Monday, December 18, 2017

Patriarkatets rangskala - Ponks fem pennir

Dammen brast och ja, orkar ni ännu? Egentligen är det inte ens en fråga, det här är ett hjul som satts i rullning, ett maskineri som långsamt ska tas i bitar. Det är inte frågan om nån ska orka eller inte, orkar ni äta liksom? Klart ni orkar, annars dör ni.

Det här inlägget har varit färdigt ungefär sen dammen brast. Det beskriver en förklaringsmodell som i grunden går ut på att vårt samhälle är uppbyggt på en uppfattning om att heteromän har förbestämmanderätt över kvinnor och att kvinnor placerar sig på en imbecill rangskala gjord av heteromän. För ja, det är denna jag ska presentera idag och oj, så jag är uppspelt inför detta att berätta om min "upptäckt".

Såhär gick det till. Medan jag läste vittnesmålen i #dammenbrister tyckte jag mig märka ett mönster som upprepade sig. Det hade att göra med att kvinnor inte hade någon talan, att många män hade fått för sig att kvinnor endast är en sammanhängande mönjä i deras omgivning, som nånting man har rätt att till exempel röra vid. Jag visste att det inte var hela sanningen och att det var något som fattades, och så kom det. En flicka berättade att hon minsann inte har blivit sexuellt trakasserad eftersom hon ansågs vara alldeles för motbjudande för att någon skulle villa röra vid henne. Jag blev djupt berörd av just det inlägget. Samtidigt föll sista biten på plats. Patriarkatet är som en svulst som med- eller omedvetet formar en rangskala på vilken kvinnor, homosexuella och andra som inte hör till den hegemoniska, manliga toppen av allt, placerar sig på.

Modellen makes so much sense, eftersom det även händer att män talar om att de redan i tidig ålder ställs inför något som kan beskrivas som en hierarkisk placering. Nu är det fullt möjligt att någon redan i mycket tydligare ordalag har förklarat en sån här modell och det här är absolut ingen rungande nyupptäckt, det här är heller inte akademiskt och grundar sig bara på mina egna iakttagelser baserat på det jag har läst i och med #dammenbrister. Upplys mig gärna om nån redan har skrivit om exakt samma sak, alltså.
Men jag har alltså utvecklat en frekkin modell och såhär ser den ut:



(Ska typ föreställa en patriarkatsvulst som bajsar ut en rangskala.)

Patriarkatet, i toppen. De män som med- eller omedvetet får lära sig att de bestämmer.
Dessa män i toppen formar en rangskala som ALLA hamna rätta sig efter. Snygga tjejer är så klart i toppen. Fula tjejer är lägst ner, de förlöjligas och får veta om det så fort som möjligt, att de ingenting duger till, de är lägst på skalan, är "sista utvägen" för en karl. Homosexuella och folk som på annat sätt inte passar in i en skala som mäter förmågan att tillfredsställa män hamnar också någonstans i spektret på den här rangskalan (i min modell - på en av de andra utväxterna).
Viktigast att komma ihåg här är att det här är en rangskala som är gjord AV och FÖR patriarkatet, dvs för heteromän.

Det är ingen skillnad var på skalan man hamnar som kvinna, man har ändå inte rätt att säga nej till sexuella närmanden. Att det tafsas på krogen, på arbetsplatsen, att män klär av en med blicken - ja, det är sådant man får lära sig att leva med helt enkelt. "Ja, han är sån" är saker man får höra. Ingenting att göra åt liksom, "du vet hur han är, han tafsar". Just det ja.
Det att man överhuvudtaget är kvinna innebär att man i princip alltid måste ställa upp på männens önskemål, eller så får man höra att man inte "har förstått hur det funkar" eller att man på annat sätt bara inte beter sig rätt. En enskild kvinnas "nej" betraktas alltså mest som ett irriterande moment, en defekt i ett mönster som BORDE löpa smooth. Som kvinna är man grovt sagt ingen individ, man är bara ett kugghjul i en klump kvinnor, antingen en 10:a eller 7:a eller, ja, 2:a och då ska man vara nöjd om man får någon karl överhuvudtaget.

Det här systemet är ORÄTTVIST också för andra män, eftersom det bara är denna sjuka maskulinitet som syns och gör mest illa, och därför finns det en hel hord karlar som ropar att "inte alla män", nej precis. Men alldeles för många! Så många att så gott som varje kvinna har ett exempel på hur de på något sätt har blivit rangordnad av eller rörd av på fel sätt av en man. Och det är det som är problemet.

Effekter av rangskalan:

Exempel 1:
Då tjejer hamnar i puberteten kan det till exempel hända att äldre män, utan att ens ha som avsikt att göra något närmande, kan komma med små tillrättavisningar, påståenden som har till uppgift att fostra en flicka till att bli en så bra kvinna som möjligt.
Kvinnor kan också få komplimanger av äldre män som beskriver hur fullständigt förtrollade de är av kvinnan i fråga, vad hon gör med honom. Då ska hon liksom veta det, att hon är högt i rang. Han kanske förmår att behärska sig, eftersom han har fru och barn eller vad det nu kan handla om, men hon ska veta "vad hon kan göra med män".

Exempel 2:
En man har förfört en kvinna, vill ha sex och trycker sig på henne, hon säger gång på gång att hon inte vill och till sist bryter han ihop för att han inte klarar av att förföra henne, vet inte vad han ska göra. HON hamnar trösta honom. Han uppfattar sig här som en misslyckad man eftersom han inte klarar av det spel som han själv känner sig tvungen att spela.
Det är alltså inte alltid så att män ens själva klarar av att bete sig så som de på nåt plan har intalat sig att är önskvärt från dem.

Rangskalan innebär att kvinnor också hamnar i konkurrens sinsemellan. Detta är väldigt behändigt eftersom folk som tävlar sinsemellan sällan kommer ihåg att ifrågasätta varför de ens gör det och för vem.

Exempel: En ökänd lärare som har rykte om sig att tafsa, kan också skapa en underlig tävling bland tjejerna, vilket leder till att tjejerna på ett vrickat plan känner sig inkluderade och "bra nog" om de blir tafsade på av honom, även om de samtidigt är äcklade.

Vrickade bieffekter av rangskalan:
Folk får en uppfattning om att det är genom framfusighet som man agerar, dvs att det är så man bör göra om man vill ha någonting eftersom det är så "eliten" gör. Kvinnor som upplever sig ha övertag i någon situation börjar också agera efter det här mönstret, dvs tycker att man flirtar genom handgripliga närmanden - börjar våldföra sig på blyga karlar efter helt samma mönster, kanske tafsar på män för "det är så man gör, hallå jag är en stark kvinna som tar för mig".

En heterokvinna kan också antasta och tvångskyssa en homosexuell kvinna för att "hon vill ha en upplevelse, hon har aldrig varit med en homosexuell förut" - hon använder sig här av patriarkatets redskap för att ta sig fram på ett område som för henne är okänt - och homosexuella blir här ännu ett steg lägre ner i den här vrickade rangskalan över vem som har rätt att säga ja eller nej till sexuella närmanden.

Ytterligare frågor?
Finns det en inre rangskala också bland män, män som förtrycker män, den gråa massan som inte får lov att "vara med och spela"? Är det så att den giftiga maskuliniteten för fram ett skadat beteende som sen färgar hela maskuliniteten? Det här skulle jag gärna veta mer om.

Vad ska vi göra?
Män måste lära sig att man respekterar en annan människas önskan, att ett nej är ett nej. Det känns helt konstigt att behöva skriva en sådan sak ens, men under dessa veckor så bekännelserna om vad kvinnor har varit med om har flödat in, har jag förstått att det måste upprepas. Mäns missuppfattade "rätt till sex", till att röra en kvinna var som helst och när som helst det behagar dem, till vad det nu än kan röra sig om, är ingen rätt, utan alltid något som man kommer fram till i samspel med människan i fråga.
Här tror jag att det är viktigt att i ett tidigt skede bejaka unga pojkars känslor, dvs låta dem gråta, sluta tjafsa om att "stora pojkar inte gråter". De måste lära sig att inte undertrycka sina känslor utan att visa dem, för annars kommer de väl knappast att förstå nån annans känslor heller.
Flickor ska heller inte lära sig att "han bara gör så, pojkar är sådana". Småpojkar måste lära sig att det inte är okej att göra något mot någons vilja, att det inte är meningen att de ska köra på som med pansarvagnar överallt. Alltså jag tror verkligen att det i grunden är såhär enkla saker vi har att göras med.

No comments: