvinnan och det klassiskt kvinnliga som ideal, också för mannen.
Man har betonat vikten av att tro på sig själv, att ta för sig, att stå på sig, att våga armbåga sig fram och göra karriär. Nog så viktiga saker. Men det är också ett ganska hårt klimat att växa upp i om dessa ideal får råda ensamma, vilket de gjort under rätt lång tid. De mjuka sidorna, som oftast kvinnorna får stå för, har hamnat i skymundan - nästan ända in i skamvrån. Och ju mer undanfösta de blivit, desto tydligare har det blivit att de behövs.
Jaha. Vadå de mjuka sidorna som oftast kvinnorna får stå för? Det finns väl ingenting som nånsin har sagt att kvinnorna oftast får stå för "de mjuka sidorna", förutom då du Lina, du kan ju trösta dig med något mjukt och lämna över de hårda leksaksbilarna åt pojkarna, för det är väl en sån värld du har vuxit upp i och som du värnar om, stackars mänska.
Dagens unga mår enligt rapporter allt sämre. Samtidigt rapporteras om unga flickor som skär sig, misshandlar, begår en större andel våldsrelaterade brott, dricker sig allt mer berusade och på alla sätt uppvisar ett beteende som vi kanske mer förknippat med unga män. Men - varför skulle de bete sig annorlunda? Det är ju dessa argsinta verktyg att hantera vardag och problem med som vi försett dem med när vi hävdat det manliga idealet.
Just så, här menar Lina att flickor genom att ha fått "dessa argsinta verktyg att hantera vardag och problem med" har börjat supa mer, bråka mer, skära sig mer och må sämre, vilket de underförstått inte borde göra. Pojkarna, "de hårda", de har då enligt Lina mer eller mindre alltid fått bete sig illa och dricka alkohol, men det är mer liksom en del av själva manligheten, och därför helt acceptabelt.
Betänk - en ung flicka som är modig, kaxig och tar för sig får genast omgivningens gillande. Till och med om hon beter sig lite otrevligt så är det inte så farligt, eftersom det ju är bra att flickor också lär sig vässa armbågarna. Spelar hon dessutom fotboll och gillar blått har föräldrarna verkligen lyckats i sin uppfostran.
Hallå? Hallå hallå hallå hallå hallå hallå hallå?
Pojkarna då? Beter dom sig otrevligt? Är det så man ska göra? Vad menar du? Tycker du inte om fotboll? Lina!
Men en flicka som är lite blyg och rädd och hellre klär sig i rosa och leker mamma-pappa-barn än sparkar boll då? Lite pinsamt. Föräldrarna upplever det kanske till och med som ett personligt misslyckande - dottern sviker ju de jämställdhetsideal samhället lovsjunger. För att inte tala om en pojke som är mer räddhågsen än modig och hellre dansar balett än sparkar boll - ännu mer pinsamt. En pojkaktig flicka är toppen, en flickaktig pojke bara pinsam.
Här börjar jag innerligt önska att Lina inte har några egna barn. Har hon det, så överför jag min djupaste beklagan till familjen. Stackars barn som måste leva med en så förvirrad mamma, en mamma som fått för sig att "samhället lovsjunger jämställdhetsideal". Stackars Lina som antagligen skäms för sina egna barn om dom klär sig på något visst sätt eller om dom intresserar sig för "fel saker." Stackars Lina, stackars barn. Stackars jävla samhälle.
Nåh, men Lina brakar vidare:
Det är inte sant att män har det lättare än kvinnor. Visst, männen har fortfarande högre genomsnittslöner. Men kvinnorna har mycket större socialt kapital och är bättre rustade att möta relationsrelaterade problem och kriser än männen. Och när det verkligen gäller - vad är mer värt, att ha mycket pengar eller att må bra? Vem är det då som plötsligt drar det kortaste strået?
För att må bra behöver man visst känna att man har rätt att ta för sig och att man inte hindras i sina framtidsdrömmar på grund av sitt kön. Men det gäller också männen. Grunden till psykiskt välmående finns i en god självkänsla och för att utveckla den behöver man bli sedd som den man är och man behöver också få känna - få känna, känna efter och lära sig känna igen sina känslor. Få vara ledsen, arg, besviken, frustrerad, glad, lycklig, kär, svartsjuk, avundsjuk, otålig - och klara av att både förstå och sätta ord på dem. Och däri finns idag en könsskillnad att bita i. För redan på dagisnivå behandlas pojkar och flickor olika på denna punkt. Flickorna får orden, pojkarna skället. Flickor får gråta när de slår sig eller blir ledsna eller tröstas både oftare och längre stunder än pojkarna, som förväntas ta motgångarna som små män - utan tårar och utan en tröstande stund i famnen.
Ja, om det verkligen är såhär, så är det ju ledsamt och alarmerande. Vems fel är det ifall pojkarna inte tröstas lika mycket som flickor på dagis? Jag börjar förstå vart Lina vill komma med hela den här texten, men för att säga att vi behöver behandla pojkarna bättre behöver man väl inte ta sig genom en textocean av illfarigheter och blä, rena sakfel och fåneri om flickor som inte får tycka om fotboll och blått?
De senaste åren har Finland drabbats av flera oprovocerande dödsskjutningar i både skolor och köpcentrum. Unga män har uttryckt sin frustration genom att skjuta okontrollerat runt sig med ödesdigra följder.
Och här kommer Linas mest trippade mening:
Att må dåligt är som att blåsa upp en jättelik gasballong - utan ord som kan punktera små hål på den långsamt jäsande ballongen fortsätter man jäsa tills man till slut spricker.
...what?
Det är svårt att tänka sig att dessa unga män hade börjat skjuta ut sin ilska på detta ursinniga sätt om de hade haft bättre verktyg att tillgå för att hantera sina jobbiga känslor. Deras ordlösa aktion var kanske deras enda sätt att få utlopp för sin övermäktiga frustration och ångest - genom att bokstavligen skjuta hål på en överjäst ballong.
Jaa. Linas sätt att beskriva pojkarnas "övermäktiga frustration" och hur de sen "skjuter hål" på en överjäst ballong är inget annat än Linas korrupta och föråldrade sätt att se män som enbart kukar. Enligt Lina är mannen som en ständigt ursinnig, svettig, ohanterlig och ångestfylld KUK som bara måste få spruta ut sin säd (läs ångest, ilska och frustration) över alltihopa.
Men, på vilket sätt är detta också kvinnans kamp? Självklart för att jämställdhetskampen är en gemensam sak, och man kan inte förvänta sig att männen bara ska dela med sig av sina fördelar om de inte samtidigt blir medvetna om och erbjuds våra fördelar.
(Lina! Det finns inga fördelar från något som helst håll! Vi är en och samma, en och samma, man och kvinna, ska det vara så svårt att förstå?)
Här kommer Linas bästa mening:
Det är en gemensam kamp, för det är först när kvinnor får vara manliga och män får vara kvinnliga som vi kan säga att vi vandrar sida vid sida.
Ja! Jawohl. Wrrd mutherfucker wrrd.
När man får vara kvinna och hänge sig åt sin karriär, lägga familjen åt sidan och samtidigt få uppskattning - eller få stanna hemma med barnen, baka och pyssla om det är det man trivs bäst med. När män också kan tycka att karriären är oviktig, att rosa är snyggt och hellre tittar på Melodifestivalen än på ishockey-VM - utan att folk undrar om man egentligen inte är bög.
Jaa, Lina. Väx upp! Man får göra som man vill! Detta är fucking 2010!
Och dessutom - en man som har någorlunda tillgång till sitt eget känsloliv och de ord han behöver för att förstå sig själv och sin omgivning är mindre benägen att misshandla sin partner. Begå våldsbrott. Missbruka alkohol eller droger. Bete sig aggressivt och destruktivt. Det vinner alla på.
Vi skriver år 2010 och Kvinnodagen har i Finland uppmärksammats i snart 100 år. När får vi ägna manskampen och männens välbefinnande en egen dag?
Är den 8 september kanske ledigt?
Kära Lina. Sen när folk som du slutar tänka kuk, blått och rosa, sen ska du få en egen dag. Under tiden åker Vasabladet och din artikel rätt ner som underlag i fågelburen.
Mäns rätt till det kvinnliga idealet
av Lina Antman, Vasabladet 8.3.2010
Kvinnorna har över ett århundrade kämpat med näbbar och olackade klor för att närma sig mannen och har också stora framsteg bakom sig, även om det givetvis finns en del kvar att önska.
Men männen då? Var är deras kamp?
Kvinnokamp i all ära - men i vår del av världen har man kanske nått så långt man kan i kvinnokampen. Det är dags att ta itu med nästa steg - manskampen. För att uppnå jämställdhet behövs nämligen männen och om de inte begriper det själva får vi kvinnor, som ju redan har rutin på könskamp, sätta igång den åt våra män. Både för vår egen och våra söners skull.
Det manliga har länge varit idealet och männens rättigheter det begärliga för bägge könen. I sin strävan mot frihet och jämlikhet har man nästan glömt bort kvinnan, för att inte tala om kvinnan och det klassiskt kvinnliga som ideal, också för mannen.
Man har betonat vikten av att tro på sig själv, att ta för sig, att stå på sig, att våga armbåga sig fram och göra karriär. Nog så viktiga saker. Men det är också ett ganska hårt klimat att växa upp i om dessa ideal får råda ensamma, vilket de gjort under rätt lång tid. De mjuka sidorna, som oftast kvinnorna får stå för, har hamnat i skymundan - nästan ända in i skamvrån. Och ju mer undanfösta de blivit, desto tydligare har det blivit att de behövs.
Jaha. Vadå de mjuka sidorna som oftast kvinnorna får stå för? Det finns väl ingenting som nånsin har sagt att kvinnorna oftast får stå för "de mjuka sidorna", förutom då du Lina, du kan ju trösta dig med något mjukt och lämna över de hårda leksaksbilarna åt pojkarna, för det är väl en sån värld du har vuxit upp i och som du värnar om, stackars mänska.
Dagens unga mår enligt rapporter allt sämre. Samtidigt rapporteras om unga flickor som skär sig, misshandlar, begår en större andel våldsrelaterade brott, dricker sig allt mer berusade och på alla sätt uppvisar ett beteende som vi kanske mer förknippat med unga män. Men - varför skulle de bete sig annorlunda? Det är ju dessa argsinta verktyg att hantera vardag och problem med som vi försett dem med när vi hävdat det manliga idealet.
Just så, här menar Lina att flickor genom att ha fått "dessa argsinta verktyg att hantera vardag och problem med" har börjat supa mer, bråka mer, skära sig mer och må sämre, vilket de underförstått inte borde göra. Pojkarna, "de hårda", de har då enligt Lina mer eller mindre alltid fått bete sig illa och dricka alkohol, men det är mer liksom en del av själva manligheten, och därför helt acceptabelt.
Betänk - en ung flicka som är modig, kaxig och tar för sig får genast omgivningens gillande. Till och med om hon beter sig lite otrevligt så är det inte så farligt, eftersom det ju är bra att flickor också lär sig vässa armbågarna. Spelar hon dessutom fotboll och gillar blått har föräldrarna verkligen lyckats i sin uppfostran.
Hallå? Hallå hallå hallå hallå hallå hallå hallå?
Pojkarna då? Beter dom sig otrevligt? Är det så man ska göra? Vad menar du? Tycker du inte om fotboll? Lina!
Men en flicka som är lite blyg och rädd och hellre klär sig i rosa och leker mamma-pappa-barn än sparkar boll då? Lite pinsamt. Föräldrarna upplever det kanske till och med som ett personligt misslyckande - dottern sviker ju de jämställdhetsideal samhället lovsjunger. För att inte tala om en pojke som är mer räddhågsen än modig och hellre dansar balett än sparkar boll - ännu mer pinsamt. En pojkaktig flicka är toppen, en flickaktig pojke bara pinsam.
Här börjar jag innerligt önska att Lina inte har några egna barn. Har hon det, så överför jag min djupaste beklagan till familjen. Stackars barn som måste leva med en så förvirrad mamma, en mamma som fått för sig att "samhället lovsjunger jämställdhetsideal". Stackars Lina som antagligen skäms för sina egna barn om dom klär sig på något visst sätt eller om dom intresserar sig för "fel saker." Stackars Lina, stackars barn. Stackars jävla samhälle.
Nåh, men Lina brakar vidare:
Det är inte sant att män har det lättare än kvinnor. Visst, männen har fortfarande högre genomsnittslöner. Men kvinnorna har mycket större socialt kapital och är bättre rustade att möta relationsrelaterade problem och kriser än männen. Och när det verkligen gäller - vad är mer värt, att ha mycket pengar eller att må bra? Vem är det då som plötsligt drar det kortaste strået?
För att må bra behöver man visst känna att man har rätt att ta för sig och att man inte hindras i sina framtidsdrömmar på grund av sitt kön. Men det gäller också männen. Grunden till psykiskt välmående finns i en god självkänsla och för att utveckla den behöver man bli sedd som den man är och man behöver också få känna - få känna, känna efter och lära sig känna igen sina känslor. Få vara ledsen, arg, besviken, frustrerad, glad, lycklig, kär, svartsjuk, avundsjuk, otålig - och klara av att både förstå och sätta ord på dem. Och däri finns idag en könsskillnad att bita i. För redan på dagisnivå behandlas pojkar och flickor olika på denna punkt. Flickorna får orden, pojkarna skället. Flickor får gråta när de slår sig eller blir ledsna eller tröstas både oftare och längre stunder än pojkarna, som förväntas ta motgångarna som små män - utan tårar och utan en tröstande stund i famnen.
Ja, om det verkligen är såhär, så är det ju ledsamt och alarmerande. Vems fel är det ifall pojkarna inte tröstas lika mycket som flickor på dagis? Jag börjar förstå vart Lina vill komma med hela den här texten, men för att säga att vi behöver behandla pojkarna bättre behöver man väl inte ta sig genom en textocean av illfarigheter och blä, rena sakfel och fåneri om flickor som inte får tycka om fotboll och blått?
De senaste åren har Finland drabbats av flera oprovocerande dödsskjutningar i både skolor och köpcentrum. Unga män har uttryckt sin frustration genom att skjuta okontrollerat runt sig med ödesdigra följder.
Och här kommer Linas mest trippade mening:
Att må dåligt är som att blåsa upp en jättelik gasballong - utan ord som kan punktera små hål på den långsamt jäsande ballongen fortsätter man jäsa tills man till slut spricker.
...what?
Det är svårt att tänka sig att dessa unga män hade börjat skjuta ut sin ilska på detta ursinniga sätt om de hade haft bättre verktyg att tillgå för att hantera sina jobbiga känslor. Deras ordlösa aktion var kanske deras enda sätt att få utlopp för sin övermäktiga frustration och ångest - genom att bokstavligen skjuta hål på en överjäst ballong.
Jaa. Linas sätt att beskriva pojkarnas "övermäktiga frustration" och hur de sen "skjuter hål" på en överjäst ballong är inget annat än Linas korrupta och föråldrade sätt att se män som enbart kukar. Enligt Lina är mannen som en ständigt ursinnig, svettig, ohanterlig och ångestfylld KUK som bara måste få spruta ut sin säd (läs ångest, ilska och frustration) över alltihopa.
Men, på vilket sätt är detta också kvinnans kamp? Självklart för att jämställdhetskampen är en gemensam sak, och man kan inte förvänta sig att männen bara ska dela med sig av sina fördelar om de inte samtidigt blir medvetna om och erbjuds våra fördelar.
(Lina! Det finns inga fördelar från något som helst håll! Vi är en och samma, en och samma, man och kvinna, ska det vara så svårt att förstå?)
Här kommer Linas bästa mening:
Det är en gemensam kamp, för det är först när kvinnor får vara manliga och män får vara kvinnliga som vi kan säga att vi vandrar sida vid sida.
Ja! Jawohl. Wrrd mutherfucker wrrd.
När man får vara kvinna och hänge sig åt sin karriär, lägga familjen åt sidan och samtidigt få uppskattning - eller få stanna hemma med barnen, baka och pyssla om det är det man trivs bäst med. När män också kan tycka att karriären är oviktig, att rosa är snyggt och hellre tittar på Melodifestivalen än på ishockey-VM - utan att folk undrar om man egentligen inte är bög.
Jaa, Lina. Väx upp! Man får göra som man vill! Detta är fucking 2010!
Och dessutom - en man som har någorlunda tillgång till sitt eget känsloliv och de ord han behöver för att förstå sig själv och sin omgivning är mindre benägen att misshandla sin partner. Begå våldsbrott. Missbruka alkohol eller droger. Bete sig aggressivt och destruktivt. Det vinner alla på.
Vi skriver år 2010 och Kvinnodagen har i Finland uppmärksammats i snart 100 år. När får vi ägna manskampen och männens välbefinnande en egen dag?
Är den 8 september kanske ledigt?
Kära Lina. Sen när folk som du slutar tänka kuk, blått och rosa, sen ska du få en egen dag. Under tiden åker Vasabladet och din artikel rätt ner som underlag i fågelburen.
Monday, February 15, 2010
Friday, February 12, 2010
Mer
Nu har dom väl ändå fått eld i reven på skräppostcentralen, trevande försök att få kontakt och sen hazard-påståenden om barn. Go Mathias!
Tuesday, February 09, 2010
Skräppost
Tack för erbjudandet, men nej Emma, jag är fortfarande inte klar och jag lär inte bli det heller. God fortsättning!
Monday, February 08, 2010
Thursday, February 04, 2010
Leidon
Fristående fortsättning på det här inlägget:
Vad kan man alltså göra när man har leidon på jobbet?
Jo man kan
sätta på radion, ratta omkring bland radiostationer
blåsa på dammtussar och gissa hur långt dom åker
experimentera med kaffe-mjölk-mängden och se hur mycket mjölk man kan sätta i kaffet utan att man på förhand behöver värma upp mjölken
skruva isär kulspetspennor och sen skruva ihop dom igen och se om fjädern fortfarande fungerar
läsa om olika sjukdomar på nätet
gissa spottproduktionsmängden i munnen när man håller upp en Kismet framför munnen
tugga tuggummi
öppna Word-dokument och skriva fånigheter diti
koka te bara för att inte koka kaffe en gång
dra en sockerfylla
riva naglar
stirra på valfritt föremål
se på apor på nätet
gissa saker
göra en hudmask. en såndän välmåendehetsmask.
skriva listor
räkna havregryn
läsa kolumner
Vad kan man alltså göra när man har leidon på jobbet?
Jo man kan
sätta på radion, ratta omkring bland radiostationer
blåsa på dammtussar och gissa hur långt dom åker
experimentera med kaffe-mjölk-mängden och se hur mycket mjölk man kan sätta i kaffet utan att man på förhand behöver värma upp mjölken
skruva isär kulspetspennor och sen skruva ihop dom igen och se om fjädern fortfarande fungerar
läsa om olika sjukdomar på nätet
gissa spottproduktionsmängden i munnen när man håller upp en Kismet framför munnen
tugga tuggummi
öppna Word-dokument och skriva fånigheter diti
koka te bara för att inte koka kaffe en gång
dra en sockerfylla
riva naglar
stirra på valfritt föremål
se på apor på nätet
gissa saker
göra en hudmask. en såndän välmåendehetsmask.
skriva listor
räkna havregryn
läsa kolumner
Sunday, January 24, 2010
Random pictures
I must confess, I have a weird stalker hobby. I´m collecting random people´s pictures from the web. I find strangely usual people on Facebook, sometimes become their friend and then I browse through their photo albums.
Tuesday, January 12, 2010
Saker som kan bidra till inspiration
(eller Lotta gör ett försök att låta positiv och framåt, samt försöker framföra ett adjö till cynismen)
1. När du vaknar, dra ett djupt andetag. Känn hur du fylls med nånting. Ja nånting.
2. Hälsa på dig själv i spegeln. Säg idag blir det en bra dag. Idag ska jag göra mycket. Idag ska jag hjälpa nån.
3. Pannkakor
4. Hamburgare
5. Heses ketchup
6. Sås
7. Glass
8. Lasagne
9. Pizza
10. Batatlåda
11. Rotmos
12. Ärtsoppa
13. Caesarsallad
14. Pitakebab
15. Rulltårta
1. När du vaknar, dra ett djupt andetag. Känn hur du fylls med nånting. Ja nånting.
2. Hälsa på dig själv i spegeln. Säg idag blir det en bra dag. Idag ska jag göra mycket. Idag ska jag hjälpa nån.
3. Pannkakor
4. Hamburgare
5. Heses ketchup
6. Sås
7. Glass
8. Lasagne
9. Pizza
10. Batatlåda
11. Rotmos
12. Ärtsoppa
13. Caesarsallad
14. Pitakebab
15. Rulltårta
Thursday, January 07, 2010
Saker du kan göra för att slippa gå på jobb
1. Beställ en enkelbiljett nånstans och säg att det bara blev så.
2. Bränn upp någonting, helst en officiell byggnad men ifall det känns för vågat, bränn upp ditt eget hus.
3. Borsta inte tänderna och ät en platta choko varje kväll innan du går och lägger dig. Det kommer på lång sikt att resultera i tandvärk och eventuell fetma, och fetma leder i sin tur till svaga knän, dålig kondition och diabetes.
4. Säg upp dig. Faktiskt.
5. Obeprövad metod: stanna i sängen. Se vad som händer.
6. Burnout. Vanligt och alla förstår.
7. Bli med barn. Det är elakt men helt acceptabelt, titta det är redan fem-sex stycken på mitt jobb som framgångsrikt kört med denna beprövade metod. Är du karl finns det faderskapsledighet.
8. Var lite oförsiktig i trafiken. Chansen finns för att du hamnar i kläm och bryter ett ben eller två.
9. Skriv sånhäna listor och se till att chefen får syn på dom.
10. Kom för sent upprepade gånger
11. När någon frågar dig om någonting på jobbet, se drömmande ut och säg något om Rörstrands porslin med Musse Pigg från 1930-talet.
12. Ta banklån och skaffa häst.
13. Satsa på något annat. Kanske har du en dold talang? Kanske finns det en framtid inom något annat område som skulle ge dig en mer meningsfull vardag, och äckel-päckel, som någon annan skulle få nånting ut av. Yäk. Tanken får mig att vilja kräkas.
14. Lämna på kranarna. Vattenskada tar musten ur vem som helst.
15. Gift dig rikt, eller gift dig med en bonde eller driftig bonnamora
Coming up kanske: lista med inspirationstips. Äh, vem behöver inspiration.
2. Bränn upp någonting, helst en officiell byggnad men ifall det känns för vågat, bränn upp ditt eget hus.
3. Borsta inte tänderna och ät en platta choko varje kväll innan du går och lägger dig. Det kommer på lång sikt att resultera i tandvärk och eventuell fetma, och fetma leder i sin tur till svaga knän, dålig kondition och diabetes.
4. Säg upp dig. Faktiskt.
5. Obeprövad metod: stanna i sängen. Se vad som händer.
6. Burnout. Vanligt och alla förstår.
7. Bli med barn. Det är elakt men helt acceptabelt, titta det är redan fem-sex stycken på mitt jobb som framgångsrikt kört med denna beprövade metod. Är du karl finns det faderskapsledighet.
8. Var lite oförsiktig i trafiken. Chansen finns för att du hamnar i kläm och bryter ett ben eller två.
9. Skriv sånhäna listor och se till att chefen får syn på dom.
10. Kom för sent upprepade gånger
11. När någon frågar dig om någonting på jobbet, se drömmande ut och säg något om Rörstrands porslin med Musse Pigg från 1930-talet.
12. Ta banklån och skaffa häst.
13. Satsa på något annat. Kanske har du en dold talang? Kanske finns det en framtid inom något annat område som skulle ge dig en mer meningsfull vardag, och äckel-päckel, som någon annan skulle få nånting ut av. Yäk. Tanken får mig att vilja kräkas.
14. Lämna på kranarna. Vattenskada tar musten ur vem som helst.
15. Gift dig rikt, eller gift dig med en bonde eller driftig bonnamora
Coming up kanske: lista med inspirationstips. Äh, vem behöver inspiration.
Tuesday, January 05, 2010
Mer mer mer
När jag nu blev lite i farten med såna här roligaroliga bilder så är jag ju tvungen att presentera en av dom roliga sidorna: Awkwardfamilyphotos.com
Sunday, January 03, 2010
Yes, I can have fun without drinking
Yes, I can have fun without drinking, and I can have fun with drinking too. I can also drink and be sober, be sober and drink, drink and not have fun, be sober and still not have fun.
Nä
Inför julafton hamnar den fattige och snåle att rita lite även om det är sisådär med lusten och inspirationen ju. Såhär blev julklappen till bror.
Friday, December 25, 2009
Wednesday, December 23, 2009
Tuesday, December 22, 2009
Subscribe to:
Posts (Atom)