tag:blogger.com,1999:blog-33888243.post5971437922840112399..comments2024-01-11T16:45:07.780+03:00Comments on Nässlorna: "Man hinner nog vara i arbetslivet"ponkshttp://www.blogger.com/profile/06301859233539967770noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-33888243.post-60555746772005374002010-11-08T17:59:30.341+03:002010-11-08T17:59:30.341+03:00Hej Pia! Jo, man vill ju bara utvecklas o för att ...Hej Pia! Jo, man vill ju bara utvecklas o för att få göra saker som är roliga. så har det ju alltid varit, men aldrig trodde jag att det sku va så svårt att hitta någo!<br />jepp, har just haft en diskussion med såna där 22-åringar o stakina e redan stressade över att int hinna studera klart eller få jobb sen. jag blev nästan helt ledsen av att höra på dom.<br />men joma, det ska jag! joma is life.ponkshttps://www.blogger.com/profile/06301859233539967770noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-33888243.post-18940330144900052682010-11-08T17:39:57.077+03:002010-11-08T17:39:57.077+03:00Oj Lotta! Spot on! så där kände jag jättelänge och...Oj Lotta! Spot on! så där kände jag jättelänge och känner igen mig också mycket. Men inne nu på mitt femte år av mina studier (andra studier) så har jag kunnat börja känna ett litet sug inför arbetslivet. Men det är inte att jag vill arbeta för att få status eller pengar, utan för att utvecklas kanske....ööööh, eller något eller få göra saker som är roliga och kanske inte behöva stressa över visaräkningen och hyran varje månad. Men det är väl sällan det lyckas att kombinera dessa två. Men jag tycker du ska fortsätta joma på samma sätt, det gör bra för många att höra lite annorlunda synsätt på saker och ting. Eftersom många på uni redan efetr gymansiet har en dröm, det är ett jobb! kram och bra inlägg jaaaaaaaaaaa :)Piahttps://www.blogger.com/profile/01522602954571541643noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-33888243.post-68341710471075999532010-11-06T19:15:24.599+03:002010-11-06T19:15:24.599+03:00jag är på samma linje.
bara att balansera vidare.
...jag är på samma linje.<br />bara att balansera vidare.<br /><br />försöker hela tiden vara positiv, men oftast går det inte så bra, haha!ponkshttps://www.blogger.com/profile/06301859233539967770noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-33888243.post-90701455489895335782010-11-05T15:45:40.118+03:002010-11-05T15:45:40.118+03:00Jag vill inte heller vara i arbetslivet. Och jag s...Jag vill inte heller vara i arbetslivet. Och jag skräms också av alla de där sakerna, även om jag själv delvis kan placeras in i dem (f...öreläsare, ok...). Det knasiga är att när jag pratar om de här sakerna med de flesta av mina vänner tänker dom att det är en fas, eller att jag inte pratar bokstavligt, lite upproriskt prat av en uttråkad filosof på kaffepausen, jo jo, "det går över", att man MÅSTE JU VARA I ARBETSLIVET OCH HA ETT JOBB JU FÖR I HELVETE PRATA FÖRNUFTIGT MÄNNISKA! <br /><br />Och då blir jag sur - för att jag inte tas på allvar. Jag VILL inte vara i ert satans arbetsliv och göra någon helvetes "karriär" och förverkliga mig själv bla bla bla. CV:n kan du köra upp i röven, där den hör hemma. Och "kompetensen" ner i toaletten. <br /><br />Men samtidigt fattar jag vad du skriver när du skriver att det finns ett sätt att ta den här tanken på ALLT för stort allvar. För i samhällets ögon är man ju nästan död. <br /><br />Och det är fucking skrämmande, om något. <br /><br />OK - positiva tankar från mej.<br /><br />(M.a.o.: bra inlägg.)M. Lindmanhttps://www.blogger.com/profile/06098281279200911628noreply@blogger.com