Friday, February 03, 2017

Superb dag

Voi perkulan pieksut mikä päivä det var igår! Igår var alltså en så jäkla stor dag så det helt enkelt måste beskrivas.
Var först på skrivhandledning med superba Mia, fick veta att min antologitext visst har potential, visst har en bra berättelse, bara behöver litet oomph, litet förstärkning av vissa grejer, litet flipp helt enkelt. Det här tycks hon annars framhålla mer än ofta: att man måst flippa när man skriver. Låta det fara bara. Jag som inte trodde att jag hade några problem med den saken, jag menar: jag är väl the queen of textflips? Eller? Åtminstone flips in real life.

Var lätt salongserusad på vägen hem, började nynna på en fånig melodi som sen resulterade i en URFÅNIG sång som jag senare sjöng på Poetry Pub där jag gjorde min debut som estradpoes. Jepp, igår gjordes det för första gången. Högt och fult sjöng jag, och sen läste jag en mer seriös dikt som också är väldigt färsk och inte handlar om nånting alls egentligen. Det bästa är att det kändes helt fantastiskt. Det var en sån piece of cake, alltså. Menar inte att jag var nån form av sensation, men menar bara att det är så skönt att vara gammal och o-nervös, lugn och att på riktigt inte give a fuck. Att bara glida in i sammanhang efter sammanhang och typ vara hemma överallt. Alltså jag har alltid önskat att jag vore en sån där som inte ger ett fuck och nu äntligen börjar jag leva upp till det.

För sen: jag gick hem, ringde till J på vägen, hade ett sånt fint samtal, kände mig själv stanna vid Suxes, alltså jag bara stannade, det var något som höll mig där och sen gick jag in, beställde en öl, satte mig vid ett tomt bord och det var inte alls hemskt: det var bara otroligt skönt. Det var karaoketorstai. Och sen sjöng jag Say My Name med Destiny's Child. Började snacka med folk, började dansa medan andra sjöng, hade fina små stunder och samtal och kvällen liksom började gunga, den blev tidlös. Rökte tobak med äldre herreman som tyckte att jag hade fint skuren jacka. Att "såna där ser man inte längre". Tack J, gammal Benetton. Laatutavaraa. Sen sjöng jag Hot Stuff med Donna Summer. Träffade amerikaner. Kom hem och var så i fyllan att jag inte kommer ihåg vare sig hemfärden eller hur jag kom i säng. Bara euforin minns jag och bär med mig fortfarande. Glömde en vante och min halsduk som är från Spanien, ska försöka gå efter dem idag.
Det fanns en tid då jag njöt av att gå på krog ensam, sen kom en tid då det kändes fruktansvärt angstigt och nu kan jag deklarera att tiden igen är kommen då det är ALLDELES FANTASTISKT att gå på krog ensam igen. Herregud vad bra jag har det nu igen. Hjälp, o, hjälp.

Och här bjuder jag på sångtexten:

Ett stycke avgas i din näsa
Ett stycke bok du ej kan läsa
Ett stycke målbrott i din halsöppning
Ett stycke felaktig uppfattning

Om du vill kan du vara vem du vill
Det finns ej nån som kan invända nåt därtill
Om du vill kan du vara min vän
Vi kan byta uppgifter sen
Jag har personlighetsdrag som ej e tilldragande
Men det kan du säkert leva med

Ett stycke oförstådd poet
Ett stycke obevarad hemlighet
Ett stycke frågetecken i din handling
Ett stycke mänska i förvandling

Mörkret sänker sig
Jag tror ni nog förstår mig
Mörkret sänker sig
Sideffekt delay

4 comments:

Kugge said...

Alltså! Blev på så gott humör av det här!! :)

ponks said...

Härligt!!

Mia Skrifver said...

Ha ha! Du är kul.
Och visst kan du flippa, men det går alltid att flippa mer.

ponks said...

Lekte idag med tanken på att skriva en riktigt urflippad text. Har en hel del sådana på lager, men de är liksom inte riktigt rumsrena? Eller: om man flippar mycket så ska det sen å andra sidan redigeras så inihelvete så det ena äter liksom upp det andra? Nåh, medelvägen.