Vattnet stiger

Sitter i ÅA:s datasal, ett tomrum av lugn, ro och koder som jag har använt sedan tidernas begynnelse. Fortfarande har jag dem, ÅA-koderna och printrättigheterna, alltså kan jag sitta här och lorva mig som i mitt eget gratiskontor.
Men det var inte det jag hade på hjärtat idag. Imorgon är det nämligen keikka. Svarta havet, vi ska spela för andra gången, på samma ställe som förra gången, TVO. Det är stort. Eller, det är ju futtigt lgentligen, men för mig är det stort. Det känns som om det är ungefär det enda jag har på gång just nu.

Den där arma romanen. Har printat ut första delen, det är en massa ord men när jag sitter där inne på datasalens toalett så känns det som att huvudet är alldeles tomt på ord, helt tyst är det. Tycker alltid att jag förut har haft en massa ord i mig, en konstant malande harang om det som försiggår omkring mig. Jag vet inte om det är den här attans romanens fel eller vad det handlar om, men det känns tyst i mig nuförtiden. Jag har liksom ingenting att säga.
Så jag tänkte dela med mig av sånt jag har att säga, lite låttext. Vattnet stiger, heter den här.

Vattnet stiger

Ytan är blank
men det rör sig där under
vattnet stiger
sipprar in genom väggarna

Ytan är krusig
för det rör sig där under
vattnet stiger
sipprar in genom hål

Förtöj ditt gamla huvud
vid den säkraste hamnen
Det har skett under förut
Bara att vänta

Hör ni hur det brusar
Vågor som sköljer över städer och länder just nu
Ingenting finns kvar nåt mer,
det är bara att gå under
Låta sig slukas
av ett hav som vill äga allt

Förtöj ditt gamla huvud
vid den säkraste hamnen
Det har skett under förut

Det har skett under förut
Rädda mig
Ta mig tillbaka till nånting som inte finns nåt mer
Ta mig till hagarna,
ta mig till skogarna
där hästarna går,
där fårena går,
där skuggorna faller