Friday, December 29, 2017

Skrivande och isolation

Tidigare i december anmälde jag mig till Mias skrivkurs och avanmälde mig sen bara en kort stund senare. Jag vet att det är en riktigt svinbra kurs, Mia är en riktig jäkel på att dra text ur den mest rostiga skrivburken. Jag skulle säkert ha mycket nytta av kursen, men ibland vet man bara när det är något annat som säger stopp. Jag insåg att jag behöver tid med mitt eget skrivande, nåt slags isolation och liksom tankerum utan avbrott i en längre tid och att jag inte kan ta emot andras råd och idéer just nu eftersom jag samtidigt letar efter mina egna. Som om ödet ville säga mig att jag trots våndor hade gjort rätt beslut, råkade jag sedan lyssna på en helt sjukligt upphetsande föreläsning av Will Self, i vilken han talar om vikten av att isolera sig med sin text - att skrivandet verkligen behöver det för att texten ska hitta sig själv. Det kan ju låta helt galet, men han satte alltså ord på det som jag har gått och tänkt på sedan Littskap slutade.

Det som var så fantastiskt med Littskap var ju att kursen gav mig ett slags verktygsbacke med gyllene råd och regler, helt oslagbart bra sådana, en förståelse för hur man skriver längre texter som jag verkligen inte fattade ett uns av innan. Men till skillnad från konstnärer så tror jag att skrivande människor faktiskt kräver total ensamhet med texten för att riktigt komma underfund med den. Konstnärer kan ju vara i samspel med andra och samtidigt måla och festa och prata och fast vad - och eftersom författare och konstnärer ofta hör till liknande samhällskretsar är det ju lätt att tro att de fungerar på liknande sätt. Men nej. Will Self talade mycket om att "conversation is killing writing" - jag fattade det kanske inte först eftersom det ju är bra att diskutera en text. Men det var inte det han menade. Tänk att du sitter och skriver, och så kommer någon och diskuterar med dig, frågar saker. Du blir avbruten för att du måste ha en konversation. Det går inte att prata och samtidigt skriva. Det här kan möjligen vara väldigt individuellt, men åtminstone jag känner nu på mig att jag kräver i alla fall ett år utan att prata om mina texter för att verkligen veta vad det ens är jag på riktigt vill skriva om.
Det är förresten det samma när man skriver musik. Man kan inte sitta och snacka med folk samtidigt, egentligen borde man inte ens sitta och spela - nä, man borde sitta tyst och i huvudet lyssna på vilka melodier och harmonier som vill bli spelade. Fan vad pretto det här nu låter, men alltså de bästa låtarna har alltid skrivit sig själva, i total tystnad, ofta på natten. Eller medan man promenerar. Samma gäller text.
Kommer heller aldrig att glömma de där dagarna på Vessö, då jag skrev det där sista, då texten liksom öppnades på flera nya ställen och fick tyngd och mening och en genomgående jäkla stämning som inte hade funnits där förut. Jag inser nu att jag hade behövt ytterligare flera sådana där tysta perioder med bara texten och mig för att den hade kunnat lyftas till ännu en nivå, jag hade kunnat få in så mycket mer och jag hade alldeles för bråttom och slarvade i början. Det här tänker jag på med jämna mellanrum och det stör mig så klart, men samtidigt försöker jag att intala mig att det nog är tillräckligt bra och att jag ännu hinner få till början på ett bättre sätt, om det är nån jäkel som vill ge ut boka min, dvs.

3 comments:

Unknown said...

Will Self har ett passande namn.

ponks said...

Faktiskt! Det har jag inte tänkt på :)

Safa Sadat said...

Hej alla, jag heter Aisha Sadat, jag är gift i 20 år med min make och vi har två son, äldre en 16 och yngre är 11 år. Min man älskade mig mycket men det kom till en punkt när han engagerade sig i en relation med en kvinna som är hennes kollega. Jag föreställde mig det aldrig men på något sätt förändrade hans inställning till mig och barn, hans sena kom från jobbet fick mig att tänka på saken, även på mitt 20-årsdag i mars håller jag mig borta från sex eftersom vi lovar att göra det på bröllopet jubileumsdag, 15 dagar före bröllopsdagen, medgav han att ja han hade sex med sin kollega.
Han förde henne i min säng när jag var ute på jobbet, det betyder att mina känslor var helt värdelösa för honom, mitt mentala tillstånd är full av ångest, jag tror att jag inte kan glömma och återhämta smärtan, den här kvinnan var i full kontroll över henne och jag ville aldrig göra det med våld, hon vill vinna över mig när hon är skild, hon sa att hon var avundsjuk på vårt förhållande och att hon kommer att förstöra mig genom att ta min man. Jag var tvungen att diskutera det med en vän som bad mig hitta ett bra stavaggregat, för det första trodde jag aldrig på den här Cast-stavningen men jag måste prova förrän när jag kom över PROFET NOSA UGO-e-post på internet om hur han har hjälpt så många människor att få tillbaka sitt ex och hjälpa till att fixa förhållandet och göra människor lyckliga i sin relation och några andra berättelser om andlig sjukdom.
Jag förklarade min situation för honom och han hjälpte mig att utföra några böner, några örter och rötter och ett litet offer som jag gjorde, och inom sju dagar kom han tillbaka för att be om ursäkt och det var bara ett mirakel för mig, jag är glad idag att han hjälpte mig och jag kan stolt säga att min man nu är med mig igen och att han nu är kär i mig som aldrig tidigare.
Behöver du någon hjälp i ditt förhållande som att få tillbaka din man, hustru, pojkvän, flickvän, vinna lotterier, örtmedicin mot sjukdom, HIV, könssjukdomar, astma, artrit, könsbräcka, stroke eller någon slags sjukdom, andligt problem , Jobbfrämjande, tittare som läser mitt inlägg som behöver hjälp med alla livsutmaningar bör kontakta PROPHET NOSA UGO och du kommer att vara glad att du gjorde det.

E-post: karnataka.temple@gmail.com
WhatsApp: +37258031247