The Nut So Christmasy Christmas Calendar 2010

December is here. Well, almost. I feel like December has been here for weeks already. It is now a yearly tradition to make a stupid Christmas calendar with almost no connection to Christmas at all (other than making fun of it) and this year brings no exceptions.

Stadens gubbar

HBL vet att det är gubbarna som jobbar.

Besatt av att göra inget

Klockan är 3:02 och jag sitter mätt och stinn på stolen och klickar, klickar klickar på diamanter som faller ner över skärmen som ett ihållande regn av färger, explosioner och ingenting, absolut ingenting. Bredvid mig finns en text som jag borde ha läst, som jag nu har haft cirka 9 timmar på mig att läsa men som jag har kommit cirka 6 sidor framåt i.
När det gäller mig själv har jag absolut inga ambitioner. Har jag än 6-7 timmar som jag får fylla med absolut ingenting, ja då passar jag på att utnyttja tiden till maximal anti-verksamhet. Det ska åstadkommas så lite som möjligt, det ska sättas tid ner på sånt som betyder så lite som möjligt för både mig och resten av världen, så att vi bara kan rulla på som om ingenting hade hänt, i all evighet. Och ingenting händer.
Skulle jag ens bli besatt av spel med lite innehåll, där man hade fått tänka lite och göra upp strategier eller något. Men nej, jag blir hooked på idiotiska små skitspel vars enda logik är att man ska matcha tre klossar av samma färg. Matcha tre, matcha fyra och det smäller till, matcha fem och det blir en brokig diamant som kan spränga alltihop så det smäller om det. Fan vad jag älskar när det smäller. Det är något förlösande med att höra klossarna explodera och samtidigt se det spraka till i skärmen, "som om" man hade åstadkommit något.


Just nu är det Bejeweled Blitz som gäller, förra året var det Big Kahuna Reef 2 och Hatchlings. Jag lyckades sluta med Hatchlings efter att ha printat ut alla satans ägg jag hade samlat ihop, över 20 stycken A4:or blev det. Jag hade tänkt hänga opp äggen ovanför min säng, för att liksom få ett konkret resultat av mitt idiotspelande, men det har jag inte ännu fått till stånd.
Det kanske mest idiotiska just nu är att jag har raderat Bejeweled Blitz från mitt eget Facebook-konto för att sluta spela det där, men jag loggar in på min papegojas Facebook för att jag där tydligen har tillåtit mig ha såna här förbjudna spelnöjen. Och ja, att jag har ett Facebook-konto för min papegoja är väl ännu mer alarmerande, det orkar jag inte ens gå in på.
Men nu måste jag sluta.
Härmed slutar jag spela Bejeweled Blitz.

Random photos from random people's albums (yes I stalk)

I've finally done it.
I put up the pictures I've collected from random web albums on the internet.
Most of the pictures are from unknown people's parties and such. But beware, you might just find yourself there too, or someone you know. Maybe I've browsed through YOUR album and had to steal one of your pics?
If you find yourself or your photos there and you feel offended, please let me know and I´ll remove the pics and try to apologize.
Anyhow, I never meant to offend anyone by putting up these pictures. They are an inspiration to me.

Knotiga och feta, fylla och sommararbete

Åh, universitetet. Det är här man ska bli människa, här som man ska få en utbildning så att man sen ska bli något stort. Eller vad det nu sen är meningen att man ska bli.
Det känns i alla fall hur fånigt som helst att gå på kommunikationskurs och lära sig "tala med kroppen", hålla föredrag och verka övertygande. Det känns som tidsfördriv, både för läraren och för oss. Alla krystade diskussioner, alla blickar under luggarna. Man hade lärt sig mer om kommunikation om dom hade ordnat en kväll på nån lokal pub i förorten istället. Där hade man tvingats tala med fyllon och lösdrivare, fått öva på sin retoriska förmåga och att vara övertygande på riktigt. "En nyt oikein jaksa puhua."

Hela det här universitetsspråket och tjafset känns så avlägset från vad livet egentligen handlar om. Men som man får konstatera hela tiden - ingenting är nånsin vad man föreställer sig att det ska vara. Universitetet är som ändan på en lång slang av det som kallas utbildning och skola i en människas liv. Det är inte på något sätt annorlunda än lågstadiet, vi har bara blivit lite mer utvecklade i huvudena och kan ta an oss mer komplicerade uppgifter, vi har blivit knotiga eller feta och har fått pröva på fylla och sommararbete. Men allting är alltid samma sak.
Opp och sen ner.

That ketchup made me write bad poetry

OAFISH IS CORN

all that´s been
all that is
all we've seen
all we've come to

everything we don't see
what I can't say
what is and what's not
those situations

erase them,

let's be daft;
erase them

"Man hinner nog vara i arbetslivet"

Töntig dag idag. Bra föreläsning och vettiga diskussioner men ändå - man halkar omkring på ett bananskal.
Jag inser ibland hur efter jag är och den tanken skrämmer mig. Jag vet att man inte ska hinna nånstans, att man ska ta en dag i sänder och allt sånt, men nog är det ändå skrämmande så den här tiden går. Ibland känns det som att jag är alldeles ensam med mina tankar om att inte ha någon brådska, om att man "nog hinner vara i arbetslivet" som jag nuförtiden brukar säga, fast jag ju egentligen menar att man inte borde vara i arbetslivet överhuvudtaget. Man får översätta sina ideologier till något som förstås där i det klimat som alla andra tydligen vistas i. Jag hör ibland på mig själv hur mossig jag låter när jag kommer med mitt "man hinner nog vara i arbetslivet." Vad jag egentligen menar är att jag inte vill vara i arbetslivet. Jag har det så bra här på bottnen.

Det är som om jag har blivit lite galen. Jag strävar inte nånstans längre, det är ingenstans jag vill, jag har inga mål. Det är väl egentligen som att vara lite död, att inte ha några drömmar eller mål man vill uppnå? Jag har tänkt att det är bra att ta det lugnt och inte ständigt tänka framåt, så som allting i samhället vill att man ska göra, men nu börjar jag fråga mig om jag inte har tagit de tankarna på ett lite för stort allvar?
Det känns som att jag ligger i ett jättestort grönsaksland och runtomkring finns en massa ruttnade grönsaker som nån gång började växa, men som jag inte riktigt tog hand om, och nu så är vi där tillsammans, dom ruttnade grönsakerna och jag. Man kan bra leva på mull, men det är inte som att mylla ger en den energi man behöver, det är inte som att där sås nya frön i landet just nu. Vilken fånigt beskrivande liten skitbild.

Folk som fixat karriärer åt sig skrämmer mig. Folk som har ambitioner i helt galna branscher och som jobbar som lärare eller föreläsare, dom skrämmer mig. Folk som är engagerade i föreningsverksamhet skrämmer mig, folk som ser upp till HBL:s kulturnissar skrämmer mig.

Och till sist till er, mina unga vänner:
Det är bäst att vi tar det viktigaste på en gång: ingen kommer att bry sig. Nånsin.
Det enda som räknas är att göra så lite skada som möjligt, samt på köpet att bli lycklig. Om man har tur.

Och så skriver ni alla blogg också. "Sju random saker om mig."
Hmpf.

Tanter, smak och Ingvar Oldsberg

Jag kommer inte ifrån det här hur fascinerad jag är av gamla tanter.

Det var ett par 60+ tanter i bussen från Åbo till Vasa och dom förde ett himla hallå, mest om sånt som hur behändigt allt hade gått och hur bra dom har det. Och när vi åkte förbi Lappfjärds nybyggda ABC-station utbrast dom "oj så ståtlig och fin ABC!". "Kyllä se komea on."
Där har dom levt ett liv fullt med en massa skönhet och tusen möjligheter, radions påfund och färgtevens, första mänskan på månen och jag vet inte vad - och när dom blir pensionerade tycker dom att ett nybyggt ABC är ståtligt.

Det är lite så som det är med mormor också. Hon har varit med om att mjölka kor och att spänna för hästvagn, när Helsingfors bombades och när hemlösa gick omkring på gårdarna och sålde lerkärl efter kriget. Men hon tycker att Ingvar Oldsberg är en himla trevlig gobb. Hon köper mjukisdräkter på Citymarket och lyssnar på Christer Sjögrens julhits.

Men ibland tar mormor i misstag på sig nån förbannat snygg hatt, eller nån duk. Det är något som har varit i bruk så länge att det har gått hela cykeln runt från att ha varit modernt, blivit omodernt, och sen blivit modernt igen!