Sorry I felt for a change here I know it´s ugly but I don´t care

No more no less

I love this shit!

Out and back before twelve

Pia and me decided to give Porvoo a chance tonight. Sober.
This is what we learned:

1. Café Seagull, 1 tea

Dark weirdo athmosphere. We felt like foreigners. Sat alone for a while, then the drunken boss from Porvoo drain-service sat down next to us, didn´t say a word, stared that stupid drunkard-stare, panted in Pia´s neck, refused to move when we asked him to. We moved to another table. Almost a fight at the next table.

2. Barracuda, 1 orange juice

Woow, Vikingline on bare land. Karaoke in a corner, a woman who looked like an exploded Tina Turner sang all the one hit wonders she could ever think of. A girl from the staff constantly gave us that "what the hell are you two doing here anyway"-look. Another drunkard sat down next to us, stared that stupid drunkard-stare, smelled like ash-tray and weeks with no shower, had blisters on his eye-lids and said that everything´s going to hell. We agreed. Then we went.

3. Donington Rock Club, 1 tea

Nice staff, let us enter almost for free, then we didn´t have to pay for the tea. The bartender looked like last time he made a cup of tea was in 1995, but it turned out good anyway. We sat there and liked it. No drunkards no nothing. Then out of nowhere came a disasterous rock-band. Our ear-drums almost burst and we felt like 67 years old. We went home.

Throwing ice blocks into the sea

Molested by a fake reality

One of these nights I dreamt about fake plastic grass growing on my legs, and even under my feet. It was that kind of fake grass you find on football fields and very symmetric as well.
Does this mean, I´m stuck in a reality where nothing´s happening and I can´t do anything else but watch grass grow up my legs,
and as if that wasn´t bad enough - it´s also FAKE!

Apocalypse later

After the party I cried "because the blackbirds sang so beautifully in the garden"
and we sat at the balcony, me and him, and I knew at that moment,
that some world had been smashed into pieces.

May 2006

Find five faults

For Daniil

Once there was a redheaded man without eyes and without ears. He had no hair either, so that he was a redhead was just something they said.

He could not speak, for he had no mouth. He had no nose either.

He didn't even have arms or legs. He had no stomach either, and he had no back, and he had no spine, and no intestines of any kind. He didn't have anything at all. So it is hard to understand whom we are really talking about.

So it is probably best not to talk about him any more.

DANIIL KHARMS

Fucking Valentine

Something for the fresco artist

I don't know where I'm going to end up of course, and
while I think of that painfully many minutes are passing by
like nothing is happening.
Nothing is happening.

Headless doll

I went to an exhibition today, made by an elderly woman who collects old stuff from flee-markets. She kept showing me Italian hand bags, vases and what not, and did apparently not think it was absurd at all to have clothes on a doll looking like this.

Badarsle

Habe gerade einen Idée bekommen, von nirgendwo. Ich wollte auf Deutsch schreiben, weil ich Virginija vermisse. Verstehst du "badarsle" Virginija? Es ist sowie "Bad-arsch" auf Deutsch. Sehr lustig in meinem einfachen Kopf.
Liebe Grüsse.
Borgå ist fast nur scheisse.

Och så till en annan oväsentlighet;
Det bara ropar i mig att föröka dig, fort, när jag känner doften av den här karln. Jag ids inte ens försöka förklara ett sånt fenomen, för det har säkert bara med dumbiologi att göra.

Another unimportancy (I know that´s not a word, but come on, it´s nice);
Why is it that one can only do one thing a time? If I have a job, I cannot make music. If I make music, I cannot have a job. So what is it that I want to do, have a job or make music? Maybe make music AND have that as a job? Impossible! Come on, no-one pays for music anymore, and I am not good enough, cause I am from Europe and I´ve grown up knowing I am fucking nothing! You can´t have any dreams here! Get real and stop dreaming, that´s what I´ve been told since I was 16 and ran around in town and glued Loesje-posters up the walls. No-one´s gonna notice that! So get an education and stay down with your boring stupid feet on the ground.
You know what? I still want to say NO!

Jag älskar dig mer än mitt liv

Det finns fenomen som är försvinnande i vår kultur. Ett av de här fenomenen är förmågan att skratta åt sig själv. Ett annat är att glädjas över att det går bra för andra. Ett annat är ketchup och McDonalds popularitet, men det är bara bra saker och det ska jag inte klaga på. Jag ska egentligen inte klaga alls. Jag ska bara konstatera och minnas ett ställe där jag tillbringade så förbannat många timmar av min ungdom. Bar Mary i Borgå. En bar, som nu, efter att den är borta, i minnet ter sig som ett magiskt ställe, som något helt unikt och speciellt, förlorat, antagligen för att jag har så många minnen därifrån.
Där fanns de här pojkarna som egentligen gav grunden till hela mitt musikintresse när det gäller progg och vad det fanns att upptäcka. Och mycket annat. Man satt där och var alldeles bortblandad över att det fanns så mycket bra man aldrig hade hört förut. Och ibland, mot slutet av kvällen, kunde de sätta på Backstreet Boys. Bara som en bomb, som ett skämt, som en fågel som hade flugit fel i detta pretentionernas träskvatten, jag vet inte. Men det är hit jag vill komma. Jag saknar det där så jävla mycket. Var är dom där som har så mycket sinnesfrånvaro att dom kan sätta på Backstreet Boys i en bar för musiknördar? Var är dom som kör runt torget med klassisk musik strömmande ur högtalarna? Var är dom som spontant blandar ihop saker utan att veta varför och sen ser på sin röra med häpnad?
Allt nuförtiden ska vara så seriöst på något sätt, så eftertänkt. Man ska vara så säker på hurdan man är och till vilken stil man hör. Jag blir så förbannad och är glad över att jag inte är sexton år idag. Jag hade inte klarat mig över tröskeln. Pladask hade jag fallit ner på golvet i en hög av självömkan och svårigheter.
Jag är fascinerad av världen, för att folk beter sig så oväntat överallt. Man kan aldrig vara säker på någonting och själv är man naturligtvis den tråkigaste gråa allätaren som finns när det kommer till resande. Man är beredd på allt. Man har sett så förbannat mycket, så många fantastiska vattenfall, bergstoppar och underligt klädda typer med snurrade mustascher och vandringskäppar, afrikanska kungar och besatta voodoogurun. Vi är fullmatade, apatiska, belästa och så satans toleranta. Visst är det konstigt och fel att det är de tråkigaste människorna i världen som har råd att resa, dvs europeerna, amerikanerna och australiensarna, okej snart säkert kineserna och många andra också? Vi har rest så mycket att vi nu börjar intala oss att vi vill resa för att "göra något för andra också." Det vill säga för att komma med vår kvasikunskap och berätta hur de i andra kulturer ska förbättra sina förhållanden för att i slutändan bli likadana som vi.

Jag kan vara intresserad av folk mest för att jag inte förstår dem, för att jag blir frustrerad över att nån kan tänka idiotiskt och resonera banalt, och samtidigt vara smart. Det är såna saker. ”Man slutar aldrig att lära sig” eller "Nu måste jag bara se framåt" kan vissa ha mage att komma och påstå och samtidigt se ut som om dom säger något livsviktigt, medan det bara är gamla floskler i nån annans öra.
Varför det? För att det har sagts för många gånger? För att man hela tiden ska vara så satans nyskapande, och originell och kreativ, titta-vad-jag-kan rövsparkande intressant? Vad är det för fel med att upprepa sånt som är sant flera gånger, ifall det ÄR sant? Klichéer är väl klichéer för att dom sägs jävligt ofta, och det som sägs jävligt ofta måste väl vara sant. Måste klichéer alltid vara fel?
"Jag älskar dig mer än mitt liv." Jag skulle villa kunna säga sånhäna saker på fullaste allvar. Men jag kan det inte. Jag är född i cynismens regntunna.

Ojojoj, nu kom jag på en annan sak. Lonely Planet. I de böckerna kan man läsa sånt som att "when you visit the villages, greet the people with a smile". Är det inte ett påstående som är rent åt helvete? Är det inte konstigt att komma med råd om hur man ska hälsa på andra mänskor i en reseguide, när främmande mänskor har hälsat på varandra i århundraden? Varför ska man nu behöva veta att man också ska le när man hälsar på i nån afrikansk by (vafan man nu ens har där att göra från början om man inte vet hur man hälsar på andra mänskor.) Tänk om man är ledsen?
Okej, det här leder ingen vart. Jag måste bara säga det.

We both smell like shit ok, but do we really have to look the same way too?

Kärlek, förvirring och en oklippt pannlugg

Something I like (nerd) is when the sound of someone logging into MSN goes in tune with the music you´re listening to. If it comes somewhat in tact I almost get horny.

How to become a loser

1. Get really speeded while being drunk and try to get everyone to be just like you
2. Be really depressed in between and act like you´re getting sick even if you´re not
3. If you don´t know what to say, complain
4. Never know what you want
5. Never know what feeling is real and what´s not
6. Make drastic moves without considering anything on forehand
7. Say out loud "now I know" and change your mind after ten minutes
8. Drive crazily straight through shops and markets with tomatoes, glass splitter, oil and shit flying right past your ears
9. Repeat what you say all the time, even if you´re talking nonsense
10. Make music that sounds like a catastrophe
11. While playing music, delete things you´ve spent hours on until there´s just a stupid voice and one tune left, as if that would be nice.
12. Write messages and meaningless things in your blog and then change them every hour cause you´re never happy, as if anyone cared
13. Take everything personally
14. Try to make everything as complicated as you can
15. Promise yourself things and then break every promise as fast as you can



How to become someone else, someone good
1. Don´t drink alcohol
2. If you drink alcohol, be yourself and be a happy drunkard
3. If you don´t know what to say, say "cucumber"
4. Think about what you want and smile while you´re thinking about it
5. Take your feelings seriously
6. If you change your mind, it´s still ok
7. When playing music, just play
8. When writing, talking or deciding things, don´t do random shit
9. Don´t take everything personally, or actually, I want to keep this. KEEP TAKING EVERYTHING BLOODY PERSONALLY if you are the type that can´t help doing so
10. Still, try to be uncomplicated. UNCOMPLICATED. What ever it might mean.




Some Finnish Beauty Contest participant in the train from Helsinki to Turku