Dom samlar sig i högar.

Jag har bara helt enkelt slutat dammsuga, förstår du.

Man blir så stolt, alltså

Ibland ramlar man över sånt här när man bara vill dricka lite kaffe och läsa nät-HBL.

Icke vegetariansk hetero-man 14.8 2009 kl. 17.56

Lämna mig ifred

Varför måste bög-kulturen tvingas på varje individ i varje sammanhang? Jag kan inte läsa en tidning eller se på TV utan att ständigt möta diverse homoprogram, prideparader, mode för lesbor, adoption och giftermål för den ena och andra.
Jag är banne mig utled på detta ångvältsmaskineri vars syfte är att tvinga alla erkänna att allt som har med homo att göra är normalt, fint och skall bejakas.
Man får ju snart smyga med att man är hetero och dessutom tycker om en grillad köttbit. Kan jag få en enda TV-kanal utan homoprogram?

Lägg märke till signaturen "Icke vegetariansk hetero-man."
Vad står det här för? Jo nu kan man
1. slå samman vegetarianism och sexism "det är ju samma gäng" och
2. ta ställning EMOT en grupp som redan är förtryckt, för att heterokarlar tydligen känner sig "trampade på tårna" av "all denna frimodighet" eller hur de nu själva skulle uttrycka saken.
Voj voj nog är det synd om alla de här förtryckta heterona... vad ska man säga?

Läs själva

Soap opera

How to solve a problem, office style

Rain

Finally I wake up, and it RAINS. I open the curtains and close my eyes.

Joni oh Joni

Det flyter på idag. Jag har låtit musik av alla de slag strömma ut ur högtalarna, det känns faktiskt så som att musiken rent fysiskt strömmar ut och konkretiserar sig i mig och till och med i mina möbler. Jag är helt säker på att mina växter har samma musiksmak som jag. Hade man filmat växterna i slow motion hade man sett hur dom från att ha varit slappa och loja på morgonen, hade sträckt på sig till tonerna av Dungen, Mohammed Rafi och Yann Tiersen.
Nytt fynd för idag (jag är lite sen med att hitta saker som folk lyssnat på i årtionden): Joni Mitchell. Jag kan förstå att man kan ogilla henne på grund av ljudbild och onödig finslipningshet, men milde tid dom där melodierna! Som hon hittar på... Det kryper i mig av vilja att bara sjunga rätt ut om allt och ingenting i en massa olika harmonier, och jag ska fan göra det ännu. Jag menar lyssna på The Arrangement. Är det inte helt otroligt? Det är här man är nere på molekylnivå i vad som kan få en mänska att känna sig lite levande för ett ögonblick.

Softness of the day

When I hear the wind in the trees outside my window, I never want to work again...