Vegansuccén

Jag klagade lite där i början av januari, på att det här med att vara vegan kändes så himla tråkigt och att jag var hungrig. Det där ändrade sig radikalt efter halva månaden, precis som jag befarade! Jag gjorde egen hummus, jag lagade god mat åt mig själv nästan varje dag, jag mådde prima och magen var så himla lugn och nöjd - och den där ostlängtan och suget efter godsaker lade sig också till kvällen, nästan mirakulöst verkligen.
Det var sedan när jag åkte till Borgå för att sen jobba i Hesa som det sket sig, min vegaanihaaste. Jag bara orkade inte hålla upp det när mamma hade donat vegelasagne med ost, och så var det ju redan 28.1 då, så jag tyckte att jag hade bevisat åt mig själv att det går alldeles utmärkt att äta veganskt.
Nu när jag kom hem tillbaka till Åbo och slentrianmässigt fortsatte äta ost och choklad, så som jag hade gjort i Nyland, så märkte jag helt tydligt att jag inte ville det. Det var inte som att det inte var gott eller nånting, det kändes bara onödigt. Plus att jag föll tillbaka till gamla usla vanor som att äta snabbnudlar till middag.

Letar nån efter en riktigt god veganchoklad? Detta är svaret!

Så nu har jag kikärter i blöt, ska laga en till sats hummus och fortsätta vara hemma-vegan. För ja, så här tänkte jag. I fortsättningen är jag vegan hemma och vegetarian på restaurang eller när jag är på besök! Det får vara lite flytande gränser där, huvudsaken är ändå det man mestadels konsumerar.
HURRA för vegansuccén. Så här börjar alla bra saker, minns att det var så när jag i tiderna också blev vegetarian - det var ett par gånger som jag åt nån hamburgare där emellan också. Övergången gick inte över en natt och varför skulle den behöva göra det?