Två ord i finlandssvenskan som man hela tiden stöter på vid uppsatsskrivande och som jag avskyr är:
1. Kärninnehåll. Får alltid en bild av ett äpple framför mig och föreställer mig det där satans kärnhuset, och när man nu är inne på det kan man ju tänka på päron också som har ett litet annorlunda kärnhus. Och DÄR for koncentrationen.
2. Koppling. Det görs kopplingar mellan det ena och det andra, och ibland tror jag att det enda man håller på med som universitetsstuderande är att dra de här satans kopplingarna mellan en sak och en annan. Det här kan kopplas med det där, och sen kan en koppling dras mellan det där och det där. Och ser du kopplingen här? Jovisst, bevisa kopplingen.
Gaah!
2 comments:
Det kopplas nog hos filosoferna med. Men sen finns en massa skrivmetaforer hämtade från andra sfärer, vilket är lite skönt: man broderar, syr ihop, knyter samman, hittar en ram, noterar en väv i ett liv, studerar ett mönster - tappar tråden.
En annan falang hamrar hem en poäng, penetrerar, spikar fast, stansar fast, svetsar skiten ur någon/något (användbart för alla sorters avhandlingsskribenten!).
En tredje falang belägger, utlägger, ger en översiktlig beskrivning, tecknar en bild.
Äh, det här blir nog ett eget blogginlägg.
Hahahhha, fan vad bra! Det är mest inom folkloristiken jag stött på det där kopplandet. Kanske folklorister som inte filosoferar så värst mycket inte är så måna om att ha ett rikt och livligt språk, så där kopplas det bara:)
Post a Comment