Jag har funderat en hel del på det här på sistone. Hur bra är det vettigt att vara? Frågans natur är helt klart totalt bisarr, man ska ju liksom alltid sträva efter sitt bästa. Samtidigt är det ju helt attans omöjligt att alltid, ALLTID prestera exakt det absolut bästa man kan. Så vilken är medelvägen då, frågar jag mig?
Jag tror nämligen att det lite är såhär. Ibland presterar man 7/10 eller 6/10 och är totalt medveten om det. Man har kanske har gjort nånting så bra man kan och skänkt det en hel del av sin tid och tankeverksamhet, men så märker man att det kanske inte från början var en alldeles superb idé, eller att man av olika anledningar sen tappade ivern på vägen. Och så sjunker slutresultatet i poäng.
Jag tycker att det här är HELT OKEJ, så länge man vet att det nu inte är det absolut bästa man någonsin har gjort. Det kommer dagar då man är alldeles bombsäker på att det här är 9/10 eller till och med 10/10: ATT NU TUSAN HAR JAG GJORT ETT ATTANS MÄSTERVERK!!
På något vis tror jag alltså att medvetenheten om hur bra man har presterat, spelar roll här.
Kan också vara att jag svamlar, men jag kom på tanken när jag presterade nånting halvdant just och tänkte att det är just halvdant, inte illa men inte superbra heller - helt okej liksom.
No comments:
Post a Comment