Tuesday, October 13, 2009

Du vet väl om att du är värdefull? Nej. Faktiskt inte.

Idag medan jag kokade min morgongröt kom jag att tänka på en kristen låt som vi sjöng i högstadiet på våra ungdomsmöten (då när jag provade att vara kristen. Det gick inte så bra.)
Du vet väl om att du är värdefull, heter den. Jag tyckte om sången, tyckte om melodin, och på den tiden trodde jag, åtminstone till en del, att saker var på riktigt, dvs att skriver man en sång som heter "Du vet väl om att du är värdefull" så måste man av nån anledning ha fått reda på att alla är värdefulla annars skulle man inte påstå något sånt.
Men idag när jag stod och rörde om i gröten (det hör inte till mina vanor) och den här låten kom till mig, så sade jag mig bara att nä, jag vet inte alls om att jag är värdefull. Och sen kom hela texten av resten av sången till mig bara pladask och jag bara fortsatte säga att nä nä nä, det stämmer ju inte.

Du vet väl om att du är värdefull. Nej som sagt. Det har ingen bevisat.
Att du är viktig här och nu. Nej. Jag hade nog lätt blivit ersatt.
Att du är älskad för din egen skull. Vad skulle jag annars vara älskad för?
För ingen annan är som du. Alla andra är väl som jag, och på den tiden vi sjöng den här sången var vi alla kopior av varandra, ungdomarna idag är alla kopior av varandra, that´s no new shit.

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så.
Ja minsann. Det finns det. Och det finns väl en orsak till att de gör det för man kan väl inte gå omkring och göra hur som helst, hur hade det sett ut, vad för en anarki hade det resulterat i, och till och med Gud Fader själv har väl kommit med ett par lagar om hur man bör vara si och så, så BUSTED.
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på.
Jaha? Hur var det med det där si och så? Gud Fader själv han accepterar dig ändå, OM du ber om förlåtelse för dina synder, OM du behandlar din nästa så som dig själv, och så vidare.

Du vet väl om att du är värdefull ...

Du passar in i själva skapelsen. Jag ser det inte.
Det finns en uppgift just för dej. Jag har inte hittat den.
Men du är fri att göra vad du vill med den. Med uppgiften?
Säga ja eller nej. Jag hade väl sagt ja eller nej om jag bara först hade fått en fråga som hade krävt ett jakande eller nekande svar, blablabla.

Det är bara så uppgivet att bli vuxen, eller vuxen och vuxen, men att komma på saker och att spräcka gamla sanningar och se igenom saker som tidigare har betytt en del för en. Jag menar inte att jag hade den här låten som nåt slags mantra jag följde väl heller, inte trodde jag blint på vad texten sade, men come ooon.
När ska man sluta behöva bli så besviken bara?
När ska dom hitta på något uppbyggande som man inte kan genomskåda och skrika BUSTED åt när man blir äldre?
Det är väl sånhäna vuxna dom vill uppfostra. Osäkra, osjälvständiga, ångestfyllda, okoncentrerade och så hoppas dom att vi bara ska vara tillräckligt rädda så vi bara gör vårt jobb och inte ifrågasätter så mycket.

1 comment:

emptyflow said...

Man ska vara så desillusionerad att det enda som makes sense är arbete och tristess och det bästa som man kan ha för sig är att ha det lite mysigt mitt i misären.
GAAAH.