"Nu går du bara"

Min skrivelse som jag satt här och obsessade över, togs in av Ny Tid. Vet inte vad jag ska säga om den saken - såhär känns det: När jag är sådär uppe i affärerna och får en idé och skriver den av mig, så är jag nån annan, nån sån där manisk effektivitetsmaskin som bara ska producera, producera, producera. Så här efteråt har jag varken läst eller befattat mig med vad det var jag skrev i den där kolumnen, jag minns bara att det var en söndag och att jag vägrade ge mig förrän allt jag ville ha sagt stod nedskrivet. Har för mig att det är lite onödigt påfluget, sådär ilsket, ovägt som jag brukar skriva när jag får nån idé som är klar och orubblig i huvudet.
Nå väl. Sen dess har allt då som brukligt varit raka motsatsen. Jag trodde att the botten var nådd förrgårsnatten men så var jag inte mycket bättre igår, satt uppe till fyra och idag har jag gått omkring som ett gårdsspöke, alltså totalförstörd. J har börjat med nåt jäkla motionsprogram och hoppar hopprep som besatt kl. 8-9 på morgonen, så det är ju måttligt roande att vakna till (fast man kan ju inte dissa nån som tar initiativ till att ta hand om sig själv, hur skulle det se ut?). Efter frukost var jag så himla trött att jag inte förmådde hållas vaken, gick tillbaka till sängen. INTE KLOKT. Har bara lorvat omkring i strumplästen och tyckt synd om mig själv idag. Det är ju inget man gör egentligen, men jag försöker vara ärlig och kanske ge hopp åt någon som inte är jag, om att dess lilla ineffektivitet inte ens är snudd på så illa som min är.

Nu är det alltså första mars och dags att än en gång ta tag i den där sköra tråden som är livet, rycka i den och fortsätta. Har börjat på Adrienes revolution-yogaserie och ska gå i säng tidigt, fösa mig mot sovrummet sådär som man föser iväg drogberoende mot behandlingen, med en lätt dask i ryggen, "nu går du bara". Så är det bara att glädjelöst sänka sitt huvud mot dynan med Steglitsan, som jag fortfarande håller på att läsa trots att jag egentligen kunde ha slukat den på några dagar, så bra är den.
Ska sjunga och spela dragspel på P:s releasefest imorgon, känner mig skitso men tycker mig ha fått en ny klang i min röst, nån lugnare där inuti som tittar fram och inte bryr sig så mycket om uttryck. Har en ny låt på gång som jag verkligen gillar, men den har inga ord. Jag har liksom inga ord i mig just nu, men desto mer musik.
Så jag ser fram emot att underhålla lite imorgon, sånt får mig alltid att blomstra upp för stunden. Ser fram emot att läsa hennes bok, Efter stormen i Tshikapa. Nu ska jag inte ljuga, så heter den kanske inte alls, men jag ska skriva mer om det efter i morgon.