Third Reich remainings in Munich

So today I´ve cycled around in Munich with a couple of addresses of places where you can still see some remainings and ruins that date from the nazi period. What I found quite shook me in a weird way.

------


The Führerbau at Arcisstrasse 12. You can still see where the eagle and swastika was attached on the wall. Hitler´s office was in the room with those three windows just above the balcony.

------


Haus der Deutschen Kunst was built in the neo-classical Third Reich style during 1933-37, and is still today an art museum. You can see the swastika-motif mosaics in the ceiling panels.

------


Schellingstrasse 50, former Nazi Party offices. Headless nazi-eagle above the doorway, the swastica of course - removed.

------


Another former nazikvarter near Haus der deutschen Kunst.
------

There´s a website with even more of these kind of ruins from the whole of Germany. All of these pics and more there.

Till dig som jag ännu inte har träffat

Soporna vandrar med kråkorna diskret om nätterna i hemlighet
Och vi hukar och bugar oss under gatulampor och vid hörnkrogar
Halkar i ölskum och har oviktiga tankar om livet och ibland en femma
Kom, bit mig långsamt snälla hjälp mig att försvinna när jag behöver det och jag vet att psaltaren har en hel del att säga om mycket, men tag kaklet i badrummet, gjut av det ett kärl.
Simma med mig tvärs över pottan
Ljudet av skvalp i ett emaljkärl – nej, nej det räcker! jag retirerar!
Bara rädda mig fort, tag mig bort, sakta innan allting förgås
Tidigare idag var klockan två.
Jag spydde diskret på en station, göt en bild av Spanien mot het asfalt.
Jag sade en gång att allt var grönt
Hela åkern hade kollapsat, spolats bort i en höstflod
Jag älskar dig. jag behöver dig. Spelar du ett instrument?

Jag sitter här och tittar på mina händer och tänker på om nån katastrof kan tänkas vara på väg. Jag gillar att vara domedagsprofet. Jag gillar det för att jag vet att mina profetior är bara effektsökeri och inget allvarligt och att allting högst antagligen kommer att fortsätta bara att vara mycket bra, i alla fall en tid.
Det är midsommar idag, och tänk - det märks ingenstans. Så är det när man alltid är nån annanstans nuförtiden, nån annanstans än man var de tio första åren i sitt liv. De som satte avtryck och ramar för hur saker sen skulle fortsätta att vara - vilket de naturligtvis inte fortsatte.
Jag har varken en plan A eller en plan B. Har en Becks-öl och ett ritblock i väskan och det får räcka som plan. Ett par oklara tankar om hur jag vill att saker ska bli och vara, och en fräknig och fjantig näsa. Tacka vet jag farmor Oma som idag igen kom med en påse kläder från 70-talet. "Für die zarte und liebe Lotta" stod det på en lapp hon hade satt med. Är så full av kärlek så jag har funderat på sopsortering. Gud, du kan få det hela, det är mest brunglas.

Sjöräddningen rapporterar om en livlig katt, men utan svårare tillbud.




Vem bryr sig om midsommar när man kan ha det helt jävla skit istället?

Sitter ensam hemma och ritar en teckning åt tyska pensionärer. Det är midsommar. Jag ger fem stjärnor åt allt jag lyssnar på i Itunes. Varför ska alltid jag hamna i sånhäna situationer? Är det för att jag har en sådan endlös humor, så att jag till och med kan vända den här situationen till något komiskt? Jag kämpar verkligen. Är det för att jag aldrig protesterar och alltid bara accepterar accepterar och lite fantiserar? Jag som vill ut och älska och leva och vara för helvete, granna mörka män och puls.

Så lyckas jag igen

Oj gud, nu har jag alltså skämt ut mig rejält. Frågan är om jag inte har sparkat mig själv från mitt jobb? Jag tyckte väl att det gick lite för bra, detta. Igår hade jag en av de där riktigt slöa dagarna. Jag skulle linka till företaget jag jobbar på från olika webbkataloger (vågar inte ens skriva företagets namn här ifall nån hittar det IGEN) och så svarade jag dumt nog på en intervju som poppade upp i en ruta, och jag svarade som om jag hade varit boss på företaget typ, tillbakalutad i en stol ”well I am just a worker, I don´t know” och allt möjligt bullshit man kan tänka sig. ”I am just babbling while the soup is boiling”. Vad händer – jo intervjun blir publicerad på en internetsida och bossarna I USA hittar den och skriver min boss här i Tyskland – “who the hell is Charlotta” och vem har skrivit sånt blaj under företagets namn? Min chef här hade svarat att Charlotta är en ”swedish writer” som dom har här över sommaren och då hade USA-mupparna svarat ”is she blond?” Hahahaha.
I alla fall – jag kan inte riktigt ännu skratta åt detta, det var så in i helvete pinsamt det här och nu har jag försökt radera intervjun hela eftermiddagen och kanske till och med lyckats.
Jag och min ENORMA käft alltså, när ska jag lära mig att bara jobba på som vanligt folk, utan att med jämna mellanrum drabbas av känslan att måsta sabotera det för mig själv?

"Visst är det roligt med internet på landet och vi skall koppla in messenger!"
Mamma 17.6.07

I am an artsy fartsy shit girl talking dirty and waiting for dirty things to come my way.
Give me an endorfine.

Brööt

Andy har igen skrivit dikter så att han har blivit snurrig. Och jag ritar. Jag är redan snurrig.

Ibland sitter man med en tom googlesida framför sig och tänker, vad ska jag googla på? Av enbart tanken på det, kan man bli helt tvinnig, nästan så man får svindel och måste ta tag i bordskanten.

Är så förbannat trött på alla INKOMPETENTA JÄVLAR!! KANSKE man sätter en finne att skriva om Finland, inte en jävla vatusvensk som för övrigt skriver som en kratta?!
Fucking jävla lort- och rövchefer som inte ens kan de billigaste tricken när man vill ha bra resultat och en motiverad personal!!!

10.06.07 un dia triste

Jaa. en ledsam dag. Vet inte vad det är jag försöker eller vart jag vill komma. Så jag har istället förflyttat mig framåt i tid och befunnit mig i Paris. Fick reda på att Amelie spelades in i Montmartre-kvarteren och att Edith Piaf, Jim Morrison och Oscar Wilde ligger begravda där nånstans i stan. Oscar Wildes grav lär vara full med läppstiftsmärken. Det är ju inte så illa. Vad var det mer? Jo, det finns ett Erik Satie-museum! Det ska nog finnas en hel del att utforska, måste köpa nya skor.

På lördag var vi ute och gick på lina och spelade poker på en Biergarten. Jag satsade alltid när jag inte skulle det, och faultade när jag skulle ha vunnit hela skiten. I alla fall, det var en lustig kväll och jag cyklade hem tidigt och bra, fast lampan var sönder så det var inte mycket jag såg i mörkret sen. Vattenfläckar på cykelvägen uppenbarade sig som enorma hål framför en, och nu ska det bli en alldeles dödsvanlig vecka igen, voi vittu ku ei kehtaa eller hur det heter.

Snails/Schnecken/Sniglar

One of hte most confused, confusingly present:

Making people work is making people busy

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra igen. Dom spelar kärlekssånger på radion och jag kan inte låta bli att bli lite sentimental. Ibland tycker jag om såna där storslagna landskap, dom är som, jamen ballader, skulle jag skriva – dom är som låtar. NEJ, dom är som landskap.
Tankarna far omkring som myror.

Work, it means constant hover between having too much to do and having to little to do. I am happy now to have a reasonable amount of work to do per day, but it´s somewhat irritating to think about the fact that I could do the things I do in one day in a considerably shorter time, and then – have more spare time. The thing is, jobs don´t work like that. It´s like jobs have been created on one hand to get things done, but on the other hand – to make people sit in in big bunkers all day, so that they won´t go out in the streets and spend time with each other, sing and go nuts and make trouble during the days. The people must have somewhere to stay, it´s a store-box, so to say.
Getting tired of just accepting things like they are.

Vidare på mitt favoritspråk: Jag känner mig mycket barnslig mycket ofta, jag menar bara att tänka på en sån sak som det där med jobbet. Jag vet inte om det är jag som är barnslig eller bara har osedvanligt mycket mer tankeverksamhet än mina arbetskamrater. Det är som att dom bara kan tänka i en jävla bana – en bana ska det vara. Webbdesignern kan bara tänka på webbdesign och marknadsföraren skuffar bara omkring på sina marknader. Kommer nån in och frågar om nån vet hur en tulpan ser ut sprids frågande miner i hela rummet. Hursa? Tulpan?
Åååh, och så är det också den där evinnerliga gnagande känslan av att man skulle villa gå amok och bli i fyllan igen. Jag vet inte varför jag kom att tänka på detta här nu.
Och en lust att dra av sig alla kläder och allt det där. Ibland är galenskapen intensiv, ibland lever man som en som alla andra. Jag vet inte. Det är fantamej inget speciellt, jag är bara ordkakkare.
Okej, nu är det redan kört. Nu kan man lika bra fortsätta. Det är som att ett plagg rivs av för varje mer rad som skrivs. Det är precis detta man INTE ska göra. Man ska inte få ordripuli när man skriver blogg. Man ska int skriva mer än man behöver för då blir det ointressant. Vet du vad! Jag skiter i det!! Jag sa ju redan, här finns ingen censur!! Dessutom är där ingen jävel som läser ändå så jag kan säga precis vad jag vill. (Läs: Jag vet att här läser så inihelvete med intressanta typer och alla ska vända strålkastaren mot mej NU!!) Det är lätt att vara människa. Det är lätt att vara alldeles för öppen i situationer när det förväntas att man ska vara tillknäppt och tvärtom.
Femton plagg av, jag är naken. Yo soy corito. Jag heter Carita. Jag är i varje fall den som ropar och hojlar att vänd strålkastaren mot mig fort jag har en massa viktigt att säga, och när den kommer kisar jag ner mej.

Brakcensur

Det är väl helt sjukt egentligen, att tänka sig att här censurerar ingen en. Man har friheten att babbla upp och ner om allt och ingenting om vad man har köpt i butiken, vem man skulle villa ha till granne, vad man såg på teve, och alla tänkbara ointressanta saker som folk orkar berätta om så man inte vet vart man ska titta. Det är som när barn gör egna tidningar som bara mormor läser och skrattar åt, skillnaden är bara att nu ska alla de där tidningarna ut, publiceras, titta här vad jag kan. Titta, jag kan sticka vantar. Porrbilder, blomkrukor, nyfödda barn, totalt superointressanta och banala reseberättelser, samhällskritik utan nån som helst anknytning till något, allt ska värpas ut på nätet. I det här alla är hjältar-samhället duger alla lika bra. Jag kan pruppa i en hatt, ställa ut det på nätet och berätta vilken stor konstnär jag är och alla ska titta, på en gång ska alla titta och kommentera och skratta och peka - varför censurerar ingen en? Jag kan bli förbannad på att få säga precis vad som faller mig in, på att det inte finns nån som kritiserar! Jag vill att det ska finnas en brakcensur så man slipper läsa en massa skit. Var är diktatorn? Var är dom som säger nämen sådär kan du inte skriva?
Förbannade sabla bloggskit.

Världens bästa webbsida?

Being Betrunken på cinq kieltä

In love. In love with life, I am in love with life and it´s surprises. There are no other words to describe last absolutely perfect night, than "sometimes it just happens". New people, just NEW people that I had never seen before, and then just natural brotherhood, or how should one put it? We melted togehter like some colourful polka, we drank red drinks, we ran through the streets, we chatted without borders, I caunted I spoke 5 languages last night haha, I mean, it must have been a magic night, what other night has 5 languages in it´s Bauch, and you speak them all without noticing you are changing in between? Sometimes its just possible. the English guy had that beautiful worn-out face of a wise man getting older, had a scarf and was a really funny, feminine type and his father had worked with mr. Obasanjo (!!), the French guy was ssssoppphisssticated, teached me a lot in French and when he got drunk you could finally see he was a monkey like us too, the Finnish guy was depressed like Finns are once in a while, the Australian guy was surprisingly quiet for being Australian and missed his girlfriend, and the other Finnish guy - Johannes, you are worth gold - just crazy and happy like me and we went to a party and danced and made all people fall in love with us. There was just that stupid smile on my face all the time, you know when you´re smiling so much that you forget you´re actually smiling. The thought of that what ever happens we will survive, cause we are the ones who dance, we are drunk and mad, oh how would I ever want to be sober again?

1."...and when our boat is finally in Nigeria, your people will steal half of our grain."
2."Munchen har inte dom en stor ölfestival i oktober? där dom sitter med lederhosen på ölen för att testa klibbfaktorn?"
3."Maistuu todella hyvältä, onko se vesimelooni?"
4."Meine Freunde sind auch nett, sie sind aber nicht da."
5."Je dois apprende, je dois apprende je finlandese je reste a paris deux monat"


::::::::::::::::::::::
Dangerously funny thoughts and citats in Swedish:

"En biosof är en mix mellan en filosof och en biolog... en snuskgubbe med andra ord."

"Övrig info: 23 år, har fucking bil och härstammar ursprungligen från Tomat-Mordor. Har även en svart hjulbent katt. Frukta mig!"

"Hobbybiolog, det är typ som att man matar folks fiskar när dom är bortresta, petar förstrött i rabatter ibland, beundrar blommor men gör inte så mycket åt dom och har inget förstånd på var och hur dom ska växa och sånt."

"Jag har nog egentligen ingen ambition att bli en snuskgubbe men att skriva en bok om blommor och förklara varför dom egentligen bara påminner om en form av elitism skulle jag nog vilja göra... den skulle bli lagom tjock typ 3 sidor..."

"Öl, det är olja på tyska. Man ska alltså "öla" cykeln emellanåt, undrar om inte cykeln och människan har mer gemensamt än vi tror?"

"Idioter.. är inte alla det mer eller mindre sen finns det idioter som är som man själv och då har man inget annat val än att acceptera dom..."

"Jag har ibland drömt om att vara en cykelsadel... men när jag inser vad man kan råka ut för så har jag snabbt slagit ifrån mig tanken"

"Platt som en flundra, trist som en påkörd tiger"

Menino mao

Today I had a coffee with my landlady´s x-husband´s mother. We were talkning about roses and that the S-bahn came to Munich in 1972.
That´s really something.