Go out on a windy day

He said all you have to do is to go out on a really windy day.

I alla fall

Och så guidar jag igen. Står och läser innantill från papper, hoppas det inte darrar, säger så mycket jag kan utan papper, anstränger mig för att le och verka skittrevlig, på strumpbyxorna har jag ett hål som jag försökt dölja genom att rita med svart tusch rätt på huden undertill, det funkar inte, strumpbyxorna glider upp och ner, hålet blottas och jag inser att jag hade varit tvungen att tuscha en minst 10 diacentimeters fläck om jag hade velat dölja hålet helt; hela min uppenbarelse måste se alldeles för jävlig ut. Jag säger "metallinen kiila" när jag förklarar hur klavikordets mekanism fungerar och tänker samtidigt att "kiila", det visste jag inte för två veckor sedan vad det betydde. Nånting måste ha hänt. Jag är i finsk position. Det känns helt galet, lite som en utanför kroppen-upplevelse, men ändå alldeles för intensivt. Jag kommer aldrig ihåg allt. Efteråt säger kassatanten som är en erfaren guide, att man inte ska titta mot instrumenten medan man guidar, utan ut mot åhörarna. Hon menar inte att jag skulle ha tittat mot instrumenten, men "i alla fall". I get the point. Jag är bara glad för att hon kommenterar en så för mig oväsentlig liten detalj som är skitenkel att rätta till så fort jag slipper papprena och allt innantill-läsande. Den här sommaren kommer att bli alldeles crazy. Idag fick jag som tack av en grupp församlingsmedlemmar, ett 28-bitars pussel som föreställde Björneborgs katedralorgel från 2007.

Den här bloggen kommer inom en snar framtid att utmynna i nån form av galenskap, alternativt föda något storartat. Den som väntar lär få se. (Högst antagligen fortsätter den i samma stil.)

30-årskrapula Suomea kohtaan

Hej, jag heter Lotta och kommer från Finland men jag inte prata finska. Jag inte förstår när dom säger sortotoimiaan eller kavertaminen. Jag hatar dessa ord, uppbyggda av små delar, enkla små stavelser ta-te-ti-to-va-ve-vi-mi-ko som blir till en lång harang oförståeligheter som jag nu efter 30 år har förstått att det hade varit skäl att sätta sig in i, en logik som jag helt kallt har skitit i under hela mitt liv, för att jag helt enkelt har varit rädd för den, avskytt den, tagit avstånd från den, rymt från den. Löjligt nog får jag fortfarande en klump i halsen när det pratas på finska, skammen över att jag inte satt hemma och lärde mig som liten, över att jag skrämd sprang bort när de finska grannarna frågade om jag ville vara med och hoppa twist (men jag hade nog blivit lika rädd om dom hade pratat svenska). Men det fanns ju aldrig nån som uppmuntrade mig till att inte vara rädd och misstänksam, tvärtom kanske.

Borgåboken:
1. Du skall icke nola ut dig
2. Du skall icke skilja dig från mängden
3. Du skall göra så som alla andra gör, ty annat leda dig på villovägar
4. Du skall lyssna på välproducerad musik
5. Du skall sträva efter en fast inkomst och en fast bostad, handla på Citymarket eller om inte där, så S-market går också bra
6. Du skall icke bete dig avvikande, eller om du gör det så kan du ansluta dig till hippigänget i Gamla stan och läsa deras regelbok

Det finns finska och finska, och just nu stångas jag med en svårare variant av finska och det känns för jävligt, på gränsen till att bara ge upp är jag faktiskt, på gränsen till att öppet förklara min avsky över både språket och mest mig själv så klart, som inte har kunskapen eller tålamodet att lära mig. Och skammen, skammen-skammen över att sen stå och hacka framför en grupp som antagligen förväntat sig en guidning av nån som ens talar landets starkaste språk, och så frågar jag mig att varför har jag ens satt mig i den här positionen (igen) att jag hamnar göra saker som gör mig förtvivlad och fysiskt illamående? Det sker minst en gång på två år och det har alltid med jobbsituationer att göra. När ska man som människa godkänna sig själv liksom, i ens lättja och med ens brister? Nåja, utmaningar gör gott och sådär, och har nyligen förstått att jag nog är en sån som aldrig ens på riktigt har antagit nån utmaning egentligen (bla blabla) men här satan, här är utmaningen! Suomea vihdoinkin, ja ei ole edes alkanut.

Jaha. Kavertaminen lär inte vara något ord ens, för när jag googlar det kommer jag bara till min egen blogg. Just så.
Ordet är kaventaminen. How to tell the difference?

Att vägra

Åh, jag kommer på mig själv med att tänka samma tankar som jag tänkte i lågstadiet, nämligen att kollektivt göra uppror, att INTE GÅ till skolan. Minns att jag tänkte att om hela klassen hade kommit överens om att bara inte gå till skolan en dag, då skulle det inte ha funnits något för lärarna att göra, inga syndabockar, inga ensklilda straff, bara läraren som ett stort frågetecken ensam vid katedern. På samma sätt tänker jag nu, när jag ska börja jobba imorgon. Varför går man? Varför bestämmer inte alla sig för helt enkelt inte gå en dag eller så? Om folket helt enkelt skulle vägra, vad skulle det leda till? Jag skulle bara nån gång villa prova en sån här sak innan jag dör.

När jag tänker efter så funkade klassamhörighet i högstadiet jävligt bra när det gällde att vara elak. Vi radade alla våra skolväskor framför klassrumsdörren för att reta upp en viss lättretlig lärare. Och visst lyckades det. Synd bara att man inte såg mycket mer av det där strålande samarbetet när det kom till att göra nånting vettigt (som att bestämma sig för att bli hemma en dag.)

Ishockey-VM

Jo tyvärr...

...jag är en eurovisionsnörd. Alltid likadant. Var är Europa? Hur vill dom visa sig? Hur reagerar folk? Ja ja ja. Och så ser jag. Norge har ett afrikanskt bidrag, Albaniens sångare bor i New York och har gjort karriär där. Europa innebär en salig röra. Förvånande? Nä.
Och så finska överättningarna, så att Pirjo ska förstå.

pum pum läpä läpä
suukkos on magiaa

Armenien och flås i mikrofonerna, undermålig koreografi. Sen: katastrofalt låtskrivande. Akrobater i bur. Klychiga gitarrer. "Bjuudiful" så som man säger i Amieerika. Serbien! Fantastiskt! En helt övermänsklig rysse som, förutom att sjunga, kan skrinna och dansa balett. Europa; ibland så vitt det bara kan bli. Reggae, från Schweiz. Ukulele, från Schweiz. Finnar som överraskar. Något otroligt portugalesiskt pinsamt som jag har förträngt. En polsk-ukrainska som sjunger för Litauen, ett musikalmoment. Europa är just det här.

Jag tror Finland vinner Eurovisionen 2011. Den där meningen ska jag se på sen, och säga "va va de jag saa?"

"Nä, jag är verkligen inte intresserad"

Jag var igår på en demonstration som ordnades av Röda korset, en tyst manifestation till stöd för krigets offer. Man skulle ligga tyst i 10 minuter för att minnas och uppmärksamma att största delen av offren under konflikter i dag är civila. Kanske än 30 mänskor låg på utbredda presenningar på gågatan, folk talade om att "här får man ju sola" o sånt där, jag försökte nu tänka på krigets offer. Men sen tänkte jag ändå att nog känns det fan så avlägset med krig och allt sånt när man ligger i gassande sol på en presenning utanför Stocka i Åbo. Ingen fara i världen fanns där. Ofta när folk demonstrerar för en god sak, så tycker jag att själva den där vi-andan är starkare än själva grejens budskap. Det var ingen som sa nånting om krigets offer där, och kanske det blir så just för att det är så avlägset, för att vi omöjligtvis kan föreställa oss hur det är att vara i krig, så varför låtsas?
Det galnaste jag hörde var nog av två förbipassagerande, när en från Röda korset försökte få dom att komma med och ligga/demonstrera. Nä, "jag är verkligen inte intresserad" sa den ena. Inte intresserad av vadå? Inte är det som att jag heller är "intresserad av" att ligga tyst en stund och tänka på krigets offer. Är detta ett exempel på hur ungdomar kan tänka nuförtiden, att världen är som en marknad med olika utbud, av vilka man antingen är intresserad eller inte? För att man ska aktivera sig behövs först ett intresse, ett unikt intresse från en själv. För allt kretsar ju kring en själv, så klart, vad annars?

Usch jag skriver illa idag, speciellt i början, but it's hard times right now. Hard times. Det sista jag orkar tänka på är bra svenska. Jag lär mig finska, just det. Finska.

Omslag to be.