Weird things from a Dutch paper

Cracked glasses? Yeh, why not.

Internet is hell of a good thing when it works but when it doesn´t work it drives you nuts and insane, just makes you stare at the stupid "försök igen senare"- messages and push the button furiously ten times in a row, while giving it a manipulating look "nu satan fungerar du din helvetes pissröv", makes you want to throw the machine at the floor and torture it, jump on it and scream at it, as if it would help in some way, as if those bugs would jump out of the system with their hands on their neck while begging for mercy and promising never to cause any problems anymore. During the last week one problem has gone into another, like several different stupid problems with different possible solutions, and it´s driving me insane cause I have fucking business to do here! As you can see..

Orubricerat skrivande från en park i Malmö

Ett socialt fiasko. Det är vad man kan kalla saker ibland. Mitt beteende om morgnarna till exempel. Behöver inga ytterligare utsvävningar för att förklaras. Jag skulle ha DÖDAT ifall jag hade blivit tvungen att vakna upp till ett frukostbord med mina rumskamrater idag. Ibland är tanken på mänskligt umgänge helt enkelt så HELVETISKT motbjudande att man inte vet vart man ska ta vägen. När jag vaknade idag visste jag att det var en sånhär dag då man bara fort ska samla på sig sina närmaste tillhörigheter och något i klädväg, fort fort dra på sig allt och fortfort fort ta sig ut genom dörren, fort som satan helt enkelt, för katastrof ifall nån hade vaknat och undrat vad man sysslar med, katastrof ifall man hade blivit tvungen att YTTRA ETT PAR ORD innan klockan nie. Så jag gick ut vid halvåtta, solen stod redan högt, var sådär bländande och skarp som morgonsolen kan vara, och då kunde jag andas ut som en knarkare som har fått sin line, fri och oberoende ensam ute på gatorna.
Ordlös kommunikation med en häst. Det upplevde jag sen i folkets park. Något av det vackraste. Äh, man behöver inte kalla det så fint som "ordlös kommunikation" men det att klappa en dammig häst som tittar på en och skuffar på en med mulen, det är något i det som är så rörande och svårbeskrivligt.
Herregud vad jag längtar bort och ut. Jag längtar bort från allt som binder mig till platser och situationer, längtar bort från mänskor som tvingar en att återanpassa sig till gamla slitna och underlägsna roller, folk som hur glada och roliga dom än är får en att gråta och minnas och vrida täcket till korv om nätterna, minnen av förlust och svart sorg och sånt där som får en att bli liten och tråkig fast man andra dagar själv kan se i spegeln att man är ett i alla fall relativt skapligt fruntimmer. Åt helvete med dessa!
Framåt för såna som förstår att ge komplimanger även om dom är tagna ur lösa grunder, va fan bryr vi oss om det så länge det låter bra haha? Och jag är så glad över att jag ska bort på onsdag, även om det bara är för en vecka. Jag är glad för att det kommer att ge mig nån slags insikt i nån slags riktning. Och mest av allt är jag för helvete glad för att jag kommer att vara alldeles ensam i två dagar INNAN. Innan det händer allt det där som jag förknippar med VÄLMÅENDE.
Precisering följer INTE. Endast en bild som inte har absolut nånting med ämnet att göra.

Jaja, du är så rolig

The bleeding heart´s society

Cancellation: The Real Gallery Of Fools

Know what happened? We were actually so ugly that we destroyed the memory card. I am not kidding. The camera REFUSED to transfer the pictures to my computer, I had to format the card and the pics were gone.
This is what happens when you play with dangerous things.

Otherwise I am longing for sweet luv n Amsterdam.



And to describe what I´m doing nowadays it would more or less be:
playing with these beauuuutiful brrrrrds:

SECOND WARNING: the real gallery of fools coming up

Just to make you impatient: coming up: the Real gallery of fools.
I need a new cable. The older one is gone for real, I can´t believe it, but it´s gone for real.
Soon; The Real Gallery Of Fools.
Me? Now? Waisting important time in Bergen.

Coming up: The REAL Gallery Of Fools

Expect a REAL GALLERY OF FOOLS here shortly.
Cast: Me, my brother and my father.
Sorry, I can´t find the fucking camera cable, but as soon as it´s found, pics will be here.

Fear eats souls

Thunderstorm and a hard boiled egg

A dog scared of thunder means -
Working with a dog scared of thunder.
Sleeping with a dog scared of thunder.
Eating with a dog scared of thunder.
Hell yes;
Shivering synchronically with a dog scared of thunder.


So today there was like a really huge thunderstorm.
There were many other things happening too, but most of them were in my silly mind.
DREAM.
TASTE.
SMELL.
Thinking about the future, coming out with
-you guessed it-
a hard boiled egg.

Eiffel towers n hard boiled eggs

It rained all those days while I was in the mountains of Slovakia, stumbling around alone at some cloud-covered mountain tops.
Hell, that was the highlight of the trip! could go back any day...

But now; I am home! I am home I am home in Finland, and how I´ve longed for this!!
Now I have 4 days to spend in this pupa of well-being before I am off to Malmö, with another era of more or less chaos before me.

I got so tired of travelling, I couldn´t hardly believe it. After seing Heroe´s Square in Budapest, thinking so what´s the big deal about that, I realised it was time for me to retreat. It was time for me to let tourist attractions be what they are - tourist attractions and not attractions for me. I stopped looking up all the "must-sees" and spent the rest of my money in an English book-store and the rest of the time in parks. I was done with touristing. Europe´s largest synagogue - what ever. What´s the big deal anyway with herds of people wanting to see exactly the same thing? I never really understood that, the "value" of buildings etc. To me the Eiffel tower equals a hard boiled egg.


Gee, I´m PINK!

Bratislava

I am in Bratislava now, going to the mountains, and I am just going to tell one thing:
Things NEVER turn out the way you plan them to.
Almost never. I left my travel company because I got completely enough of it, and I am not going to be humble about that
traveling alone is THE thing!
Soviet architecture rules!

Hello! I´m tired as hell so I have just put all the pictures worth to see in a row which is to represent the last few days.
My mother was visiting me here in Paris, as you can see from the pics. She´s hell of a climber, you can even see her climbing through the fence in Versailles. She´s hell of a coffee drinker too, and a wine drinker. Well, and a museum/church/whatever-old-and-worn-out - sponge. Now I ´m just so sick of tourism I want bury myself in a corner. I have never understood staying in line just to see some old farts, but my mother seem to understand it well better.
Well, now she´s going to take my dear ol´ computer back to Finland, while I am going to Vienna, Bratislava and Budapest. All before the school begins in Malmö. Mr Wacky is coming, which can just mean one thing - crazy times are ahead. One can never expect anything.
See you later!
Goodbye.

The Finnish Gallup has made a survey that says 19% of the Finnish population doesn´t want a foreigner as a neighbour. NINETEEN PROCENT!! 92% doesn´t want to live next to a drug addict and 44% doesn´t want to have someone with mental problems next door.
Now, wonder why I don´t want to live in Finland?

Ramla ner i hål

Saker klarnar och faller likt trianglar och fyrkanter ner i sina självklara hål,
jag har hittat en så underbar människa!

så inihelvete fascinerad är jag och allt jag längtat efter
alla realiteter på en gång
BANG
BANG
BANG, där ramlar dom ner i sina självklara hål

...but under the mask
I am Buddha in a shopping wagon
Choose me, I´m dumb.



Var har han lärt sig allt?
Hur kan man bara intuitivt veta vad nån behöver
som om han alltid hade haft formen av min kropp gjuten i sin stora, där sitter den sen som om den aldrig gjort annat,
var lär sig folk dessa saker?
(Ospecificerat)
Åh jag ÄLSKAR jag ÄLSKAR ÄLSKAR nu blir jag sådär tokig och utlämnande igen.

The good times keep on trying to kill me, and I cannot thank some higher spirit much enough for what it´s given me these last few months and especially days.
I won´t specify. I´ll keep on flying.
Thank you someone.

Que?

So... Paris welcomed me with a big bunch in the stomach. Suddenly EVERYTHING had to happen at once - the people came, the room was just there, the bottles were there and the laughter, the strangers who became friends faster than you learned their name and now we have been drunk for a couple of days, I´ve seen all these people coming and going and falling for each other and now it´s time for me to just be here by myself, as it was meant to be from the start. It´s weird. I didn´t know this room could actually be this silent. There´s just some tequila glasses left on the shelf that reminds me of an ancient time which was yesterday but feels like ages ago.

Two Swedish guys came in a Suzuki from Vetlanda. We had never seen them before, but everything went more than fine, HAHAA.

Inflatable it is. But who slept on it?


I bought and destroyed that painting the minute after.



Kia and me visited a French grandma where you got an aperitif and had to sit like this in a chair. Truly amusing!


Paris is the city where you can just walk and get lost and never be truly bored for real. Strangely it´s like all people are related to me in a way I have never experienced before. I´ve seen so many people who LOOK JUST LIKE ME. That´s fucking weird as me and France have never met before.
The most weird thing is to walk among those tourists at Notre Dame square and to have 2 minutes til you´re somewhere called home.

Third Reich remainings in Munich

So today I´ve cycled around in Munich with a couple of addresses of places where you can still see some remainings and ruins that date from the nazi period. What I found quite shook me in a weird way.

------


The Führerbau at Arcisstrasse 12. You can still see where the eagle and swastika was attached on the wall. Hitler´s office was in the room with those three windows just above the balcony.

------


Haus der Deutschen Kunst was built in the neo-classical Third Reich style during 1933-37, and is still today an art museum. You can see the swastika-motif mosaics in the ceiling panels.

------


Schellingstrasse 50, former Nazi Party offices. Headless nazi-eagle above the doorway, the swastica of course - removed.

------


Another former nazikvarter near Haus der deutschen Kunst.
------

There´s a website with even more of these kind of ruins from the whole of Germany. All of these pics and more there.

Till dig som jag ännu inte har träffat

Soporna vandrar med kråkorna diskret om nätterna i hemlighet
Och vi hukar och bugar oss under gatulampor och vid hörnkrogar
Halkar i ölskum och har oviktiga tankar om livet och ibland en femma
Kom, bit mig långsamt snälla hjälp mig att försvinna när jag behöver det och jag vet att psaltaren har en hel del att säga om mycket, men tag kaklet i badrummet, gjut av det ett kärl.
Simma med mig tvärs över pottan
Ljudet av skvalp i ett emaljkärl – nej, nej det räcker! jag retirerar!
Bara rädda mig fort, tag mig bort, sakta innan allting förgås
Tidigare idag var klockan två.
Jag spydde diskret på en station, göt en bild av Spanien mot het asfalt.
Jag sade en gång att allt var grönt
Hela åkern hade kollapsat, spolats bort i en höstflod
Jag älskar dig. jag behöver dig. Spelar du ett instrument?

Jag sitter här och tittar på mina händer och tänker på om nån katastrof kan tänkas vara på väg. Jag gillar att vara domedagsprofet. Jag gillar det för att jag vet att mina profetior är bara effektsökeri och inget allvarligt och att allting högst antagligen kommer att fortsätta bara att vara mycket bra, i alla fall en tid.
Det är midsommar idag, och tänk - det märks ingenstans. Så är det när man alltid är nån annanstans nuförtiden, nån annanstans än man var de tio första åren i sitt liv. De som satte avtryck och ramar för hur saker sen skulle fortsätta att vara - vilket de naturligtvis inte fortsatte.
Jag har varken en plan A eller en plan B. Har en Becks-öl och ett ritblock i väskan och det får räcka som plan. Ett par oklara tankar om hur jag vill att saker ska bli och vara, och en fräknig och fjantig näsa. Tacka vet jag farmor Oma som idag igen kom med en påse kläder från 70-talet. "Für die zarte und liebe Lotta" stod det på en lapp hon hade satt med. Är så full av kärlek så jag har funderat på sopsortering. Gud, du kan få det hela, det är mest brunglas.

Sjöräddningen rapporterar om en livlig katt, men utan svårare tillbud.




Vem bryr sig om midsommar när man kan ha det helt jävla skit istället?

Sitter ensam hemma och ritar en teckning åt tyska pensionärer. Det är midsommar. Jag ger fem stjärnor åt allt jag lyssnar på i Itunes. Varför ska alltid jag hamna i sånhäna situationer? Är det för att jag har en sådan endlös humor, så att jag till och med kan vända den här situationen till något komiskt? Jag kämpar verkligen. Är det för att jag aldrig protesterar och alltid bara accepterar accepterar och lite fantiserar? Jag som vill ut och älska och leva och vara för helvete, granna mörka män och puls.

Så lyckas jag igen

Oj gud, nu har jag alltså skämt ut mig rejält. Frågan är om jag inte har sparkat mig själv från mitt jobb? Jag tyckte väl att det gick lite för bra, detta. Igår hade jag en av de där riktigt slöa dagarna. Jag skulle linka till företaget jag jobbar på från olika webbkataloger (vågar inte ens skriva företagets namn här ifall nån hittar det IGEN) och så svarade jag dumt nog på en intervju som poppade upp i en ruta, och jag svarade som om jag hade varit boss på företaget typ, tillbakalutad i en stol ”well I am just a worker, I don´t know” och allt möjligt bullshit man kan tänka sig. ”I am just babbling while the soup is boiling”. Vad händer – jo intervjun blir publicerad på en internetsida och bossarna I USA hittar den och skriver min boss här i Tyskland – “who the hell is Charlotta” och vem har skrivit sånt blaj under företagets namn? Min chef här hade svarat att Charlotta är en ”swedish writer” som dom har här över sommaren och då hade USA-mupparna svarat ”is she blond?” Hahahaha.
I alla fall – jag kan inte riktigt ännu skratta åt detta, det var så in i helvete pinsamt det här och nu har jag försökt radera intervjun hela eftermiddagen och kanske till och med lyckats.
Jag och min ENORMA käft alltså, när ska jag lära mig att bara jobba på som vanligt folk, utan att med jämna mellanrum drabbas av känslan att måsta sabotera det för mig själv?

"Visst är det roligt med internet på landet och vi skall koppla in messenger!"
Mamma 17.6.07

I am an artsy fartsy shit girl talking dirty and waiting for dirty things to come my way.
Give me an endorfine.

Brööt

Andy har igen skrivit dikter så att han har blivit snurrig. Och jag ritar. Jag är redan snurrig.

Ibland sitter man med en tom googlesida framför sig och tänker, vad ska jag googla på? Av enbart tanken på det, kan man bli helt tvinnig, nästan så man får svindel och måste ta tag i bordskanten.

Är så förbannat trött på alla INKOMPETENTA JÄVLAR!! KANSKE man sätter en finne att skriva om Finland, inte en jävla vatusvensk som för övrigt skriver som en kratta?!
Fucking jävla lort- och rövchefer som inte ens kan de billigaste tricken när man vill ha bra resultat och en motiverad personal!!!

10.06.07 un dia triste

Jaa. en ledsam dag. Vet inte vad det är jag försöker eller vart jag vill komma. Så jag har istället förflyttat mig framåt i tid och befunnit mig i Paris. Fick reda på att Amelie spelades in i Montmartre-kvarteren och att Edith Piaf, Jim Morrison och Oscar Wilde ligger begravda där nånstans i stan. Oscar Wildes grav lär vara full med läppstiftsmärken. Det är ju inte så illa. Vad var det mer? Jo, det finns ett Erik Satie-museum! Det ska nog finnas en hel del att utforska, måste köpa nya skor.

På lördag var vi ute och gick på lina och spelade poker på en Biergarten. Jag satsade alltid när jag inte skulle det, och faultade när jag skulle ha vunnit hela skiten. I alla fall, det var en lustig kväll och jag cyklade hem tidigt och bra, fast lampan var sönder så det var inte mycket jag såg i mörkret sen. Vattenfläckar på cykelvägen uppenbarade sig som enorma hål framför en, och nu ska det bli en alldeles dödsvanlig vecka igen, voi vittu ku ei kehtaa eller hur det heter.

Snails/Schnecken/Sniglar

One of hte most confused, confusingly present:

Making people work is making people busy

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra igen. Dom spelar kärlekssånger på radion och jag kan inte låta bli att bli lite sentimental. Ibland tycker jag om såna där storslagna landskap, dom är som, jamen ballader, skulle jag skriva – dom är som låtar. NEJ, dom är som landskap.
Tankarna far omkring som myror.

Work, it means constant hover between having too much to do and having to little to do. I am happy now to have a reasonable amount of work to do per day, but it´s somewhat irritating to think about the fact that I could do the things I do in one day in a considerably shorter time, and then – have more spare time. The thing is, jobs don´t work like that. It´s like jobs have been created on one hand to get things done, but on the other hand – to make people sit in in big bunkers all day, so that they won´t go out in the streets and spend time with each other, sing and go nuts and make trouble during the days. The people must have somewhere to stay, it´s a store-box, so to say.
Getting tired of just accepting things like they are.

Vidare på mitt favoritspråk: Jag känner mig mycket barnslig mycket ofta, jag menar bara att tänka på en sån sak som det där med jobbet. Jag vet inte om det är jag som är barnslig eller bara har osedvanligt mycket mer tankeverksamhet än mina arbetskamrater. Det är som att dom bara kan tänka i en jävla bana – en bana ska det vara. Webbdesignern kan bara tänka på webbdesign och marknadsföraren skuffar bara omkring på sina marknader. Kommer nån in och frågar om nån vet hur en tulpan ser ut sprids frågande miner i hela rummet. Hursa? Tulpan?
Åååh, och så är det också den där evinnerliga gnagande känslan av att man skulle villa gå amok och bli i fyllan igen. Jag vet inte varför jag kom att tänka på detta här nu.
Och en lust att dra av sig alla kläder och allt det där. Ibland är galenskapen intensiv, ibland lever man som en som alla andra. Jag vet inte. Det är fantamej inget speciellt, jag är bara ordkakkare.
Okej, nu är det redan kört. Nu kan man lika bra fortsätta. Det är som att ett plagg rivs av för varje mer rad som skrivs. Det är precis detta man INTE ska göra. Man ska inte få ordripuli när man skriver blogg. Man ska int skriva mer än man behöver för då blir det ointressant. Vet du vad! Jag skiter i det!! Jag sa ju redan, här finns ingen censur!! Dessutom är där ingen jävel som läser ändå så jag kan säga precis vad jag vill. (Läs: Jag vet att här läser så inihelvete med intressanta typer och alla ska vända strålkastaren mot mej NU!!) Det är lätt att vara människa. Det är lätt att vara alldeles för öppen i situationer när det förväntas att man ska vara tillknäppt och tvärtom.
Femton plagg av, jag är naken. Yo soy corito. Jag heter Carita. Jag är i varje fall den som ropar och hojlar att vänd strålkastaren mot mig fort jag har en massa viktigt att säga, och när den kommer kisar jag ner mej.

Brakcensur

Det är väl helt sjukt egentligen, att tänka sig att här censurerar ingen en. Man har friheten att babbla upp och ner om allt och ingenting om vad man har köpt i butiken, vem man skulle villa ha till granne, vad man såg på teve, och alla tänkbara ointressanta saker som folk orkar berätta om så man inte vet vart man ska titta. Det är som när barn gör egna tidningar som bara mormor läser och skrattar åt, skillnaden är bara att nu ska alla de där tidningarna ut, publiceras, titta här vad jag kan. Titta, jag kan sticka vantar. Porrbilder, blomkrukor, nyfödda barn, totalt superointressanta och banala reseberättelser, samhällskritik utan nån som helst anknytning till något, allt ska värpas ut på nätet. I det här alla är hjältar-samhället duger alla lika bra. Jag kan pruppa i en hatt, ställa ut det på nätet och berätta vilken stor konstnär jag är och alla ska titta, på en gång ska alla titta och kommentera och skratta och peka - varför censurerar ingen en? Jag kan bli förbannad på att få säga precis vad som faller mig in, på att det inte finns nån som kritiserar! Jag vill att det ska finnas en brakcensur så man slipper läsa en massa skit. Var är diktatorn? Var är dom som säger nämen sådär kan du inte skriva?
Förbannade sabla bloggskit.

Världens bästa webbsida?

Being Betrunken på cinq kieltä

In love. In love with life, I am in love with life and it´s surprises. There are no other words to describe last absolutely perfect night, than "sometimes it just happens". New people, just NEW people that I had never seen before, and then just natural brotherhood, or how should one put it? We melted togehter like some colourful polka, we drank red drinks, we ran through the streets, we chatted without borders, I caunted I spoke 5 languages last night haha, I mean, it must have been a magic night, what other night has 5 languages in it´s Bauch, and you speak them all without noticing you are changing in between? Sometimes its just possible. the English guy had that beautiful worn-out face of a wise man getting older, had a scarf and was a really funny, feminine type and his father had worked with mr. Obasanjo (!!), the French guy was ssssoppphisssticated, teached me a lot in French and when he got drunk you could finally see he was a monkey like us too, the Finnish guy was depressed like Finns are once in a while, the Australian guy was surprisingly quiet for being Australian and missed his girlfriend, and the other Finnish guy - Johannes, you are worth gold - just crazy and happy like me and we went to a party and danced and made all people fall in love with us. There was just that stupid smile on my face all the time, you know when you´re smiling so much that you forget you´re actually smiling. The thought of that what ever happens we will survive, cause we are the ones who dance, we are drunk and mad, oh how would I ever want to be sober again?

1."...and when our boat is finally in Nigeria, your people will steal half of our grain."
2."Munchen har inte dom en stor ölfestival i oktober? där dom sitter med lederhosen på ölen för att testa klibbfaktorn?"
3."Maistuu todella hyvältä, onko se vesimelooni?"
4."Meine Freunde sind auch nett, sie sind aber nicht da."
5."Je dois apprende, je dois apprende je finlandese je reste a paris deux monat"


::::::::::::::::::::::
Dangerously funny thoughts and citats in Swedish:

"En biosof är en mix mellan en filosof och en biolog... en snuskgubbe med andra ord."

"Övrig info: 23 år, har fucking bil och härstammar ursprungligen från Tomat-Mordor. Har även en svart hjulbent katt. Frukta mig!"

"Hobbybiolog, det är typ som att man matar folks fiskar när dom är bortresta, petar förstrött i rabatter ibland, beundrar blommor men gör inte så mycket åt dom och har inget förstånd på var och hur dom ska växa och sånt."

"Jag har nog egentligen ingen ambition att bli en snuskgubbe men att skriva en bok om blommor och förklara varför dom egentligen bara påminner om en form av elitism skulle jag nog vilja göra... den skulle bli lagom tjock typ 3 sidor..."

"Öl, det är olja på tyska. Man ska alltså "öla" cykeln emellanåt, undrar om inte cykeln och människan har mer gemensamt än vi tror?"

"Idioter.. är inte alla det mer eller mindre sen finns det idioter som är som man själv och då har man inget annat val än att acceptera dom..."

"Jag har ibland drömt om att vara en cykelsadel... men när jag inser vad man kan råka ut för så har jag snabbt slagit ifrån mig tanken"

"Platt som en flundra, trist som en påkörd tiger"

Menino mao

Today I had a coffee with my landlady´s x-husband´s mother. We were talkning about roses and that the S-bahn came to Munich in 1972.
That´s really something.