24

23

22

21

20

19

18

17

16

15

14

13

12

11

10

9

8

7

6

5

4

3

2

1

Pets and people

Sometimes I think the human race must be one of the most stupid species there is on earth. Why do people want to see interaction between a dog and a bird, when in the first place, there would never exist a situation like the one in the film above in nature?
Of course it´s totally possible that a bird and a dog can form a perfectly healthy and nice relationship that they both enjoy, but that happens when it comes naturally and not in the sick and forced humanized way that we see above.
Is it because we consider these animals "ours" and they are sitting in our sofas, that we want them to be just like us and want them to get along just like humans do?
There are dozens of these kinds of videos all over YouTube, and I cannot do anything else than just feel sick about all this, as I have two cockatiels and sometimes watch videos of other cockatiels just to see what other birds do.

In the video below you can see another example, when a cockatiel owner wants his bird to sing while listening to another bird singing, and while HE IS POKING TOWARDS HIS OWN BIRD WITH HIS INDEX FINGER. I mean, doesn´t that sentence in itself already describe that there´s something seriously wrong with this?
I haven´t had birds for a very long time, and I don´t know my birds too well because I let them be birds, but even amateur-me can see that bird is angry and wants to be left alone!
Why does it seem to be so difficult for humans to visualize a situation? I´d like to place that owner in the sofa and then constantly annoy him with my index finger towards his face for a minute and then see how he´d feel about it.


Sadly, I´ll soon start to think people should pass some kind of test before they are allowed to have pets or even kids. These tests could be carried out by grumpy scientists or veterinaries, I would laugh out loud cause a part of the world would become a far more better place.
Luckily, most pets as well as children seem smart enough to find a way to live with their (idiotic) parents or caretakers.

Du vet väl om att du är värdefull? Nej. Faktiskt inte.

Idag medan jag kokade min morgongröt kom jag att tänka på en kristen låt som vi sjöng i högstadiet på våra ungdomsmöten (då när jag provade att vara kristen. Det gick inte så bra.)
Du vet väl om att du är värdefull, heter den. Jag tyckte om sången, tyckte om melodin, och på den tiden trodde jag, åtminstone till en del, att saker var på riktigt, dvs att skriver man en sång som heter "Du vet väl om att du är värdefull" så måste man av nån anledning ha fått reda på att alla är värdefulla annars skulle man inte påstå något sånt.
Men idag när jag stod och rörde om i gröten (det hör inte till mina vanor) och den här låten kom till mig, så sade jag mig bara att nä, jag vet inte alls om att jag är värdefull. Och sen kom hela texten av resten av sången till mig bara pladask och jag bara fortsatte säga att nä nä nä, det stämmer ju inte.

Du vet väl om att du är värdefull. Nej som sagt. Det har ingen bevisat.
Att du är viktig här och nu. Nej. Jag hade nog lätt blivit ersatt.
Att du är älskad för din egen skull. Vad skulle jag annars vara älskad för?
För ingen annan är som du. Alla andra är väl som jag, och på den tiden vi sjöng den här sången var vi alla kopior av varandra, ungdomarna idag är alla kopior av varandra, that´s no new shit.

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så. Ja minsann. Det finns det. Och det finns väl en orsak till att de gör det för man kan väl inte gå omkring och göra hur som helst, hur hade det sett ut, vad för en anarki hade det resulterat i, och till och med Gud Fader själv har väl kommit med ett par lagar om hur man bör vara si och så, så BUSTED.
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på. Jaha? Hur var det med det där si och så? Gud Fader själv han accepterar dig ändå, OM du ber om förlåtelse för dina synder, OM du behandlar din nästa så som dig själv, och så vidare.

Du vet väl om att du är värdefull ...

Du passar in i själva skapelsen. Jag ser det inte.
Det finns en uppgift just för dej. Jag har inte hittat den.
Men du är fri att göra vad du vill med den. Med uppgiften?
Säga ja eller nej. Jag hade väl sagt ja eller nej om jag bara först hade fått en fråga som hade krävt ett jakande eller nekande svar, blablabla.

Det är bara så uppgivet att bli vuxen, eller vuxen och vuxen, men att komma på saker och att spräcka gamla sanningar och se igenom saker som tidigare har betytt en del för en. Jag menar inte att jag hade den här låten som nåt slags mantra jag följde väl heller, inte trodde jag blint på vad texten sade, men come ooon.
När ska man sluta behöva bli så besviken bara?
När ska dom hitta på något uppbyggande som man inte kan genomskåda och skrika BUSTED åt när man blir äldre?
Det är väl sånhäna vuxna dom vill uppfostra. Osäkra, osjälvständiga, ångestfyllda, okoncentrerade och så hoppas dom att vi bara ska vara tillräckligt rädda så vi bara gör vårt jobb och inte ifrågasätter så mycket.

Come on winter. I´m so ready. Plants are too.

Danskarna gör det igen

Geert Lovink and the web

Geert Lovink talks about the web and social networking here.

Social networks are technologies of entertainment and diffusion. The social reality they create is real, but as a technology of immediacy you can’t get no satisfaction. We initially love them for their distraction from the torture of now-time. Networking sites are social drugs for those in need of the Human that is located elsewhere in time or space. It is the pseudo Other that we are connecting to. Not the radical Other or some real Other. We systematically explore weakness and vagueness and are pressed to further enhance the exhibition of the Self. ‘I might know you (but I don’t). Do you mind knowing me?’.

Overall, I think he had some very good points in this article. ‘Free as in free beer’ is not like ‘free as in freedom’. Open does not equal free. These days ‘free’ is just another word for service economies.

Finally he gets there:

Soon the Web 2.0 business model will be obsolete. It is based on the endless growth principle, pushed by the endless growth of consumerism.

and what can one else do than just love this expression:
Anxiety over masturbation meets digital narcissism

Meanwhile the president is taking a bath...

...och får en halvsida i HBL.

En svagt kylig vind drar genom vikens träd denna sista sommarkväll. /.../ om ett tag får hon också dra av sig T-tröjan och glida ner i vattnet som speglar marschallerna på bryggan.

How poetic! You would have wished this was some kind of bad joke, but it isn´t. This is how the news are nowadays.

Dom samlar sig i högar.

Jag har bara helt enkelt slutat dammsuga, förstår du.

Man blir så stolt, alltså

Ibland ramlar man över sånt här när man bara vill dricka lite kaffe och läsa nät-HBL.

Icke vegetariansk hetero-man 14.8 2009 kl. 17.56

Lämna mig ifred

Varför måste bög-kulturen tvingas på varje individ i varje sammanhang? Jag kan inte läsa en tidning eller se på TV utan att ständigt möta diverse homoprogram, prideparader, mode för lesbor, adoption och giftermål för den ena och andra.
Jag är banne mig utled på detta ångvältsmaskineri vars syfte är att tvinga alla erkänna att allt som har med homo att göra är normalt, fint och skall bejakas.
Man får ju snart smyga med att man är hetero och dessutom tycker om en grillad köttbit. Kan jag få en enda TV-kanal utan homoprogram?

Lägg märke till signaturen "Icke vegetariansk hetero-man."
Vad står det här för? Jo nu kan man
1. slå samman vegetarianism och sexism "det är ju samma gäng" och
2. ta ställning EMOT en grupp som redan är förtryckt, för att heterokarlar tydligen känner sig "trampade på tårna" av "all denna frimodighet" eller hur de nu själva skulle uttrycka saken.
Voj voj nog är det synd om alla de här förtryckta heterona... vad ska man säga?

Läs själva

Soap opera

How to solve a problem, office style

Rain

Finally I wake up, and it RAINS. I open the curtains and close my eyes.

Joni oh Joni

Det flyter på idag. Jag har låtit musik av alla de slag strömma ut ur högtalarna, det känns faktiskt så som att musiken rent fysiskt strömmar ut och konkretiserar sig i mig och till och med i mina möbler. Jag är helt säker på att mina växter har samma musiksmak som jag. Hade man filmat växterna i slow motion hade man sett hur dom från att ha varit slappa och loja på morgonen, hade sträckt på sig till tonerna av Dungen, Mohammed Rafi och Yann Tiersen.
Nytt fynd för idag (jag är lite sen med att hitta saker som folk lyssnat på i årtionden): Joni Mitchell. Jag kan förstå att man kan ogilla henne på grund av ljudbild och onödig finslipningshet, men milde tid dom där melodierna! Som hon hittar på... Det kryper i mig av vilja att bara sjunga rätt ut om allt och ingenting i en massa olika harmonier, och jag ska fan göra det ännu. Jag menar lyssna på The Arrangement. Är det inte helt otroligt? Det är här man är nere på molekylnivå i vad som kan få en mänska att känna sig lite levande för ett ögonblick.

Softness of the day

When I hear the wind in the trees outside my window, I never want to work again...

Vestfyns Medeklub

Kan vi anta att det är mest män som är medlemmar i Vestfyns Medeklub?

Di kostar mytji pengar

Should one do stuff?

Lately I´ve been confronted with a lot of "shoulds" somehow. As I occationally am active in many areas, for example music, drawing, writing and such, it has always been an issue for me to figure out what I ACTUALLY want to do and perhaps SHOULD do.

Let´s say I´ve made some music. It sometimes happens that people encourage me to make music for commercials or say "you could make some a cappella arrangements of some Michael Jackson songs",
or let´s say I´ve made a good drawing, and people (including myself, sometimes) say; oh, you could be an illustrator,
or I go to the forest and people instantly think one should write an article for let´s say HBL.
And I think it´s good to have opportunities and many possibilities to do a lot of things EVEN if it probably would turn out to be just shit, no doubt, but the question I ask myself is WHY we always should strive for getting seen, getting known or selling your possible talents to OTHER PEOPLE?

If life is about to have fun, I could have a lot of fun with making music for commercials or illustrating, or even do photos (I always forget that I actually went to school to become a photographer). But I don´t want to. Striving for always doing better and better bores me to death and kills the intution and true inspiration.
Lately a guy from Garageband told me about the Spider-song, that "if the right people in New York heard this you'd be a cult figure overnight" and I got flattered for sure, but in a while I asked myself who the f**k "the right people" are, and if I´d really like to become a name among those "right people in NY"?
Wait a minute.
No!

Att åka ut i skogen, och att komma fort tillbaka

Vi hade tänkt leva en tid i skogen, av fiske och bär, rötter - bara känna hur det är att leva utan bekvämligheter. En månad hade vi tänkt vara ute.
Så vi åkte till Savonlinna och sen Enonkoski. Därifrån tog vi kompasskurs nordväst och gick rätt ut i skogen. Den första campingplatsen blev vid en liten sjö ganska nära vägen. Vi satte upp tältet så att man sov med rumpan upp och huvudet ner i en grop.

Vi fick två mörtar vid det andra campingstället. Fina fiskevatten, jo det såg ju ut som det. Men hur det nu råkade sig så nappade det inte, och om det gjorde det kom det bara mörtar i ministorlek. Så där stod vi med våra krokar och fiskelinor och tittade ut över vattnet.
Det kändes liksom så fånigt att allt var helt rätt men ändå så fel. Vi hade allting, till och med mer, men inte tillräckligt varma kläder, alltså blev allt fel och spelade det ingen roll vad resten vi hade. Och så lyssnade vi på väderleksrapporten i vävradion och där sa dom bara regn och kyla.


Målet var att komma upp till Kolovesi nationalpark. Vi vandrade längs landsvägen, gick och gick, lovade oss en påse Pastaria som belöning bara vi orkade lite till, brakade in rätt genom skogen, gick över en gård och hittade det andra campingstället. Jag hittade en gammal studsboll där. Och jag tappade min ena stövel i skogen, och lämnade den andra åt sitt öde.
Vi kokade sjövatten och drack te, kokade pasta och prisade smaken av konstgjord ost. Utmattningen hade kastat sig över en som en gammal matta, och den mattan låg sen över en konstant. Vi åt avgasbelupna smultron från vägrenen, kapade av skott av mjölkört för att kokas senare, men dom kokades aldrig. Inte ens lättviktshanddukarna från Stadium använde vi en enda gång.
Och så började det att regna, och vi lyssnade på ännu fler illavarslande väderleksrapporter, det åskade och renget bara rann längs med tältväggarna och vi drack Jallu. Och ja. Dramatiskt låter det men det var liksom uppgivet. Som att man insåg att såhär är det i skogen; det är inget romantiskt med det alls nästan utan desto fler mygg, bromsar som följer efter en och kallare än man tror om nätterna, och knölig madrass, inget vatten att dricka och så tänker man att vafan är det för roligt med detta egentligen? Nä just det. Inte är det nåt roligt alls.
Så att det var den into the wild-upplevelsen. Vi satte ut våra matkippor i regnet och samlade regnvatten i dom. Sen drack vi och det var uppfriskande. Men inte sådär "oj, vi klarar detta, wow, regnvatten i vildmarken" utan mer desperat, mer "ok, vi är okej utan vatten i två timmar till, men sen då?"

När solen kom fram började vi gå vidare mot nationalparken, men så var det som om förnuftet kom ikapp en och förnuftet sa; åk hem. Åk hem åk hem åk hem medan solen skiner och ni kan få lift. Så vi vände. 180 grader rätt ut mot landsvägen bara. Vi åkte till Joensuu med ett pensionerat tyskt par som gärna ville se en älg. Ni kommer att se en älg, sa jag. Bara man kör fünf und sechzig så hinner man också bromsa.
Och så i Joensuu tog vi in på Greenstar hotel och det var så konstigt, härligt, fjantigt, overkligt och rätt att komma dit och duscha och kasta sig i mjuk säng med rena lakan. Och vi åt på restaurang och det var både överväldigande och samtidigt helt vanligt, som om saker var återställda till det dom ska vara. Bara. Helt enkelt.
Sen kom den riktiga utmattningen, den som säger att nu är det slut vandrat, nu kan man slappna av. Benen bar knappt. Och vi låg i hotellsängen och såg på hotellteve och var totalt slutkörda. Sen somnade vi och tog tåget till Åbo.

The music industry is full off WELL PRODUCED BULLSHIT.

The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.
The music industry is full of WELL PRODUCED BULLSHIT.

Facebook and such

Weird how you just stop doing things... like updating this blog.
But hey, I´m alive. It´s just that that stupid thing Facebook is taking a lot of my precious time. Yes, I have to do something about it... I´m getting familiar with the thought of just changing my name and slowly erasing my account, getting rid of the friends and such. I don´t know but somehow Facebook scares me. It´s like it´s acting so friendly and easy-to-use, but in fact it could be evil. Imgine the networks that could be built like beneath it all... wohooo. Maybe I´m a little paranoid. I just think that it´s hard for a successful business to be honest and friendly.

Human snail

Sune´s girlfriend performing as a snail.

Mest arg hela tiden

Hej blogg, jag har dissat dig ett tag för att jag är osäker på vad jag vill med dig och allt annat.

Jag stör mig på:
1. Mänskor som är oförmögna att se sina egna mönster
2. Mänskor som försvarar arbetssamhället med motiv som typ "men vad ska man göra då?"
3. Mänskor som skyndar och konsumerar och skriver på sin Facebook-status ungefär att "ajaj så for tvättmaskinen sönder, det blir ingen ny soffgrupp i varje fall."

Är jag onormal när jag blir så arg att jag inte kan sova om natten pga sådana påståenden?
Vem är jag att komma och fingervisa och anklaga andras sätt att leva?
Jag vet inte, jag bara skulle villa sova ordentligt en natt.
Eller prata med en människa som förstår. Eller komma på något sätt att rymma ifrån alltihop, eller ändra på alltihop (alltihop?) eller kanske mest av allt – våga bryta upp och flytta in i skogen.

Working is for people who have nothing better to do

--Oscar Wilde


£1 I think the border between "outside" an "inside" should be more diffuse. I could live with sand on my floor. I think sofas on the street is beautiful.

£2 When I listen to most people, I hear the words but I can´t put them together and form an understandable sentence. That´s because most people are so full of shit.

£3 I have started to enjoy being unhealthy which concerns me slightly, cause when you´re approaching 30 unhealthy life leaves tracks, but who cares anyway.

£4 Sometimes I giggle at my own jokes for minutes.

£5 People that use a lot of spiral-shapes in their drawings are self-centered as hell and I did spirals before I could talk.

£6 I am bleeding from my heel right now. What a weird place to bleed from. I didn´t even notice I scratched myself that hard.

£7 My favourite complaint-subject for now is the working hours and the whole concept of working. That´s because I have a job.

£8 If I ever went to a job-terapeut I would tell him I want to become a job-terapeut

£9 I sometimes am on the verge of puking when I smell the breath of children

£10 There isn´t really any taste or consistence that I don´t like when it comes to food.

£11 I see through my false insights about life faster than I produce them

£12 Today´s world is really funny. Hahhahhahahahhaha.


£13 I made my grandma cry when I was 1,5 years old and sang "Vagga gunga gå gå". I write "1,5 years old" because in that age half a year still matters. Hell I wish I was 99,5 years old.

£14 I like saying "Je ne regrette rien" and I can act like I really live up to it. In fact there is a truckload of things I regret.

£15 I think the coolest things you can do are uncool things, what ever uncool and cool things are.

£16 It´s funny to see what all life has to offer. Hey, there comes a depression!

£17 I wish I could talk more

£18 I wonder if people hear music differently. I wish I could move into a head that likes the music of Scooter for a day just to see what it would feel like

£19 I´ve spent a night under a circus-wagon. I wanted to ask the circus people if there was a possibility to sleep over at someone´s place (cause circus-people are COOL), but ended up not daring. That story could illustrate my whole life.

£20 When someone´s critisizing what I´ve done it feels like I´ve puked on a plate and someone´s saying YOU HAVE EATEN SHIT, I KNEW IT YOU NASTY BITCH!!

£21 I was much more creative when I didn´t know what the word creative meant

£22 Admitting your weaknesses is the first step towards getting stronger, to hell with that, I knew my weaknesses when I was 12 and nothing has changed.

£23 I stopped trying to be a good person when I realised I wish most people the worst.

£24 Finding out new ways to say things is orgasmic

£25 The thought of a world without words and with communication through paper-blocks turns me on, but in reality, that´s just stupid.

I love work

"One of the saddest things is that the only thing that a man can do for eight hours a day, day after day, is work. You can't eat eight hours a day nor drink for eight hours a day nor make love for eight hours—all you can do for eight hours is work. Which is the reason why man makes himself and everybody else so miserable and unhappy."
—William Faulkner, interview in Writers at Work, 1958

More