16

15

14

13

12

11

10

9

8

7

6

5

4

3

2

1

Pets and people

Sometimes I think the human race must be one of the most stupid species there is on earth. Why do people want to see interaction between a dog and a bird, when in the first place, there would never exist a situation like the one in the film above in nature?
Of course it´s totally possible that a bird and a dog can form a perfectly healthy and nice relationship that they both enjoy, but that happens when it comes naturally and not in the sick and forced humanized way that we see above.
Is it because we consider these animals "ours" and they are sitting in our sofas, that we want them to be just like us and want them to get along just like humans do?
There are dozens of these kinds of videos all over YouTube, and I cannot do anything else than just feel sick about all this, as I have two cockatiels and sometimes watch videos of other cockatiels just to see what other birds do.

In the video below you can see another example, when a cockatiel owner wants his bird to sing while listening to another bird singing, and while HE IS POKING TOWARDS HIS OWN BIRD WITH HIS INDEX FINGER. I mean, doesn´t that sentence in itself already describe that there´s something seriously wrong with this?
I haven´t had birds for a very long time, and I don´t know my birds too well because I let them be birds, but even amateur-me can see that bird is angry and wants to be left alone!
Why does it seem to be so difficult for humans to visualize a situation? I´d like to place that owner in the sofa and then constantly annoy him with my index finger towards his face for a minute and then see how he´d feel about it.


Sadly, I´ll soon start to think people should pass some kind of test before they are allowed to have pets or even kids. These tests could be carried out by grumpy scientists or veterinaries, I would laugh out loud cause a part of the world would become a far more better place.
Luckily, most pets as well as children seem smart enough to find a way to live with their (idiotic) parents or caretakers.

Du vet väl om att du är värdefull? Nej. Faktiskt inte.

Idag medan jag kokade min morgongröt kom jag att tänka på en kristen låt som vi sjöng i högstadiet på våra ungdomsmöten (då när jag provade att vara kristen. Det gick inte så bra.)
Du vet väl om att du är värdefull, heter den. Jag tyckte om sången, tyckte om melodin, och på den tiden trodde jag, åtminstone till en del, att saker var på riktigt, dvs att skriver man en sång som heter "Du vet väl om att du är värdefull" så måste man av nån anledning ha fått reda på att alla är värdefulla annars skulle man inte påstå något sånt.
Men idag när jag stod och rörde om i gröten (det hör inte till mina vanor) och den här låten kom till mig, så sade jag mig bara att nä, jag vet inte alls om att jag är värdefull. Och sen kom hela texten av resten av sången till mig bara pladask och jag bara fortsatte säga att nä nä nä, det stämmer ju inte.

Du vet väl om att du är värdefull. Nej som sagt. Det har ingen bevisat.
Att du är viktig här och nu. Nej. Jag hade nog lätt blivit ersatt.
Att du är älskad för din egen skull. Vad skulle jag annars vara älskad för?
För ingen annan är som du. Alla andra är väl som jag, och på den tiden vi sjöng den här sången var vi alla kopior av varandra, ungdomarna idag är alla kopior av varandra, that´s no new shit.

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så. Ja minsann. Det finns det. Och det finns väl en orsak till att de gör det för man kan väl inte gå omkring och göra hur som helst, hur hade det sett ut, vad för en anarki hade det resulterat i, och till och med Gud Fader själv har väl kommit med ett par lagar om hur man bör vara si och så, så BUSTED.
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på. Jaha? Hur var det med det där si och så? Gud Fader själv han accepterar dig ändå, OM du ber om förlåtelse för dina synder, OM du behandlar din nästa så som dig själv, och så vidare.

Du vet väl om att du är värdefull ...

Du passar in i själva skapelsen. Jag ser det inte.
Det finns en uppgift just för dej. Jag har inte hittat den.
Men du är fri att göra vad du vill med den. Med uppgiften?
Säga ja eller nej. Jag hade väl sagt ja eller nej om jag bara först hade fått en fråga som hade krävt ett jakande eller nekande svar, blablabla.

Det är bara så uppgivet att bli vuxen, eller vuxen och vuxen, men att komma på saker och att spräcka gamla sanningar och se igenom saker som tidigare har betytt en del för en. Jag menar inte att jag hade den här låten som nåt slags mantra jag följde väl heller, inte trodde jag blint på vad texten sade, men come ooon.
När ska man sluta behöva bli så besviken bara?
När ska dom hitta på något uppbyggande som man inte kan genomskåda och skrika BUSTED åt när man blir äldre?
Det är väl sånhäna vuxna dom vill uppfostra. Osäkra, osjälvständiga, ångestfyllda, okoncentrerade och så hoppas dom att vi bara ska vara tillräckligt rädda så vi bara gör vårt jobb och inte ifrågasätter så mycket.

Come on winter. I´m so ready. Plants are too.

Danskarna gör det igen