Idag gick jag plötsligt och småplockade efter mig själv, något jag inte brukar göra. Jag brukar alltid höra om hur jag sprider ut mig och om jag skulle kunna se till att inte göra det så mycket. Och nu, när jag själv mitt i allt går där och småplockar efter mig själv, så finner jag mig fnissa hysteriskt - för det är då inte klokt hur mycket jag sprider ut mig. Det är då helt makabert. När man börjar plocka upp efter sig och inser att - jaha - man har stigit ur leggingsen och lämnat dem där. Mitt på mattan. Ens spår och rester överallt. Att det är så man gör.
Nej, det är ju inte klokt det här.
No comments:
Post a Comment