Bipolär sjukdom och den inre klockan

Som ni, mina kära läsare, kanske vet, så har jag ju en bror som dras med klockren bipolär sjukdom och som har haft tre riktigt ödesdigra maniska faser i sitt liv (har skrivit om det bland annat här och här). För en tid sen kom finska forskare ut med en vetenskaplig artikel som visar sambandet mellan bipolär sjukdom och västerländsk livsstil, bland annat HBL skrev om det.

För mig ter det sig mer eller mindre som en självklarhet att det är (visserligen ett supervagt begrepp, men:) den västerländska livsstilen som står bakom sånt som exempelvis bipolär sjukdom. Det intressanta i den här vetenskapliga artikeln är dock det konkreta de har kommit fram till: Kronisk långvarig stress orsakar inflammationer i det centrala nervsystemet som i sin tur RUBBAR DEN INRE KLOCKAN. Det här finner jag speciellt intressant. Förut har man alltså trott att mani leder till minskat sömnbehov, men den här artikeln menar alltså att ens dåliga levnadsvanor som leder till rubbade sovvanor, leder till mani. Säkerligen är andra sidan av myntet att stressen triggar till nåt som sen leder till det motsatta, dvs depression.

Och hast du mir gesehen, dessa tendenser har jag upptäckt hos mig själv, speciellt nu när jag håller på med mina teckningar och det händer att jag kommer i farten och sitter uppe väldigt länge om nätterna för att bli klar med något. När jag vaknar nästa dag, är jag oftast splittrad i huvudet, ofokuserad och med en enorm kreativ energi, vilket ofta leder till att jag producerar ett oändligt antal instastories där jag typ spyr upp mandariner och talar olika språk, hehe. Det känns väldigt nära till hands att jag skulle spejsa ut i en fullblommande manisk episod ifall jag gick steget längre och helt enkelt tappade uppfattningsförmågan. Tack och lov har det än så länge inte gått så långt för min del, men jag har ju följt min bror på nära håll och vet exakt när det börjar spåra ut för honom. Hans maniska faser har alltid inletts med att han börjar sitta uppe om nätterna. Det är liksom det första tecknet, att den inre klockan rubbas, och sen blir han manisk.

Här finns så klart ett samband mellan landsbygd och stad också. Stadsliv som ofta kombineras med ett hektiskt arbetsliv och en massa mänskor som man hamnar "filtrera ut" ur sin uppmärksamhet eftersom de helt enkelt är för många, gör en stressad och mer benägen att drabbas av bipolär sjukdom. På landet eller i ett byasamhälle, lever man närmare inpå naturen med dess naturliga rytm och därigenom finner man enklare sitt eget djuriska lugn. Sen finns här så klart inbyggda genetiska och inlärda skillnader som att vissa fungerar urbra både i stressiga sammanhang och i städer, men det är en annan sak.

Att ungefär så, och nu har jag suttit med det här inlägget så länge att solen har vandrat till mitten av köksfönstret, men sådant är det ibland, att man bryts i tanken och återkommer.