Kära dagbok, eller what ever you are,
jag har gjort så som jag gör ibland när jag inte riktigt vet vad jag ska göra - jag begraver mig i arbete och försöker nå helt tokiga deadlines. Fick för mig att ansöka om en utställningsplats till nästa år för mina tuschteckningar - det är bara det, att man borde ha minst 5 konstverk att visa upp och jag har tre, och deadlinen för den här grejen är på söndag. Plus att jag MÅSTE rita minst två julkalendersluckor per dag om jag ska ha en chans att hinna få någon kalender klar till månadens slut.
Jag vet att två julkalendersluckor låter helt vansinnigt lite för en som inte tecknar - men jag kan nu berätta, att ska man teckna på riktigt med referensbilder och inramning och pratbubblor o skit - så tar det en hel massa tid. Plus att man lätt sätter ner en timme på något som man sen slänger bort för att det blev så skit.
Egentligen är det här bara en lång parentes, jag vet inte riktigt varför jag skriver det ens. Kanske för att jag vill berätta att det händer och därigenom befästa att det tänker hända - att jag nu tänker gå ut med hunden och sen dra i gång med en sån där vansinnig tuschteckning som tar sjuhundra år att färdigställa.
No comments:
Post a Comment