Home

Mostly life is just as interesting as Ängelholm station on a Tuesday morning. It´s like nothing is even allowed to happen, as if everything is doomed to just continue on in old tracks like it has always done - but the opportunities I have to just fuck it all makes me crazy! The intensity that living gives me is unescapable. It´s there all the time. When I wash my dishes, when I bring the milk inside from the balcony cause the fridge is broken - it is there. Even if everything I do and say is accompanied by the greyness of November, of the sound of water splashing against the street from cars - it is there, it is there. All the what should I do´s and don´ts. The quiet echoes from time bumping against walls.

Some moments are so creeping silent that you just want to stab a knife right into them or fast forward them until the next exciting thing is coming along.

I make drastic moves just to feel alive. I escape everything just to be somewhere else, to feel different feelings, new sensational and overwhelming feelings that I haven´t felt before.

I am breaking up with Malmö again. The moments when going from one level to another hurt like hell, and I have them all the time as if I love them.
I am going home now.

Glimpses of someone else´s life eller skyll er själva om ni lämnar bilder efter er i Pildammsparken

I found these photos in a park. Imagine - these people were out partying - then they even forgot their last party pictures IN A PARK. Who are these people? Where the hell was I when they were having the time of their life?

Xpornstar

Guess where I was during the weekend?
Here your mind can be as colorful as the streets are grey.

Guitars

The same tone at many places. How the hell is one supposed to know from which one to start?

Fucking Finland

Usch. Nu drabbades jag av en sån där obehaglig känsla av att jag inte vill till Finland. Den kommer alltid när man bara lite föreställer sig hur det är att gå till butiken, hur det är att sitta vid middagsbord och prata finlandssvenska och höra dom där SMÅ CIRKLARNA gå i sina gängor, hur molnen far förbi på himlen som välver sig över ett land där nästan uteslutande FINNAR går på gatorna. Man behöver bara läsa en nyhet på x3m om att det ska komma en arabisk version av MTV och fördomarna och dom små "hehhe"-kommentarerna haglar. Jag HATAR detta! Jag orkar inte med ett land som har så mycket att gå igenom, som fortfarande tror att "det nog är bäst bara alla håller sig inom sina gränser", som har en genomgående rasitisk grundinställning bland äldre, och där man helt utan att nån ens vänder på huvudet kan säga främlingsfientliga saker i högstadiet, för att där inte FINNS nån utlänning i klassrummet!
Blä.

"Ångest, depression, rysningar, feber, hosta, trötthet och huvudvärk kan vara ett tecken på allvarlig kvinnosjukdom som också drabbar män"

Been working in buses, counting people, got to love it, got completely enough of it. Lost all content from my old computer, all pictures, all texts. And guess what? It feels great. Been healed, been sleepless, been sure and unsure, happy and desperate.
Nothing unusual.

Snälla barn väntar och blir utan

...eller den som väntar, väntar alltid för länge.
Hur som helst. Min dator har gått sönder. Jag har gått i stå. Här kommer inte att hända ett skit på en tid.
My computer has given up. People who wait, wait in vain. Make coffee or blow bubble gums, here ain´t gonna happen nada.

Blue Moon