Vidare

Jag går förbi korridoren där folk sitter och ruvar på sin kunskap, folk som är lika gamla som jag men som har gjort något med sina tie år. Sen går jag vidare med min egen skock nya studeranden och pratar om hur trött man var under gymnasietiden. Ajaj, så omotiverad man var. Oja så bra det var med ett mellanår. Sen går vi till en lönnkrog och får gratis kaffe och bulla och två gratis-öl-biljetter. Tutorerna berättar om stället och jag säger att jag var där nån gång 2001, då när mina kaverin var här, höhhöhhö, "jag är liksom lite andra vågen" säger jag och försöker låta ungdomlig och alla skrattar artigt och ingen förstår. Jag ger biljetterna till min klasskamrat och säger att "jag ska ändå inte gå, ta du dom här och ha lite roligt". Hon blir glad och sen går vi hem och hon berättar om sin oro för att vara dum i huvudet. Jag ser redan framför mig hur jag hamnar trösta henne när pojkvännen har gjort slut.

Studentliv

Jag sitter ensam i aulan och en tutor går förbi och undviker att se på mig så att vi inte båda ska bli generade över att jag inte har några vänner. Vad tutorn (idiot-ord) inte vet är att det är helt okej, till och med att föredra, att sitta ensam nuförtiden. Jag är dammig och intresserad av Beethoven på riktigt.

Sometimes the Svenglish just goes trefalts wrong

Hälsningar från Tupperware-sällskapet

Hej alla!

Hur går det med era microfibertrasor?
Nu har Nina, teamledare i Partypinglorna, tagit sig tid att översätta den engelska texten för oss och gjort en jättebra sammanfattning.
Hon har också gjort en snygg bordsskylt som man kan ha med sig på demobordet.

Jag hoppas att ni alla har glädje av texterna. Det kommer fler trasor till försäljning snart...!

Hälsningar Agneta

Tupperware

Är det lockande?

Då kanske du skulle villa ha min email.
Dit har det nämligen regelbundet börjat droppa in "Fyrklövern-nytt" eftersom det tydligen finns någon annan Lotta som är Tupperware-entusiast.
Det kan bli riktigt roligt ibland, så jag har inte haft hjärta att säga till om att jag inte hör till nåt Tupperware-sällskap.

Hej alla i fullbloden & lady bugs!!!!!!!!
Nu har Gisela Ström fått in sin första rekryt och räknas from denna veckan som ordinarie Teamledare för teamet StarLadies!

Tadaa. Grattis Gisela!

*NYTT*NYTT*NYTT*

Trots träffar denna vecka vill jag ändå få ut något superfint till er alla direkt:

Ni får en andra chans på våra lila produkter och det gäller i vecka 32:
Ha en försäljning på 3500 kr så får du Eleganceskålen i lila!
Ha en försäljning på 5000 kr så får du även Salladsslungan i lila!

Det här MÅSTE alla bara ta! Det är produkter som du kommer att ha användning för snart.

Lycka till med dateringarna! Kanske är blir det en sommardemo hemma hos dig själv? Då har DU ju möjligheten att välja Ultra pro på 2 liter som tackgåva.

Vi ses på träffarna!

Hälsningar Agneta
I vecka 34-35 kör vi ju den underbara gröna Herb choppern som alternativ tackgåva vid en försäljning på 3500:-. Vem vill inte ha den?

Ja vem vill inte ha den...

Den som spar han har

Det enda positiva med att inte vara hemma så mycket är att man inte behöver köpa nytt vessapapper så ofta.

drive in

Aldrig är en madrass så blå som när man vaknar på den och märker att man har skruttat ihop lakanet till en korv. Jag går hem och bråkar lite med pälsfarmarna på HBL, kokar kaffe och konstaterar att det drar lite från fönstret, kollar in bananflugorna som attackerar tomat och tänker att jag nog borde starta en musikblogg, sen när jag ska bli en -vetare. Hah! Som om jag en dag skulle vakna upp och bara veta. Nänä, jag vet nog att jag inget vet, så ännu finns det hopp för mig.
Skulle det här satans sommarlovet nu bara ta slut nån gång så att jag skulle få mindre tid till att göra vad jag vill så att jag kan klaga på tidsbristen och börja få saker gjorda.
Ah, västerlandet.

Men när bilarna står i drive-in-kön, lyser dom upp min lägenhet.

Is int röra!

Nu är det varmt och skönt och vad händer i Norden? Jo, "is int röra mig" säger folk för att det är så hett att svett bryter ut så fort man rör vid nån. Folk sitter sura och ensamma och drar ner gardinerna. "IS INT RÖRA MIG!!"
"Den där satans solen..."
Man ska nog inte överraska med tropiskt klimat i en folkkultur som är van vid att fort stänga dörren så att inte kylan kommer in.

Nära och okära

Det finns ingenting som kan göra mig så förbannad som min bror. Jag avskyr allt han är, gör, säger, står för, häver ur sig, skryter om, hur likgiltigt han förhåller sig till sina misslyckanden - ingenting står jag ut med. Det är väl extra känsligt just för att det är brorsan och för att vi nån gång i tiden kom så bra överens. Han är som en besvärlig tavla man har jobbat med i många år, som nån gång varit helt bra men sen ville man göra om den och sen blev det bara värre och ju mer man försöker förbättra den, desto mer misslyckad blir den. Brorsan och jag är födda med samma förutsättningar och kanske jag på något plan är rädd för att nån gång omedvetet bli som han.

Brorsan var skrikig och oartikulerad redan som barn, men har ändå vuxit upp utan problem liksom vilken medelklassfåne som helst. Han har vant sig vid en viss standard som han förväntar sig att omvärlden ska erbjuda honom. Mina föräldrar har skämt bort honom för att det underförstått alltid har varit "lite svårare" med brorsan, han har alltid krävt lite mer än vad jag gjort. Han har kört sönder bilar (pappa betalat), trampat sönder sin gitarr (pappa betalat), flyttat hemifrån men inte kunnat betala hyran (pappa betalat), gjort mormor ledsen (vem fan betalar för sånt?), magpumpats för alkohol, blivit fast för rattfylla, blivit fast av polisen för att dricka öl i parken, stulit pengar av mamma, gått en dyr utbildning som inte ledde nånstans (pappa betalat), för att bara nämna några av hans tabbar. Samtidigt har han mitt i sitt stora moln av misslyckanden fått för sig att världen är intresserad av vad han gör och skapar rent artistiskt, så alla mediokra fotografier ska presenteras på Facebook som hade självaste Anton Corbijn varit framme, alla förfärliga musikinspelningar ska läggas ut för omvärlden att lida med, hela Borgå och halva Östeuropa ska bevittna vilken förmåga han är med sin pinade wannabe James Hetfield-röst till beklagligt gitarrkomp, allt ska presenteras som vore det skapat av ett missförstått geni, en oupptäckt dold förmåga.
Han är på ett perverst sätt en perfekt produkt av det här samhället, en odåga med ett fejkat självförtroende, en som har fått en uppfattning om att jaget kan sälja, hur ointressant det än är. Han tar till alla befintliga medel för att stjälpa ut sitt betydelselösa jag för världen, och jag gråter inför dess uppenbarelse.

Och naturligtvis är han en stor kuk som tycker att det är helt berättigat att en karl ska få knulla, och får han inte det så är han hemma och lyssnar på melankolisk skitmusik som handlar om hur synd det är om den stackars kuken när kvinnorna går och vinet är slut.
När han ska försvara sig slår han ner på andras helt oväsentliga svagheter, allt för att själv hålla sitt fejkslott uppblåst. Och så snäser han åt sådana som kritiserar honom, speciellt föräldrarna som ser sig så misslyckade att de endera tystar ner sig själva inför brorsans bryskhet, tassar omkring på tå medan brorsan lapar i sig all skit han hittar. Eller så blir det liv i föräldraskapet och de brusar upp med ihåliga uppmaningar som att "du MÅSTE hitta ett jobb, NU".
"Han har ju faktiskt varit Deprimerad med stort D" ja och vad gjorde dom för fel? Det höll ju på att gå riktigt illa och där gick dom bara godtrogna och märkte ingenting.
Ja, vad kan man mera säga? Kan man säga upp systerskapet och hur isåfall? Eller finns det hopp om förändring? Det värsta är att jag inte tror det. Man ska inte göra barn.