Monday, September 12, 2011

Träsket

Ojojoj. Lathet, lathet följer mig i livet. Klockan är redan halvett och jag har haft snart tre timmar på mig att börja med mina "viktiga saker" men nej fan, det är kanske bara att acceptera att man är en lat jävel bara som mest gillar att ta det lugnt, att man hör till den aprasen som hellre sitter nånstans bekvämt och plockar loppor från artfränder än slår på bröstet och tävlar i smarthet och styrka.
Ja, här angstas det som allt emellanåt alltså; över framtiden, över studierna, över idiotiska brorsan som bara drar till Stockholm och bor på hotell, över att måsta ringa och beställa tandläkare och att sen i något skede måsta ringa på hos grannen och prata finska om sotare som lär heta "nuohooja". Papegojorna har dock (igen) hittat sin plats i livet, dvs hemma hos mig och dom drar ut på äventyr i köket, utforskar ihåligheter, dissekerar i blomkrukor, har sönder pappkartonger osv. Och jag försöker fantamej läsa böcker, "The Woman Composer" heter en. Orkar inte ens läsa två sidor, så tung text är det, så svårt att få nåt hum om. Så tänker jag att vafan gör jag ens då i universitetet, när jag hellre spelar nätspel och latar mig än intresserar mig för saker på riktigt?
Nå, man måste utmana sig i livet, blabla. Man kan syssla med olika saker, man kan vara bra på mycket, man kan vara halvhjärtat här och helhjärtat där och sen byter man.
Jag har en inre röst som är ganska smart. Hen vet hur det mesta ska göras och hen kommer med slogans och livsvisdomar som skulle göra vem som helst till en totalsuccé. Det är synd att min kropp är en makaron, mina fingrar små korvar och mina öron som två söndriga mikrofoner som inte tar upp några livsvisdomar eller goda råd. Mer och mer börjar min tankevärld bli likt en öken eller en blank sjö, ett träsk i vilket ingenting händer. Förut hände det saker och där fanns aktivitet och grejer, men nu, när jag ser upp från datorn är där bara total tomhet. Jag tänker ingenting. Det skrämmer mig lite. Raderingen lyckades.

6 comments:

jittermouse said...

Går det att träna papegojor att vara rumsrena? När mina talgoxar kommer in så får jag ofta städa efter dom. :(

Good luck med sotarfinskan. x.0

Gillar så att inre rösten är en hen. :D

Hoppas inspirationen biter dig i, öm, ställen, snart. Svårt att komma igenom böcker man inte är tänd på.

Vihreä Lotta said...

Ja, det lär ska gå, men det är nog svårt. Mina är dessutom helt förvildade och omöjliga, överlevde 2 veckor ute i skogen i somras och allt möjligt:) Så ingen chans med skiten. Jag har satt ut vaxduk på ställen dom rör sig på och så får man dammsuga lite extra mycket - vilket är bara bra när det gäller mej.

Att du får talgoxar in hos dig? Oj, vad skoj det låter. Ja, småfåglar lär kunna bli riktigt tama också om man matar dom o sådär.

Ja, jag får väl ta mig samma snart, som det heter. Få något till stånd. Snart får man hoppas.

M. Lindman said...

Oj Lotta, så helvetes bra skrivet nu igen. Jag känner precis likadant. Latheten. Tomt i huvudet. Den inre rösten som nog vet precis hur det borde ligga till och vad som borde göras, för att prata med Farbror Lenin. Sen tänker jag, i en tillfällig stund av klarhet, att kanske det finns en ruttet perspektiv som är så lätt, så lätt att inta på sig själv. Ett perspektiv som kommer från - you guessed it - ett samhälle som tycker att livet ska gå ut på det Ena och det Andra, allt utom att ta det lugnt och försjunka i saker.

Men sen finns det en annan sida av att inte få saker gjort också, som är läskig, som jag kan uppleva, och det är just att saker bara stannar upp, att bli handlingsförlamad, att plötsligt inte veta alls vad saker betyder och egentligen gör det väl ingen skillnad något, bäst att peta nästan hellre än att läsa och Göra Poänger. Så kan jag tycka om mina studier ibland, och då vet jag inte riktigt vad jag ska tänka sen.

--- Kanske vad jag försöker säga är att det är så in i helvetes svårt att tänka ärligt om de här sakerna när det finns sån ideologi i vad det är att komma igång med något, att ta i tu med saker. Då blir det, tycker jag själv, genast super-dupersvårt att skilja mellan att något är betydelsefullt på riktigt, att man fan i mig borde få arslet ur vagnen, och att, å andra sidan, det är viktigt att visa sig flitig för annars ser det så katastrofalt ut på seeveen.

Vihreä Lotta said...

Jo, jag pratade mycket om sånt här man gör "i livet" i det här inlägget, märkte jag sen. Och med livet kommer tankar om att åstadkomma saker i det, äh, jag tror att jag inte ska fundera så mycket på det nu faktiskt. Ska gå o leta efter folkloristiska böcker idag, vem vet kanske det är skitspännande;)

jittermouse said...

Tuffa papegojor, so cool!! :D Men ok, så det blir städning.

De där talgoxarna är inte riktigt kloka. När deras birdfeeder (smörburk som jag surrat fast vid fönstret) är tom kommer de in om de kan för att söka mer, för de vet ju att här finns en mysterisk arm som kommer innifrån med mat. Så hoppar dom omkring och sitter på mina husväxter och tittar ut genom fönstret.. tills dom märker att oj, här finns en stor klumpig människa i rummet också! (Oftast kommer de när jag sovit med fönster öppet.) Så ska de snabbt ut tillbaka.. Blir de i panik glömmer de hur de kommit in. Så, tama är de på sätt och vis redan, men de fattar inte att jag sitter på andra sidan glaset hela tiden och tittar på dem när de äter, så om jag ville äta dem så skulle jag ha gjort det redan.. Väntar på att bli som Snow White och de landar på min hand när jag sätter ut armen. :P

Folklore, cool. :) Har hört intressanta things om det.

Vihreä Lotta said...

Jag är mycket positivt överraskad av folkloristiken. Jag läser gärna historier om folk som sovit ihjäl en råtta och sen berättar den för att visa hur "kova jätkä" han är. Inte mej emot alls! Bra ämne.

Oj, ja om dom kommit in medan du sover är det ju lite besvärligt att sen komma med sin människo-surprise, här bor jag också. Lycka till!