Christmas Calender 2011

The Christmas Calender 2011 is ready! I will post each day's picture here and also translate it into English when needed.

Galenskap

Åh jag försöker att inte låtsas om att brorsan är galen. Inuti mig bor en liten bybo som skäms så satan. Brorsan läcker dumheter. Han spyr ur sig fån och kräk och nuförtiden när det finns FB så blir sånt här så överdrivet. Som J sa, Facebook funkar bara för mänskor som varken är tråkiga eller galna. Tråkiga människor blir så uppenbart skittråkiga på FB och galna mänskor blir super-über-kanon-galna.
Bror min är galen och jag måste skriva om det, kanske till en viss del för att bekräfta att jag inte är (helt) galen. Ibland får han svar på tal, det artar sig i öppna diskussioner på FB - folk som säger att hey what you just said was fucking racist. Fiffiga flickor som inser att de har haft att göras med en jubeldorka. Brorsan får tre slags flickor; de unga som inte vet vad de har att göras med, de total-iq-befriade och de som pratar dålig engelska/svenska. De med språksvårigheter kan inbilla sig att den sörjan han stjälper ur sig är djupa filosofiska utläggningar. Man vet ju aldrig, när man inte förstår.
Ja, jag önskar ju så klart att han snart kunde bli frisk. Hittills har han gett goda exempel på många personlighetsstörningar, men samtidigt ingen som kan skona honom från den totala spåndumhet han var visat sig besitta den här hösten. Galenskap kan man botas från, men hur är det med dumhet? Kan man så klart botas från, men det kan va svårt. Att hur tänker jag nu?
Och så kommer pappa; "ja så var det med min morbror Gustaf också, standardbesökare på dårhuset i slutet av sitt liv och min mofa som hacka gumman sin och såg spöken mitt på ljusa dan. Och Popas bror som gick och hängde sig. Så nu finns det påbrå alltid."
Precis som brorsan har förnekat mig då jag har försökt "tala honom till sans" förnekar han alla som på FB ifrågasätter honom och har negativa kommentarer åt honom. Det är som om en del i hans huvud saknas - den som gör att man kan se sig själv i förhållande till alla andra, inte OVANPÅ eller UTANFÖR eller PÅ SIDAN AV alla andra. Det är när man kan se sig själv i förhållande till andra som man i sin tur kanske kan förstå att andra-kanske-nån-gång-kommer-med-goda-råd-till-en också och inte bara är ute efter att antingen berömma eller kasta skit över en. Ja, det är så märkvärdigt.

Och så tänker jag då i cirkelresonemang att om jag någon gång blir galen, kommer dom 1) att säga det åt mig då, och kommer jag 2) att förstå det? Dvs kan jag nu i denna stund försäkra mig om att jag inte är galen? Svar: NEJ. Iiik!

"Malin ska studera teater från maj 2012 till december 2012 och letar efter ett kollektiv eller en billig lägenhet"

Klagobloggen fortsätter. Ännu en notering: Varför ska alla engageras i en enskild människas lägenhetssökande? Jag tänker på den typens evenemang som heter ungefär "Hitta ett hem till Malin i Stockholm med omnejd" och sen i beskrivningen "Malin ska studera teater från maj 2012 till december 2012 och letar efter ett kollektiv eller en billig lägenhet".
Man kan se det som ett smart sätt att använda FB. Har man tur så surfar där in nån typ som faktiskt har rummet ledigt just den tiden och letar efter underhyresgäst. Och så kan man se det som pur lättja. Malin orkar inte leta. Malin vill att de stekta sparvarna ska flyga in i munnen på henne. Malin är en typisk medelklassbrutta. Jag har då aldrig sett ett evenemang i stil med "Hitta ett hem till Monika" och "Monika har varit hemlös sedan 1995 och lever på matrester från restauranger".
Igår kom HBL-nyheten om att de finlandssvenska skoleleverna är latare än alla andra man jämförde med. Finlandssvenskarna klarar sig ändå, var mentaliteten. Jag känner igen attityden från min egen skoltid och inte minst mig själv. Inte behövde man anstränga sig. Vi har det alldeles för bra. Jag tycker att ett sånt här lägenhetsletar-evenemang på FB är ett ganska bra exempel på hur man chansar på att det kanske ordnar sig utan att man behöver dra tummen ur röven alls.
Men nåja. Det finns viktigare saker. Jag vill bara skriva om något, nu ska jag gå. Blä.

Nu ska det bli intressant att se vilka som vill engagera sig lite för andra..

Att hjälpa är en sak och det kan väl inte vara fel. Här, ett initiativ till att ge bort sina gamla saker till hemlösa. Det är klart att det är en bra sak att dela med sig av sitt överflöd, och det är många som gör det i jultider också - utan att göra något jävla väsen av det. Det som stör mig är tonen som många av upphovsmakaren till sådana här initiativ har, den där "jag-är-lite-bättre"-tonen. Det är som om de inte tänker igenom de arbets- och hemlösas situation överhuvudtaget, utan enbart är upptagna med att framhäva sig själva som den nya Jesus eller Moder Theresa. I slutet av evenemangsbeskrivningen till "Generösa Julklappen" på FB, skriver arrangören: "Nu ska det bli intressant att se vilka som vill engagera sig lite för andra.. " Varför ska det bli intressant? Så att man sen kan prata skit om alla som inte hörde av sig? Är hon ute för att hjälpa, eller för att svartmåla alla som av någon anledning inte deltar i hennes arrangemang?

Hjälp för Guds skull (eller nåns) men försök sluta vara så jävla måna om att upplyfta er själva som världsförbättrare! Jag har en känsla av att de som gör mest nytta är dom som inte hinner tuta ut hur jävla duktiga dom är till höger och vänster. Dagens hurra går till alla vårdare - hjältarna som varken får tillräckligt med lön eller uppskattning.

Sanningen är att jag hade tyckt bättre om vissa poeter om dom inte hade varit så jäkla sura.

Very intelligent Thursday discussion

Med risk för att bli betraktad som en riktig spämmare presenterar jag nu den här fånsamlingen omgjorda inspirationsbilder:

Revolutionsbarn

Föreläsning. Vi talar om sägner och alla olika kategorier. Känner nån till ett exempel på trosutsagor? Nä. Ingen vet. Trötta folkloristikstuderande tittar ner i bordet. Ingen diskussion idag. Ingen har några exempel. Föreläsaren fortsätter. På bordet, symboliskt; en penal med texten Children of the Revolution. Jag vill fnissa. Är Children of the Revolution en drink? Vi är folkloristikstuderande. Det är vi som studerar allt det här om vad texter säger om människor, budskap på T-shirts, vessadörrar, penaler. Bla bla. Och så är vi bara Children of Apathy med helt fel penal.