Jag gick tillbaka till arbetsrummet efter att det var J:s dags att sova, han har börjat med bagarjobbet igen och våra rytmer kommer att bli så att vi har gemensam vakentid endast på eftermiddag och kvällen, typ. Jag har kämpat med en illustrationsjävel hela dan. Det är av den typen som är "enkel" och "inte så stor skillnad", vilket naturligtvis istället betyder "svår" och "en jävla skillnad" och en möjlighet att bolla runt med femton dåliga idéer istället för att köra med en bra.
Men innan den gjorde jag en annan som direkt blev bra, så man får vara nöjd.
Dessutom får jag vara nöjd för att jag uppnådde dagens mål, dvs den där första illustrationen.
Så egentligen är det här andra bara bonus.
Vad svamlar jag om?
Känner mig lite melankolisk för att hösten har kommit. Med den kommer bara elände, vintern och hela det där satans tvångslägret som jag inte förstår att man går med på varje år: Skitkallt och mörkt också, dubbla lager kläder och slask och regn och BARA sura miner. Blir också sur på mig själv som ska klaga över det varje år.
Det har väl gått lite bättre nu, det här utan-hunden-livet. Jag tänker inte på det konstant, bara kanske 5-7 gånger per dag. Mest saknar jag att vara ute, det är så himla viktigt för mig. Har börjat springa istället och det är ju givande, men känns så jävla egoistiskt och för en själv bara - ingenting man delar.
Vi har kikat på en del rescue-hundar och visst är det vissa som tilltalar, en skickade vi till och med en ansökning om men så var den redan reserverad. Sen är det allt det här med turnerandet och bandet och det som tar så attans mycket tid och grubbel av en, och då ska man så klart ha skötare och allt det där. Vilket vi ju nog egentligen har. Mest är jag inriktad på en hane nu, så den ska gå ihop med alla tikar vi har i bekantskapen. Men att, det där tänker jag att nog löser sig - att nog finns det sen en hund nån gång som är precis den som ska till oss, så jag låter på nåt sätt ödet sköta det där, tror jag. Och letar lite sporadiskt.
